Overkligt.

Nä, jag tycker det är så himla overkligt att ha en liten människa i magen som fladdrar runt och har sig. När Elvira var i magen kändes det lika overkligt och när hon kom ut var det som att "det är klart att det var hon där inne, vem skulle det annars varit?" Och nu när man redan har facit nummer 1 på hur en perfekt liten mix av våra gener ser ut är det ju ännu svårare att föreställa sig hur ungen kommer se ut eftersom den enda logiska mixen av våra gener redan finns. Håhåjaja. Idag mäter den lilla 14 cm från huvud till fot och jag har gått in i sextonde veckan. Hurra Hurra, det går ju som smort detta.

Ont i alla mina bröst.

Jag frågade Elvira igår om hon hade ont nånstans i samband med febern. Hon är ju väldigt bra på att beskriva var det gör ont och det kan ju vara lämpligt att få veta om det gör ont när hon kissar tex. Till svar fick jag att hon hade ont i alla sina bröst för hon har en bäbis i magen och så hade hon lite ont i näsan med. Och ville inte gå till förskolan imorgon.

Ja men dåså.

I don't like mondays...

Elvira med 39 graders feber låg och filosoferade i sängen igår. Det här med veckodagar är stort just nu för hon har förstått att olika dagar har olika regler och skeenden som inte gäller för någon annan dag.

"Vad är det idag?"
"Idag är det söndag" svarade jag.
"Imorgon är det fredag?"
"Nä, imorgon är det måndag, veckans tråkigaste dag!"
"Jag älskar på lördag."
"Ja, jag med!"

Jag väljer att tro att hon inte bara älskar lördag för att vi har infört lördagsgodis utan för att hon får sovmorgon och får göra roliga saker med både mamma och pappa hela dagen. Som att åka till k-rauta tex och spendera en halvtimme där tjatandes om att åka till godisaffären.

Pappa är ändå bäst.

Elvira pekar Zlatan på tv:n.
"Den är fin!"
"Vilken?"
"Den!" Pekar på Zlatan.
"Aha tycker du Zlatan är fin?"
"Nä, han är inte så fin. Han är inte min pappa!"

Hej hej världen (eller Åsa i USA om man ska vara petig)!

I förrgår var vi på ett tidigt ultraljud och gjorde kub-test. Allt såg bra ut och som förväntat så nu har jag lyckats ta till mig att det faktiskt är ett blivande barn där inne och inte nån svulst som gör att jag mår kasst. (Har varit livrädd för druvbörd så var väldigt glad att det inte var en sån denna gång heller). Nä nu känns allt hundra gånger bättre och dessutom blev vi framflyttade fem dagar så hejdå vecka 12 och välkommen vecka 13 blev det liksom i ett nafs! Beräknad födsel den 17:onde september!

Som en liten ballong.

I morse var det som att graviditeten kom full circle, jag satt i sängen för att klä på mig och magen var liksom redan överallt. Elvira petade på den och sa "men mamma, vilken stor mage du har! Den ser ut som en liten ballong!" Vecka 12 på lördag men ser ut som den gjorde i vecka 20 förra gången. Den halvan av jobbet som inte redan vet något gissade det nog idag.

Jaja, annars är det jämna plågor, bara 197 dagar kvar....