Tillbaka på jobbet sen fyra dagar. Semestern var trevlig men försvann för fort. Vi hade besök i nästan tre veckor av olika släktingar. För andra året i rad. Nästa år tror jag det blir vi som åker iväg istället, men vi har faktiskt ett himla bra hus att besöka på sommaren.
Jag var helt ensam i huset mina sista fyra dagar och det var de mest rogivande dagarna jag haft på länge. Klippte buskar och träd, lyssnade på podd, drack massa alkohol och lyssnade på musik. Åt god mat som jag och bara jag ville ja. Jag bjöd hem några kompisar på middag en av dagarna, hade egentligen bjudit jättemånga men alla var bortresta. Det var iallafall trevligt och ledde till att jag hade bulgogirester att äta exakt hela helgen.
Tillbaka på jobbet gick jag igenom sommarens händelsearkiv, alla ärenden jag startade sista veckorna och mailkorgen med information från kollegorna. Och kände mig oändligt tacksam att jag inte behöver hantera något av detta inom kort. Kanske blir det mindre variation på nya jobbet men det spretiga kan vara sjukt tungrott, och mycket av det är ärligt talat rätt jobbigt att hantera.
Idag tex kom det en begäran om allmän handling från vår främsta rättshaverist. Vi kan kalla honom Dagobert. Han har klagat på ett hittepåproblem hemma i sin lägenhet sen 1995. Ett problem som inte går att mäta med instrument. Han har fått ett beslut om att vi lämnar hans otaliga klagomål utan åtgärd. Men han har också varit en sån som letat upp kollegor via andra kanaler och börjar maila dem och är allmänt obehaglig. Den begäran han skickade skulle egentligen läggas nån annanstans men nu hamnade den i mitt blickfång så jag frågade min chef som bara jobbat i ett år om hon kände till att vi fått denna begäran och något om honom. Det han ville ha ut var för och efternamn samt e-post till alla som jobbar hos oss samt vad de jobbar med. Man får ju inte fråga någon vad de ska med detta till enligt lagen, men i det här fallet är det inte svårt att gissa vad han ska göra med våra adresser. Jag varnade för att svara på mer än nödvändigt enligt Jacob Carlanders metod för att hantera rättshaverister. Och att absolut inte skriva ut specifika ämnesområden utan snarare väldigt svepande. Jag bad också om att mitt namn kanske inte skulle va med på nån lista då jag både har ett ovanligt efternamn samt att om han försöker maila mig om en vecka kommer det studsa, varpå han kanske försöker nå mig via andra kanaler. Ja man kan ju inte veta säkert. Och var inte så sugen på att ta reda på det heller.
Jag blev oändligt glad när jag tänkte på att på mitt nya jobb hanterar handläggarna inga begäran om allmän handling utan diariet tar det. Samt att den avdelningen inte är kommunens sista anhalt för kreti och pleti med bekymmer som inte går att lösa. Det är ju inte ens kommunen, jej. En och annan rättshaverist kommer säkert korsa min väg, men inte såna som hållit på i 30 år. Känslan av att slippa alla dessa irritationsmoment är magisk. Man behöver nog byta jobb lite oftare, det ska jag göra från och med nu.
