Tragedi och katastrof.

 Läser om familjen från Skåne som la 13000 kr på en resa till Kolmården utan att sätta sig in i coronarestriktionerna innan bokningen. De la således 13000 kr på att "klappa några getter" och "fick springa runt och handla massa skit för att hålla ungarna nöjda". Klassisk gråtartikel. Och då kom ett minne till mig, från julen 2001 när vi var enda familjen som firade julafton på barn 3, avdelningen för barncancer i Umeå. Alla andra hade väl fått permission, men vår nioåriga patient fick påbörja sin två år långa behandling den här dagen, för det fanns liksom inte tid att vänta. Då läste jag aftonbladet, och på uppesittarkvällen dagen innan hade de råkat skriva ut treans bingo på text tv, och det förstörde ju hela kvällen för den stackars mannen på det dubbla uppslaget. "Det är en katastrof" sa han i intervjun. Och jag tänkte att svenskan har tillräckligt många semistarka ord, kan vi spara de starkaste till när det verkligen är katastrof? 

Så slog det mig idag, att för varje sån här gråtartikel finns det säkert någon som har sitt livs värsta dag, som läser artikeln och minns den ordagrant efter 20 år. Som skulle ge vad som helst för att deras barn bara var besvikna över att Kolmårdens delfinshow var fullbokad. Eller avslöjad bingo. 

Hermester.

 Ja, nu har jag och Herman varit hemma själva i fyra dagar. Elvira har det mycket bra hos sin farmor, hon vill stanna i en miljard år säger hon. Och jag och H har det rätt bra vi med, alla andra dagar måste vi anpassa vår aktivitetsnivå så att de  passar E, som alltid vill göra saker. Det märks att H egentligen kanske inte vill göra saker hela tiden, dessutom hatar han värme (och kyla, regn och blåst, han avskyr väder). Och jag har också ett rätt stort behov av vila, eller jag försöker iallafall klämma in vila som en aktivitet under dagen.

Så vi kör på i vår takt. Igår tog vi eftermiddagen i källaren, byggde lego medan termometern nuddade 29 grader i skuggan. På kvällen ringde vi pappan och de var och badade, varpå ett akut badsug infann sig. 18:45, en kvart innan läggdags, åkte vi och tog ett kvällsdopp. I vanliga fall brukar jag komma ut ur barnrummet nån timme efter det, igår blev läggningen en timme senare men med en sval liten pojk som fått göra det han, och bara han, ville. 

Bröllop och kodord.

 Igår var vi på bröllop på Hooks herrgård. Det var en fantastiskt rolig tillställning med utebliven vigselförrättare, god lyxig mat, karaoke och Jönköpings egen familjen Von Trapp som stod för majoriteten av underhållningen.

Vigselförrättaren ersattes på 52 minuter så det var ingen fara men lite snopet blev det ju, när de stod där framme och ingen dök upp. Jag var quizmaster enligt brudens önskemål och quizet var mycket uppskattat även om jag gav norrlänningarna i rummet lite av en fördel.

Det var övernattning på herrgården och det kändes precis som när man var 12 år och såg fyra bröllop och en begravning på bio, och tänkte att alla bröllop när man var vuxen skulle vara ungefär sådär. Och ja, det var ungefär så, men färre pojkbandsfrisyrer a la gardinlugg.

Det var uppskattat att få tillbringa en hel dag utan barnen, jag skäms nästan över hur lite jag funderade på dem. Kanske att navelsträngen kortas av på båda sidor, och de hade det väldigt bra med sin farmor.

Nu är vi iallafall hemma igen, och sjukt trötta och sugna på snask. Då får man dra inköpslistan i kodord så att barnen inte förstår. Stekt fudge, grekisk salt, gultpålägg i halvcirklar... och så vidare. Så gör vi varje gång det ska inhandlas onyttigheter på fel dag. Hehe, tricks. 

Semestermitt.

 Nu har nästan två veckor gått, och jag har två veckors semester kvar. Sen jobbar jag en vecka, följt av två veckors föräldraledigt.

Jag är så trött. Trött på att de två senaste semestrarna varit allt annat än återhämtning. Förra året kunde jag hålla min nacke uppe någon timme innan jag kände ett akut behov av vila, plus en ny nivå på tinnitus att vänja sig vid. Den här semestern startade med att Anders pappa gick bort, och eftersom han levde ett annorlunda liv hade han två hus fyllda till bredden med grejer som Anders och hans syster behöver ta itu med. Vi har just varit i Norrtälje i tio dagar där vi gick igenom magsjuka allihop och olidlig värme inomhus. Ensam med barnen med svärmor till hjälp visserligen men det hjälper inte. Redan på dag tre var min stressnivå alarmerande hög och jag sa att om jag ändå ska vara själv med barnen för att Anders är i pappans hus så tänker jag vara hemma i vår lägenhet där vi har stranden nära och sval källare att vara i. Nu har vi bestämt att dela upp oss lite så jag kommer bli hemma med Herman själv någon vecka medan Elvira är hos sin farmor (hennes eget val). Men Herman är inte jättemunter över denna idé.

Imorgon ska vi iallafall på ett bröllop med övernattning på en herrgård i Hook. Ett trevligt avbrott på ännu en skitsemester. Men jag var bokat tågresa till Umeå den 31 juli så att jag får något att se fram emot. Japp, det var lägesrapporten.