Det äckligaste jag sett.

I fredags åkte jag buss till Ekhagen för att handla garn. Det nya favoritstället. På bussen dit var det rätt fullt så jag gick längre bak och såg att det var nästan tomt i mitten av bakre delen. Jag satte mig och precis då kände jag lukten av gammal öl. I sätet på andra sidan gången satt en alkis. Han såg riktigt sliten ut och så började han nysa. Han nös så det flög snor, öl och slem över sätet mittemot. Han nös med intervaller på kanske 20 sekunder och jag blev så illamående att jag var nära att kräkas. Jag lämnade sätet och gick till mitten av bussen och tog en ståplats. Efter ett tag fick jag ett säte där jag hade full överblick över eländet men på längre avstånd. Man vill ju inte titta i såna lägen men det är svårt att låta bli. Han spottade på golvet och nös omvartannat, och i pauserna drack han öl som rann över jackan och ner på golvet och blandades med snor, spott och slem.

Jag vet inte om jag någonsin vågar sitta på ett bussäte igen. Eller ja, jag lägger den platsen han satt på i minnet eftersom alla bussar ser likadana ut och man vet ju aldrig.

Baaaah.

Så blev Shaun äntligen klar! Han blev så fin. Jag la ner projektet för några veckor sen när jag bara hade öronen kvar, jag orkade bara inte. Sen dess har jag hunnit virka en mössa också.

Imorgon ska vi curla på jobbet. För några veckor sen körde vi gokart. Två grejer jag aldrig har gjort på mindre än sex veckor. På arbetstid. Men vi ska förstås sitta och ha möte också.

Hårda män och mjuka kvinnor.

Vi lever i ett ganska jämställt förhållande, vi delar på hushållssysslor och dylikt. Men när man ser våra hobbyprojekt är det som att ta ett steg rakt in i 40-talet. Här sitter Anders i hobbyrummet och bygger på sin fräs.

Själv ligger jag i soffan och virkar.

Idag har jag färdigställt den här:

Jag kände att tiden var mogen för att göra ett eget mönster i fredags och jag måste säga att jag är riktigt nöjd över Timmy! Nu håller jag på med fåret Shaun, det är hans huvud som ligger på bordet på bilden ovanför.

Det var den här helgen det.

Helgen och sjuksoffan.

I helgen hade vi besök av Anders syster Mimmi, hennes man Johan och lilla Lovisa. Vi åt plankstek, bakade pizza på bakstenen vi fick i inflyttningspresent av dem och besökte Borås djurpark. En riktig småbarnsfamiljshelg blev det. I måndags blev jag dyngförkyld på några timmar (jag kände mig okej när jag åkte till jobbet men sjuknade till under förmiddagen) och sen dess har jag legat hemma i soffan och snörvlat. Jag tackar gud för världens bästa uppfinning nässprayen. Hur har jag kunnat leva utan det i alla vuxna år? Jag vet att folk blir beroende av sånt och det tänker jag förstås inte bli, men såhär i sjukdomsdagar är det kanske det bästa som hänt.

Anders syster är en riktig pysselmänniska och efter att ha sett hennes virkade amigurumis i somras har jag längtat efter att lära mig virka efter mönster. Jag och köpte garner och en virknål i söndags och blev passande nog förpassad till soffan ett halvt dygn efteråt. Hittills har det blivit två dinosaurier och en halv kanin. Såhär ser de ut.

Fortfarande finns det mycket teknik att förbättra men det är rätt roligt än så länge. Som ni vet är jag inte så mycket för att följa mönster eller beskrivningar men när det gäller virkning är jag fullständigt borttappad utan. Sen är det ju roligare att virka ett gulligt djur enligt mönster än en tråkig duk från Året runt. Bordet är för övrigt nytt, vi köpte det förrförra helgen på Jysk. Budget och bra. Det blev även en hylla i samma serie och en hallmöbel. När Lovisa var här fick vi plocka bort allting som kunde gå sönder från vardagsrummet och kvar var TV:n och möbler. Anders och Lovisa lekte whack-a-mole i bordet och det var så himla gulligt att jag måste lägga ut några bilder.

 

Här ligger Anders och gömmer sig.

Lovisa slog glatt ner hans fingrar i hålen och skrattade jättemycket när de kom upp ur ett annat hål. Mycket underhållande för stora och små!

 Jag tror han jag bor med blev hundra procent mer barnsugen efter den här helgen, min biologiska klocka hoppas det iallafall.

Skämt skämt skämt, där hörde ni ett skääämt.

Ja, och så var det ju förra veckans skämt.

Vet ni vad Jocke med kniven hette i den finska översättningen av Pippi på de sju haven?

Bara Jocke.

En månad och en dag.

Nu har vi bott här i en månad och en dag. Jag tänkte sammanfatta denna månad med lite bilder. Nu inser jag att jag tagit rätt få bilder den här månaden så det blir mest natur. Det kanske kommer en bild på lägenheten någon gång när vi läst lite feng shui och orkat inreda.

En dimmig dag kändes det som att vi bodde bland molnen.

Man kan allt bli lite religiös när det ser ut såhär.

Här har jag försökt visa hur brant den där cykelbanan egentligen är.
Detta är alltså det minst branta stället där man kan sätta sig och vila.

Sen fortsätter det uppåt. Jag tar oftast bussen.

Om man förstorar bilden och tittar längst upp på kullen i mitten ser
man Egna hem där vi bor.

Det känns inte att havet är långt borta när
Vättern ser ut som rena medelhavet.

Rosenlunds bankar, naturreservat.

Anders släpper fåglarna fria.

Skylt inspirerad av Gråben och Hjulben?

Jag ska bli bättre på att ta bilder, lovar! Idag har jag klippt mitt hår för första gången på 15 månader. Det var på tiden, jäklar vad skönt det känns.