Språkutveckling deluxe och stinky feet.

Elvira försöker sig på lite slang och sånt.

-Mamma lillebror tycker att jag är gasrolig.... typ!

-Mamma, mina fötter luktar verkligen som bajs!
-Jaha.
- Mamma mina fötter luktar tydligen som bajs!
-Jaaa...
- Mamma... mina fötter luktar typ som bajs!
- Men ja!

Hon har även snappat upp ett svärord från Lotta på Bråkmakargatan och inte vilket ord som helt utan "i faraord" som hon gormar i tid och otid och vi bara håller oss för skratt för hon får gärna tro att hon svär så länge hon inte gör det.

Levlat klart?

När jag var ute och gick vid Vättern häromdagen med båda barnen sovandes i vagnen och solen strålade och värmde ryggen slog det mig att det blir inte större än såhär. Det största i mitt liv har redan hänt, sista bossen är avklarad och de ljuva eftertexterna har börjat. Undrar om alla känner såhär när de är klara med barnafödandet? Min familj är komplett, det känns i varenda nerv. Och av allting som kan hända i resten av livet är det nog inget som kan slå den här känslan... och det känns inte sorgligt på något sätt utan väldigt fint och försäkrande. Blir det inte större än såhär så är jag förbaskat nöjd ändå.

Det är i alla fall en fin tanke att plocka upp när båda barnen gråter i kanon medan en mattallrik med ljummen mat aldrig nått min mun samtidigt som morgonens kaffe snurrar i mikron för andra gången.