Lussefluensa.

 Jag hade ju mage att vara lite försiktigt positiv i tisdags, när jag vabbade. Det fick jag äta upp. Vid middagstid hade jag ett litet litet kli i halsen, och på kvällen var det helt klart att jag åkt på det andra viruset som cirkulerar just nu, det första hade jag för endast tre veckor sen

På onsdag förmiddag var jag lite snorig sådär, plötsligt ringde min pappa, då börjar man ju oroa sig tills jag hörde att han körde bil och lät helt normal på rösten. Det betyder oftast att han kör söderut. Pappa ringer liksom bara om det finns en ritkig sak att prata om, så man får alltid va beredd på att nåt har hänt eller att han ska komma förbi. Min farbror är ännu värre, han ringde en gång och ba "var är det du bor nu igen?" "I Huskvarna" sa jag. "Ja det vet jag men vilket hus?" Jag förklarade vilket hus och han ba "okej men då står jag utanför". Han bor i Uppsala men har en resande tjänst med huvudkontoret strax utanför Huskvarna, men det visste jag inte då.

Iallafall. Min farmor blev ju ensam i augusti, två veckor innan min farfar skulle bli 90, så nu efter 70 år tillsammans sitter hon nu ensam i december. De tre levande sönerna har tagit tur i att åka ner och va lite sällskap. Min faster dog 2002 men hennes barn bor nära farmor också. Han var iallafall söder om Sundsvall och ville svänga förbi här och sova. Det gick för sig, jag och Herman höll lite avstånd. Men under natten blev jag riktigt dyngsjuk, sådär så man inte ens kan sova pga frossan och ont överallt. Fy fasen. Idag är det lite bättre men hostan är så dryg och blev liksom andfådd av att sitta i bilen idag när vi hämtade min jobbdator på kontoret. Det blir inget luciatåg för min del på onsdag, det känner jag redan nu. Trist. Likt Karin fem år som endast ville gå på kyrkans barntimmar när det var Lucia såg jag faktiskt fram emot det. Jag hjärta Lucia. 

Det var iallafall mysigt att få ha pappa här en natt, och Herman var så besviken när åkt för "varför stannade han bara EN SEKUND!?

Idag fick vi oväntad avlastning av vår kompisfamilj som tog sig an båda våra barn på eftermiddagen så vi kunde åka hem och ta ett lussefika med glögg mitt på dagen på tu man hand. Date alert!

Jobbsökandet går inte som tåget.

Så less på jobbsökande. Visst jag har sökt två jobb på ett år men blir lite trött på att jag inte ens får komma på intervju. Ja det är klart att om jag sökte jobb på ett miljökontor skulle de säkert jubla då det är skitsvårt att få personal till oss och så är det typ överallt. Men jag vill ju inte söka mig till en annan kommun, då kan jag lika gärna jobba där jag jobbar. Jag söker jobb som ändå tangerar vad jag håller på med men nä, blir alltid brädad av nån som gjort exakt samma sak, eller så är det tjänster med någon redan tilltänkt men som måste annonseras.

Nån gång är det väl min tur iallafall. I väntan på det är jag faktiskt lite glad åt att vi har ett luciatåg i år. Det var en av cheferna som drog ihop det och det var ett bra initiativ tycker jag. Det var en kille som skulle spela gitarr först men han kunde inte spela och sjunga samtidigt så jag offrade mig då jag är helt bekväm med det. Så himla fint med stämsång och allt, vi har bara övat en gång men det lät så proffsigt.

På grund av ryggen har jag inte spelat gitarr på 1,5 år och jag ska spela stålsträngat då den gitarren låter finast samt har skruvar för att kunna ha sånt nackband på. Nu har jag alltså en vecka på mig att härda fingertopparna ordentligt så att jag ens orkar hålla nere ackorden, mina mjuka frökenfingrar har tappat sina förhårdnader. Men det är en utmaning jag är villig att ta. Och i och med detta har jag lyckats leta fram ett band att fästa i gitarren och kommit fram till att ryggen klarar stående gitarrspel utan problem, så tack vare luciatåget har jag hittat ett sätt att spela gitarr igen. Så glad för det!

Gitarrbandet har jag för övrigt haft i halva mitt liv men inte ens tänkt på det. Satt och googlade på vägen hem och ba vänta nu. Det är som den där memen 

”if you’re over 35 and think about buying something, chances are you already have it. Go look!”