Premonitions jag gärna varit utan.

 När coronan drog över världen i februari mars 2020 samtidigt som stormakter världen över VERKLIGEN föreföll ledas av galningar och nyheterna var och varannan dag handlade om klimatkrisen sa jag till Anders:

Tänk om det är nu det börjar? Tänk om vi ser tillbaka på 2020 som året när allt gick åt skogen och sen blev det aldrig bra igen?

Jag som nästan fått tillbaka min fomo (nåja) och nu känner jag lite ångest över att vi inte kom på att köpa jodtabletter till vår krislåda innan de sålde slut överallt.

Samtidigt är det vår och Huskvarna ser exakt ut som vanligt. Jag tog en promenad i solskenet och försökte tänka positiva tankar.

När kopplingen går lite långsamt.

 När Herman drog hem covid-19 till familjen fick vi ju samma dag hem en tjej med skadad handled. 1177 gick inte att nå på hela helgen så det gick inte att boka besök på närakuten. Och då hon hade full rörlighet utan att va särskilt svullen kändes den vanliga akuten lite onödig att besöka.

Men hon var allmänpåverkad och väldigt ledsen hela helgen. När alla nattningar sker i tårar brukar vi lägga in en madrass i vårt sovrum så att vi kan ligga bredvid och natta, jag har en regel i huset som säger att ingen nånsin ska behöva gråta sig till sömns ensam.

När hon sen fick feber ungefär samtidigt som jag blev hon kvar där i vårt sovrum. Sen testade jag positivt och hon fick  kolla upp handleden på vanliga vårdcentralen. Allt var i sin ordning men hon vägrade flytta ut ur vårt sovrum förrän handen inte gjorde ont längre. Sen fick Anders feber ett par dagar efter mig.

Och först efter att vi mådde bättre kunde hon tänka sig att flytta tillbaka till sitt rum. I efterhand kom jag på att hon nog vakade över oss... här har det pratats om en farlig sjukdom i två år, som man ska undvika till varje pris. Och helt plötsligt har mamma och pappa den samtidigt. Det är klart man måste hålla koll ju. Kopplade inte detta förrän någon vecka senare. Hjärtat. 

Hur man får barnen att inte provsmaka.

 Det kanske inte har hänt så mycket sen sist jag skrev eftersom dagens inlägg handlar om i torsdags när jag åt kycklinsoppa med nudlar på föris. Kanske blev jag påmind för att jag just åt kycklingsoppa till lunch. Nåväl. 

Till soppan bjöds det på halverade morötter och lite annat grönsakigt. Ett barn bad om en morot och en av pedagogerna sa "okej... men tugga ordentligt?! Ska du verkligen äta morot? Jag tycker det är så läskigt när barnen äter såhär stora morötter... det är ju faktiskt livsfarligt.... en gång jobbade jag på en förskola och ett av barnen satte morot i halsen... (Sen viskade hon lite) och de fick inte ut den!"

Jag vågade inte fråga om hur länge och om barnet klarade sig. Men hade jag sett ett barn kvävas av morot på jobbet hade jag nog också gjort allt för att få barnen att förstå hur farligt det är med morot. Och inte gott heller enligt Herman då han "tuggar och tuggar men moroten TAR INTE SLUT mamma!". Nä okej då, du behöver int.

Kycklingsoppa och blodad tand.

 Vi hann jobba inte mindre än 3,5 dagar post covid innan förskolan ringde igen. Herman hade ramlat och slagit i sin tand, och den hade enligt uppgift blivit lite intryckt... att den redan var till hälften intryckt sen en skada för två år sen hade nog inte denna pedagog märkt. Jag ringde till folktandvården och fick tid direkt i princip så hann bara ringa tillbaka till förskolan men de kunde inte svara just då, och fick kasta mig i Lådis för att hämta barnet för att hinna. Barnet som precis skulle äta när jag kom och bröt ihop fullständigt. Personalen ba "men kom in, kom in, ät du också så får han i sig sin lunch" och så kom det sig att jag att satt på en liten röd frökenpall på hjul och åt kycklingsoppa med en barngrupp. Hermans tårar avvärjda. Men så började det från olika håll "jag vill också att min mamma ska äta här" *snyft*. Så istället för ett ledset barn fanns det två andra ledsna barn efter denna manöver.

Soppan var god och tanden mådde förhållandevis bra. Herman var så tapper där i stolen, trots röntgen och att jag fick lämna rummet. Sen hämtade vi Elvira och hennes kompis Olivia och lekte hela eftermiddagen. En del vabdagar är ju rätt trevliga ändå.