Det är så mycket vilja nu.... säger jag!

Allvarligt, kineserna är nog nåt på spåret när de väljer att lära bort/kväva den fria viljan. Det är mycket dragkamp om väldigt mycket just nu och användandet av "jag lill" och "säger jag" har skjutit i höjden!

"Ja lill inte haaa majs, säger jag!"

"Ja lill haaa ipaden, säger jag!"

"Mamma hålla hand! Nappen! Titta sånger! Nä pappa natta! Ija lill blåsa bluuuuuuubleeeer!"

Så himla sträng så man blir lite förfärad och lite full i skratt på samma gång.

Tänk den dagen man har flera stycken (förfärad blålila emoji)!

En mammas mardröm

Förra veckan var mamma och pappa hos oss. Vi spelade sällskapsspelet Retro som Anders fick i julklapp och som har legat oöppnat sen dess. Iallafall så var det mer än en fråga där Darin figurerade som svarsalternativ. Dagen efter vid frukosten var mamma lite arg.

-Jag hade en sån irriterande dröm. Jag var i Vidstrandsnäs för att jaga och hade bössan i toyotan. Så helt plötsligt är bilen borta och några timmar senare kom den tillbaka. Då var det den där himla Darin som hade buskört med bilen och gjort slut på all diesel! Men bössan hade han inte rört iallafall men jag var så himla irriterad på honom!

Vad är det med Darin och sällskapsspel? :)

Din tub, min tub.

Sämsta ever är att vi istället för att introducera barnkanalen och bolibompa gick på babblarna och sångkompilationer på youtube direkt. Babblarna är glömda sen länge men "titta sånger" (=allt på youtube) är typ en av de vanligaste förfrågningarna här hemma, särskilt i sjukdomstider.

Just nu är det bland annat en film om en man som fastnat i sin soffa och får fram en kroppsdel i taget (och ropar it's a fooooot) och filmer om två ca sjuåringar som heter baby Annabelle och baby Victoria som går runt och trashar leksaker och säger shit och diarrhea som går varma på tuben. Hon vet att vi inte vill att hon ska se de sistnämnda men ibland slinker de igenom ändå. Med en bedjande blick tittar hon på mig och säger "ja lill se den filmen"  och så väntar hon på mitt svar innan hon vågar sätta igång den och när hela ansiktet är prickigt och ögonen feberröda är det liksom svårt att säga nej.

Men alltså. Snart får vi nog hårdintroducera barnkanalen.

Skönt med facit.

Förra året ungefär under samma tid funderade jag mer än en gång på om det var vattkoppor Elvira hade eller inte. Det mesta tydde på det förutom att hon hade ganska få prickar. Annars checkade vi av alla symptom, träffade ett barn som dagen efter fick koppor, blev jättetrött och sjuk tio dagar senare, fick prickar på flera delar av kroppen och sådär. Så när Elviras kusiner hade vattkoppor när vi träffades för sisådär femton till tio dagar sen var det rätt lugnt tyckte vi. Hon hade ju mest troligt haft sjukan redan.

Idag vaknade vi i vårt tält på campingen i Habo och skulle precis gå ner och bada när den stora pricken på kinden visade sig ha sällskap av en moderblåsa på magen. Sen prickade det till sig rejält på rygg, mage, hårbotten, blöjregion och ben efter att vi avbrutit vår campingsemester och kommit hem. Vad härligt med facit, hon hade inte vattkoppor förra året. Hurra.

Fröken trots.

(jag är medveten att trots inte är rätt benämning egentligen men jag har glömt vad det är man bör säga istället så vi kör på t-ordet)

Idag byggde vi (jag) ett jättetorn i duplo. Längst upp satte jag en gubbe på en plattform och sa lite målande att han sitter där och spanar ut över nejden. Elvira tittade utmanande på mig och väste "jooo den".

Nu. Börjar. Det.