Ute på turné.

Jajjemen, vi har varit på turné i en vecka nu. Vi har betat av ett par dagar i Stockholm, några dagar i Umeå och så tillbaka i Stockholm igen. Vi har träffat hela familjen Stennek med nyaste medlemmen Aria och imorgon ska vi träffa Anneli i Solna. Anders är i Shanghai för tredje gången på ett halvår så vi gör en favorit i repris och invaderar svärmors hem som vi gjorde i december. Lagom till kusin nummer två på denna sida var beräknad tyckte jag men inte bäbisen tydligen för de har gått några dagar över tiden nu och vi väntar med spänd förväntan på ankomsten! Eller jag iallafall, Elvira bryr sig nog lagom mycket om det hela. Vi håller på att farmorträna henne inför att hon ska vara barnvakt när vi ska på bröllopsfest på nationaldagen. Det går över förväntan men ännu har vi inte försökt med slutprovet, att nattlägga den lilla mammagrisen. Hon verkar trivas i farmors sällskap så jag är inte jätteorolig men lite spännande kan det ju bli förstås.

Nu är det Eurovision på tv och jag chillar lite själv i soffan. Ja det var nog det jag skulle säga. Heja Måns!

Hej midjan!

Åh alltså peppen på det. Jag har spenderat tiden mars-maj med den fantastiskt dryga utmaningen "gå ner till min vanliga vikt". Den där orörligheten jag drabbades av från vecka 20 kombinerat med illamående vid minsta blodsockerfall satte 9,5 extra kilon på min stackars lekamen och ammandet tog inte bort ett dugg kan jag ju meddela. Kanske för att jag typ levde på hembakat och pinvinstänger. Jaja, det tog slut i februari och sen dess har jag ätit väldigt mycket mat men lite mindre gotta. Och gått väldigt långa och många promenader. Nu har jag mindre än ett kg kvar till min inskrivningsvikt och kan ha mina vanliga byxor. Hurra!

Våren är här!

Mycket har hänt sen sist, mest vardagliga saker. Jag känner lite pepp inför att börja jobba till hösten, det trodde jag aldrig. Vissa ba "men kuuul för Anders att vara föräldraledig på hösten, typ sämsta tiden ju". Jamen jag fick ingen och då menar jag INGEN sommar förra året. Först låg jag i min säng med fläkten på i ultravärme utan att kunna röra mig på grund av graviditetskrämpor från hell, sen var jag nyförlöst och med en bebbe som inte ska vistas i solen och fortfarande med ryggont i flera månader till och utan möjlighet att bada före sista veckan i augusti när det liksom var klart med nyförlöstheten. Jag kan säga som så att jag har inte det minsta dåligt samvete för att jag ville ha ledigt hela sommaren med en skön bäbis som typ redan knatar runt på egen hand och hittar på bus och med en kropp som går att använda. Nej nej.

I övrigt är allt fint, tiden som börjar nu ger mig så oändligt mycket pepp att jag börjar fatta Ronjas vårskrik bland vitsipporna. Hurra, så känner jag och promenerar fyra mil i veckan för att jag kan!

Och gungar.

Ibland åker vi buss med, då kan man sitta och filosofera en stund.