tisdag 20 november 2018

Ännu en dag i patriarkatet.

Vi har haft en rosa elefant i rummet sen i somras, den var där redan när jag kom tillbaka efter föräldraledigheten. En väldigt senior kollega som visat sig från sin absolut sämsta sida mot i princip alla nya på avdelningen hade även eventuellt kränkt en person, det skulle en utredning visa. Obs att locket var på från start och att ungefär alla visste allting som det ju blir när lock läggs på sådana saker.

Möten hölls, utredningar gjordes, elefanten i rummet dansade runt i vår glasbutik och stökade i månad efter månad. Och så igår kom det fram att personen fick gå. Sen kom det fram att personen fick gå med nästan två årslöner! På riktigt. Och då kände jag ungefär lika stort förtroende för min arbetsgivare kommunen som jag gjorde förra året när en kille på en annan förvaltning åkte fast när han riggat en kamera på damernas omklädningsrum men inte hunnit filma och fick gå med tre månadslöner... inte ens en ett polisärende för det är tydligen inget brott att rigga en kamera i syfte att filma nakna kvinnor så länge ingen hunnit bli filmad. Eller att kränka någon sexuellt när ord står mot ord.

Slow clap Jönköpings kommun. Och så säger somliga att det här med jämställdhet har gått för långt.