Mammor är bäst.

Söndagar är min sovmorgonsdag. Idag var det lite extra tidig uppstigning för övriga familjen på grund av vintertiden. Jag och Elvira satt i soffan senare och jag sa
"har du varit med pappa hela morgonen!?" och hon svarade "jaaa".
"Vad har ni gjort hela morgonen då?"
"Väckt mamma".

Mamma är lite av en favorit just nu.

Kom igen Leeeena...

Det finns en första gång för allt. Idag är första gången Lena befinner sig på annan ort för natten, inlåst på en förskola ett par kilometer bort. Direkt efter middagen anade hon att det var nåt som inte stämde, kom på att hon ville ha Lena och sprang och ropade "Leeeena, var äääär du?"

Vi skulle ju försöka få henne att inte komma ihåg Lena tills imorgon, det gick sådär.

Lena, den ständiga följeslagaren... Imorgon kommer du vara mer älskad än någonsin!

Den långa väntan!

Åh, så himla länge det är tills vi ska flytta, jag känner mig väldigt otålig. Jag avskyr att gå och vänta på saker! Varje dag vi tar den där jäkla bussen upp för berget känns som en dag för mycket. Varje dag när jag och Elvira åker hem pekar jag ut lägenheten för henne och säger "diiit ska vi flytta" och hon svarar entusiastiskt "jaaaaa". Men först ska vi genomlida oktober, november, december och nästan halva januari. Sen ska jag banne mig inte gå i en uppförsbacke igen på minst ett halvår!