Härligt.

Nu har vi tackat ja till lägenheten. Det blev den större, den med utsikten. Den ligger visserligen högt över havsnivån med uppförsbacke hela vägen men när man betänker att detta blir vår utsikt känns det som att det kan vara värt att bo på en höjd.

Idag har vi ätit massa goda fiskar och jordgubbar med hemgjord glass för att fira att vi äntligen slipper det här förbaskade boendet!

Människokännaren jag (eller it takes one to know one)

Jag var så stolt i morse för att jag äntligen varvat Zelda: Twilight princess. Jag har startat om det tre gånger på fem år och senast (förra året) la jag av när jag var väldigt nära slutet. Men, nu är det gjort och på jobbet kände jag att jag ville berätta det för någon som förstod. Jag visste att Linda och Erik inte var några gamers men Elias, den "nya" killen kändes lite som en tv-spelskille. Jag frågade om han gillade tv-spel och ja, det gjorde han. Sen frågade jag om han gillade Nintendo och han ba "ja, det gör jag". "Jag tyckte nog att det var lite Nintendo fanboy över dig" sa jag. Sen pratade vi zeldaspel och Nintendo ett tag.

Ikväll har vi varit på O'learys för att träffa Jenny som var i stan. Jag körde dit efter jobbet, sen drack jag vin och kunde inte köra hem. Stackars Anders hade inget annat val än att vara nykter eftersom han är juridisk förare oavsett vem som kör, så jag passade på att ta två glas.

Brand, lägenheter och jackornas multefisk.

Igår kväll när vi skulle ut och övningsköra möttes vi av tjock, plastig rök i hela trapphuset. Med host i lungorna gick vi ut på gården och inväntade brandkåren och ambulans. Det visade sig att någon hade micrat pizza och lämnat pizzan i micron som tydligen fortsatte gå på varmhållning efteråt. Jag vet inte säkert på vilket sätt men det var definitivt micron som brann och lämnade ett helt hus rökfyllt. Idioten som micrat pizzan och sen gick och duschade stod som ett fån och vägrade säga nåt till brandmännen eller räddningspersonalen om huruvida det fanns fler personer där inne eller ens vilken korridor som var rökfylld. Sen kom vad som hänt lite sakta fram, att det kanske var han. Det känns hursomhelst ganska skönt att flytta snart, folk som bor i korridor kan ju fan inte hantera saker som värmer andra saker.

Fortsättningen på lägenhetssöket kommer här. Igår ringde en man som visade sig vara den allra första annonsen jag ringde på som då sa att han hade så många visningar på gång och att den förmodligen skulle bli uthyrd. Han tog mitt nummer iallafall, och ringde igår efter att de som skulle hyra lägenheten bestämt sig för att inte ta den. När vi tittade på bilderna första gången tyckte Anders att det var jobbigt att sitta och titta på fina lägenheter som man aldrig kommer få. Jag minns att jag tyckte den var toppenfin, högst upp på en kulle med utsikt över hela stan och Vättern med en stor balkong och fin inredning. Nu ska Johanna titta på den på torsdag, samma kväll som hon tittar på den andra som vi typ sagt ja till. Jag ville ju skriva kontrakt redan förra veckan på den men tanten tyckte vi skulle vänta tills vi sett den. Nu känns det som vi kanske kommer ta den andra men inget är bestämt förrän Johanna skickar bilderna och lämnar sitt veto. Jaja, men lägenhet blir det iallafall, nu har vi ju första tjing på två.

Idag har vi kört till Övik. Eller jag körde dit, och jag har aldrig varit så rädd. Det började ösregna någonstans utanför Övik och jag såg ingenting. Det gick bra och var lärorikt men fan vad jag hatar att köra bil. Vi åkte till Fjällräven outlet och hittade ett par byxor till mig, sen åkte vidare till den andra outletbutiken där jag hittade min absoluta drömjacka till ett magiskt pris. Jag har tittat efter den sen i vintras men den har varit slut överallt i den gröna färgen jag ville ha. Ja, jag har alldeles för många jackor men det här var nog jackornas jacka, eller jackornas multefisk som Anders uttryckte det.

Sen fick han köra hem för det ösregnade och jag var alldeles för trött efter adrenalinkicken som låg på en konstant nivå från coop forum-rondellen till Övik.

ps. Någots multefisk kommer från ett avsnitt av How I met your mother där "the mullet of bridal gowns" syftandes på en brudklänning som var kort fram och lång bak översattes till "brudklänningarnas multefisk". Sjukt kul och värt att beskriva närmare eftersom det är det nya coola att säga. Så ni vet. Spread it.

Var vill du bo?

Det börjar kännas lite overkligt det här. På fyra dagar har vi blivit erbjudna ungefär åtta lägenheter. Det har varit allt från vindslägenheter på 35 kvadrat till tornlägenheter i herrgårdar. Igår fick vi erbjudande om en lägenhet via mail med två öppna spisar, bastu, eget torn, jacuzzi och allt till en hyra som understiger vad en trea kostar på Öbacka strand. Den gick att köpa ut också om man ville det. Idag ringde en kille som hade en lägenhet två mil utanför stan. Det var fem rum på två plan plus en egen källare. Den hade egen tvättstuga och diskmaskin på rymliga 140 kvadrat med både balkong och uteplats. Och hyran var inte jättefarlig. Nuvarande hyresgäst hade bott där i arton år. Sen tipsade han om företag som Anders kunde söka jobb på också.

Ja, men vi har ju blivit "lovade" en lägenhet redan och vi hoppas verkligen på den. Visserligen saknar den tornrum och bastu och är en trea, men jag vet faktiskt inte vad vi skulle göra med det. Och fem rum kan bli svårt att fylla upp sådär på en gång.

Jaja, jag längtar verkligen till på torsdag när Johanna ska få se vår drömlägenhet så att vi kan få det fixat och klart.

Idag har vi övningskört till Norrmjöle och vägen var lite läskig. Sen var det inte särskilt varmt eller soligt men vi badade ändå. Jag doppade mig, Anders tyckte att han hade doppat sig men det hade han ju inte eftersom håret var torrt. Stockholmsfasoner.

Ja, sen har vi firat midsommar också. Vi började dagen med att cykla till Holmsund, jag, Anders, Frida och Gustav. Väl där lastade vi av allt utom badkläder och cyklade till Lövösundet. Vi drack sangria, hjulade, gick på utedass och hade väldigt roligt och trevligt på alla sätt. Sen cyklade vi hem lagom till att alla andra började droppa in. Moster Anita, tre av de fyra kusinerna, Peter och Isabelle samt mammas och pappas bff:s Jörgen och Annica. Och de stört söta hundarna Ringo och Sessan. Sen åt vi massa mat och gick och badade vid badbryggan bak i elljusspåret. Det var jättevarmt i vattnet och vi simmade ut till fågelstenarna, sen försökte min far dränka mig med vatten. Ringo tyckte att Annicas glasögon skulle bada så vi fick leta en bra stund under bryggan innan Annica kunde se igen. En match kubb gick av stapeln. Föräldrarna försvann bortåt byn för att hälsa på bekanta. Det blev en riktigt fin midsommar iallafall.

Glömde ju.

Familjen Stennek är under omstrukturering kan jag ju meddela. Pappa sa upp sig för några månader sen utan något annat jobb på gång. Martin har tagit studenten och är arbetslös, Frida har tagit examen och jobbar som sjuksköterska. Mamma sa upp sig i veckan och ska driva eget med hjälp av pappa och jag har fått jobb och ska flytta. Allt inom loppet av några veckor. Peter och Isabelle byter lägenhet, men det var ju rätt omärkligt i sammanhanget. Ja, men så är det.

Sen skulle jag vilja varna för beiga byxor också. Idag har jag blodat ner två par beiga byxor i två omgångar, först för att jag torrakade benen och satte mig på knä med blod på vaden som hamnade på byxorna (ja, i efterhand en dum idé). Sen halkade jag i fiskdisken och slog upp knät och blodade ner mina jobbyxor på hela knät. När jag kom hem blödde det igenom plåstret och hamnade på de andra beiga byxorna som redan hade blodfläckar. Sen skulle jag skölja byxorna och när jag kramade ur vattnet hade jag bläck på handen från en trasig penna och fick två stora bläckplumpar på byxorna istället. Blodet gick inte bort heller. Det var första dagen jag använde dom.

Det blir mörka byxor i framtiden för sådär kan man ju inte ha det.

Medvinden blåser oss i nacken.

Vi har skrivit och ringt på säkert tio lägenhetsannonser och till många företag som hyr ut lägenheter i en vecka utan svar. Idag svarade en kille som hade en lägenhet två mil utanför Jönköping som vi visserligen var intresserade av men när vi insåg att det varken fanns internet eller fler än tre TV-kanaler samt att det gick ungefär tio bussar om dagen kände jag mig lite kluven. Igår satte vi in en annons på blocket om att vi sökte lägenhet med en trevlig bild på oss från bröllopet förra året. Ikväll ringde det en dam som hade en lägenhet mycket närmare stan, nyrenoverad och i ett litet lägenhetshus med balkong och delad uteplats. Hyran var lagom, tre rum på ca 75 kvm, allt lät tippentoppen. Jag ville ta den på stående fot men hon tyckte att vår vän (Johanna) skulle titta på den först bara så att vi fick se lite bilder och så. Men, vi har första tjing och får den i princip om vi vill ha den. Underbart! Vi får flytta in till första augusti om vi vill och det var väl ungefär det bästa som kunde hända.

Så jäkla najs allt det här blev. Nu ska jag bara fixa körkortet också, men som bilkörningen går nu är det inte långt borta. Yey!

Brum brum.

Idag jag belastat vår närmiljö med många avgaser. Men jag måste ju. Jag gillar min bil som fan, den är lättkörd och låter fint. Körkortet känns inte så långt borta som det gjorde i förrgår. Idag har vi kört till Maxi och handlat och till Holmsund och crashat en surströmmingsfest. Vi fick lite kanelpaj och kaffe, sen skjutsade vi Martin till västra Ersboda.

Idag har jag sagt upp mig på Maxi. Förr i tiden när jag levde mitt Kalle Anka-liv var det vardagsmat att säga upp sig men nu har jag jobbat där så länge att det kändes lite vemodigt. Men jag kommer inte sakna att spola rent grillrummet efter dagar med grillad kyckling på annons, och jag kommer inte sakna att stiga upp kvart i fem. Jag kommer inte att sakna jakten på helgtimmar för att få bra betalt, och inte att jaga timmar i allmänhet för att kunna leva ett normalt liv. Det ska bli skönt med lite struktur.

Men, jag kommer sakna arbetskompisarna och sammanhållningen. Jag trodde jag skulle stanna på Maxi ett halvår tills jag hittade ett annat extrajobb men folket gjorde det svårt att ens leta efter något annat. Därav vemodigheten. Men än så länge har jag fyra veckor och en dag kvar. 

Jaaa!

Det blev en fin bil. Jag är riktigt nöjd.

Idag har vi också firat kusin Jonnie som fyller 30 år. Vi åt på Allstars under naziförhållanden, det vill säga, man fick enas om fyra rätter att beställa och det gick inte ens att ta olika sorters hamburgare. Hur svårt är det att lägga till lite bacon och ost på några beställningar kan man ju fråga sig? Men det var gott och alla blev väl någotsånär nöjda.

Och så har jag en bil. Nu är den trafikförsäkrad och vi ska ut och köra. Hej hopp!

Das Auto.

Idag ska vi titta på en annan bil. Den uppfyller mina kriterier och jag hoppas på den. Mina jobbarkompisar tycker jag är knäpp som köper bil innan jag har körkort. Jag ser det som så att om jag har en egen bil som jag bara kan köra när Anders är med så kommer jag bli mer peppad att ta det där körkortet eftersom jag vill kunna köra bilen själv. Inte för att jag inte vill ha Anders med, men för att det vore ju trevligt med ett körkort när jag ändå har en bil. Dessutom har jag lovat min nya arbetsgivare att jag ska fixa det under sommaren.

Billös och okysst.

Idag har jag jobbat, sen har vi tittat på bil. Det var ingen vacker syn och inget vidare åk heller. Pappa följde med för respekt, prut och provkörning. Men, inget vidare var det och det hörde ju till och med mina otränade bilöron. Det syntes även. Bilder i motljus på blocket är lika med "jag har nåt att dölja, typ mina backningskunskaper".

Igår blev jag erbjuden en kyss av ett fyllo (eller gratängmannen som jag kallar honom) när jag stod i fiskdisken. Han sa att jag var vacker. Jag sa att om han inte tänkte köpa nåt så skulle jag gå och jobba "därborta".

Det var helgen det.

Ombytta roller.

Orka bry sig om fotbollen. Som en del av HFFs gamla backteam (eller hur Åsa) kan jag ju säga att det var rätt rörigt vid mål. Vi ligger i sängen och tittar på barnprogram nu. Eller är det barnprogrammen som tittar på oss?

Nytt äventyr.

Ja, herregud. Igår var en sån dag där mitt eget sällskap var värdelöst på alla sätt. Både för mig och andra. Trött, sjuk och hungrig. Vi stod och väntade på studentekipagen i stan innan vi åkte till Holmsund. Sen fick jag äntligen åka hem till mig, eller till oss som det heter. Sen somnade jag och vaknade brännhet av feber och jävulskt ont i halsen. Idag är det lite bättre, jag äter isglass. För någon timme sen fick jag ett jobberbjudande per telefon. Det var inte så oväntat eftersom min nya chef gjorde ganska klart för mig redan efter intervjun att det förmodligen skulle bli så. Men jag tackade ja nu och det känns bra. Jag har ringt på en lägenhet i Jönköping, den var under visning men han skulle höra av sig ifall det blev några ändringar. Jag ska leta vidare senare.

Nu måste jag leta upp en bra bil att köpa. Först tänkte jag köpa en billig bil som kostade som tio körlektioner men som håller längre än 10x40 minuter. Nu tänker jag att det vore trevligt att ha en bil, kanske en lite dyrare som håller en resa 100 mil neråt och som går att använda sen också. Och så ska jag köra bil hela sommaren, för att jag måste. Under senaste månaden har min bilskräck ökat lite med mammas påkörning och att vi dödade ett rådjur i söndags. Den rädslan måste bort! Men jag tror det blir lättare när jag vet vad jag kämpar för, samt har en tidsgräns. Jag var ju nästan klar i april när jag tappade modet efter min lilla uppkörning.

Ja så är det. Nu måste jag säga upp allt liv här i Umeå. Alla abonnemang, mitt jobb, min lägenhet. Det blir hektiskt men jag är sjukt peppad!


En liten rättelse från gårdagens inlägg. Det skulle ha publicerats 8:15 på morgonen men bloggerappen hade lite problem.

Arlanda eller har du landat?

Jag har nog inte sovit så här lite på så många dagar sen jag var tonåring. Ryggen skavde fortfarande i natt efter 17 timmars bussresa i helgen. Två timmars sömn har jag fått och jag har lite feber, ont i halsen och har tappat rösten. Jag väntade mig sjukdom efter bussresan hit. Det kändes oundvikligt på något sätt med alla medresenärer och begagnad luft. En timme efter intervjun igår gick musten ur mig och halsontet kom smygande. När jag landar ska jag fira Martins student. Jag hoppas på att få sova lite också. Helst skulle jag vilja göra som Sami gjorde igår, lägga mig på golvet och ropa "jag vill inteeee". Men nu ska jag tydligen gå ombord.

Det här med planering.

I tisdags fick jag veta att jag behöver göra en resa söderut i helgen. För det första var det inte den bästa helgen att åka söderut eftersom alla studenter i hela Umeå gör det mellan fredag och måndag. Det fanns inte en flygresa på hela lördagen, på fredagen gick de billigaste för 1700 kronor vägen och på söndag ännu värre. För det andra borde jag inte få boka resor på egen hand. Jag bokade morgonbussen på lördag vilket skulle innebära att jag kom fram vid tio på lördagkväll. En hel dags resande kanske inte är en jättepeppande förfest, dessutom fick jag många timmar i Stockholm som jag inte ville ha. Ett par timmar senare slog det mig att nattbussen på fredag möjligtvis kunde vara en bättre idé men jag hade inte bokat ombokningsskydd. Jag ringde bussbolaget och skyllde på sinnesförvirring och fick boka om min biljett trots att jag inte betalt för det. Snällt.

Sen skulle jag vara smart och spara pengar genom att köpa tågbiljett via tradera med en kronas utropspris. Jag väntade ett dygn på den där biljetten (de läggs ut fyra dagar innan) och la ett maxbud på 50 kronor. Det hade ju varit väldigt billigt, men det var åt fel håll. Någon biljett åt hållet jag skulle åka lades inte ut. Sen bestämde jag mig för att åka buss och bokade biljetter. Jag var på väg att boka till Stockholm på måndagkväll eftersom jag ska flyga hem på tisdag lagom till Martins student. Just innan jag bokade tänkte jag att jag iallafall kunde titta om det gick någon nattbuss direkt till Arlanda istället. Det gjorde det med perfekt marginal. Det var nära ögat.

Ja, och så bokade jag bussen från NUS eftersom det är hållplatsen närmast mig. Det var ju smart, förutom att jag ska på examenstårta hos Frida imorgon kväll som bor några hundra meter från busstationen.

Men ja, tågbiljetten gick för 51 kronor till någon annan till slut. Och jag har bokat alla resor. Imorgon ska jag jobba och på kvällen ska jag åka bort. På lördag ska jag spontandansa i Jönköping med Johanna och på söndag ska vi till Borås djurpark. På måndag ska jag vara mitt bästa jag och greja ett jobb. Häpp!

Jag vet vad ni tänker.

Hört vid frukosten:

-Varför gör mexikanaren godast mackor?
- Jag vet inte?
-Det är han sombreron.

Bloggen gör skäl för sitt namn igen.

-Varför ska man ta det lugnt vid fiskdisken?
-För att man inte ska halka ner i disken och slå sej.

Jag har promotat sej idag, vi har nämligen extrapris men ingen vill köpa sej för att den är som en grå och sladdrig kusin till torsken.