Romantik och Reidar.

 Vi är ju så romantiskt lagda jag och Anders. Vi köpte soffor istället för förlovningsringar år 2013, och sen kom det massa barn och grejer i vägen och vi är fotfarande typ förlovade men vem håller koll egentligen?

vi bestämde att vi inte skulle byta några julklappar i år eftersom vi utökade familjen med Roborock Reidar, robotdammsugaren. Det är för övrigt romantiskt att döpa sin robotdammsugare till första barnets arbetsnamn, visst?

Jag önskade mig ändå två böcker, bara för att. Animal friends of Pica pau 1 och 2. Det är två mönsterböcker med helt fantastiskt söta amigurumis. Nu ligger det ett paket o köket från adlibris som är adresserat till A. Som fick hemvirkade vantar i tidig julklapp av mig. Är vi kvitt då? Eller borde jag köpa något mer till honom? Jag har försökt pracka på honom en fin mössa sen I våras men han verkar inte så sugen.

Obs är faktiskt skitbra på att sticka mössor, så förstår inte varför han inte vill ha någon?!

Kranen är på.

 Jag gråter åt allt just nu men även i vanligt balanserat tillstånd är jag ju rätt lättrörd. Saker som får mig att gråta (varje gång) utan inbördes ordning:

McDonaldsreklamen där historien om Ronald McDonaldhusen berättas. (Ja, okej har man en gång varit nära barncancer så är det fan svårt att låta bli)

Vaianalåten (okej tårarna rinner ju inte men det känns mkay)

Lena Sjöbergs bok "Aldrig har jag sett". Har på riktigt gömt boken i ett skåp för "mamma har fått nåt i ögonen, jag måste gå iväg en stund" infaller efter två sidor. 

När barnen kommer hem och är glada och dundrar ner i källaren för att fortsätta samma lek som igår och är snälla mot varandra.

Instagramkontot "Globalpositivenews". Typ varje inlägg. Följtips!

Allmän julkänsla som attackerar när man minst anar det.

Alla artiklar som handlar om folk som för något snällt för någon annan. 

När jag tänker på saker som får mig att gråta. Tydligen.

Free water dipping.

 Jag minns inte men vinterbad ska tydligen vara en grej nu och har ett häftigt namn. Det mindes ju inte jag när vi fick snabba bud om att kompisarna skulle va på stranden igår och Herman deklarerade att han minsann inte tänkte bada där. Jag ba men neheej, man kan ju inte bada nu, det är vinter! Men stranden var full av sällskap. Några tog familjefoton, ett stort sällskap badade. Övriga gick längs den långa strandkanten.

Det var iallafall en söndag som kändes precis som vilken söndag som helst i Huskvarna, ett skönt avbrott i den här konstiga tiden vi lever i. Minus att några faktiskt badade, det kändes nytt och lite häftigt. 

Vad sa du?

 Okej gammal anekdot men jag har inte kommit över den än. Anders kommer rusande en dag åh ba "håll i dig nu, alla vet ju att Lill-babs var mamma till Malin Berghagen men VISST DU ATT HON OCKSÅ VAR KRISTIN KAPSPERSENS MAMMA?!!?!?!"

Hmm ja, jag visste ju det pga 1. Kristin är en klon 2. Visste inte exakt alla det redan 1994? 3. Håll i dig själv.

Man tror man känner den man lever med men så dyker sånt här upp efter tio år?

Vår lilla mys-Ernst.

 Vet inte riktigt var det kommer ifrån men Herman har visat sig vara en riktig mysofil. Han tänder våra miljövidriga knappcellbatteri-värmeljus varje dag när det mörknar, och sen helgen då vi klädde tre granar här hemma har han tindrat och deklarerat att han älskar julen. Går runt och nynnar på julsånger hela dagarna och avskyr strumpor.

Nu är ju Ernst i högsta grad levande, men kanske är hans väsen så kraftfullt att delar av honom ändå kan reinkarneras?