En snek mamma som heter Tommy.

 Jag var själv med barnen några dagar för två veckor sen, Anders var i Belgien söndag till torsdag. Det var ändå en helt okej upplevelse jämfört när han reste till Kina i tid och otid minst en vecka, ofta två och nåt av barnen var i punktmarkeringsåldern samtliga resor. Det var ju då jag ställde mitt första och enda ultimatum när han skulle till Indien mitt i föräldraledigheten och jag var på ruinens brant stressmässigt. Då sa jag att han kan hälsa sin arbetsgivare att det blir inga fler tvåveckorsresor, för om han åker på en enda till så kommer han ha barnen på halvtid och aldrig kunna resa två veckor ändå. Jag sa det inte utan skrekgrät så att hela kroppen skakade och Elvira i år efteråt pratade om den gången mamma blev så arg. Han bytte jobb iallafall och sa att resor var en dealbreaker men nån per år kunde han väl åka på. Särskilt till Japan. I allafall.

Herman som är van att få bilsjuts till skolan hade sån vånda inför dessa fyra dagar av hämtning och lämning med buss. Mitt jobb ligger mitt i stan och bussen går från dörr till dörr skola-jobb på 18 minuter även i rusningstrafik (pga bussfiler) så det går det både fortare och kostar mindre att ta bussen. Bara parkeringen kostar 100 kr per dag och jag kör som bekant helst inte bil.  Jag försökte motivera honom med något och för några veckor sen när han skulle på kalas köpte jag ett gör dina egna studsbollar-kit som han själv blev så avundsjuk på och har pratat om sen dess. Jag lovade honom studsbollskit om han inte gnällde vid bussåkningen. Han skrev en liten påminnelselapp till sig själv att va snek mot mamma hela vekan, med kryssrutor för varje dag.

Jag fick ändå köra Elvira till scouterna och tillbaka under veckan och det gick bra. Men det är liksom från ena berget till det andra, jag behövde inte ens åka ner till centrum.

Hon skulle för övrigt också va snek mot mamma, men som den lilla tweenie hon är är det lite av en utmaning just nu. Hon försöker konstant provocera fram reaktioner hos mig och det tänder alla mina cylindrar. Anders kallar oss Tom och Jerry för att vi är i luven på varandra hela tiden, men ville hon provocera ännu mer och började kalla mig Tommy så nu heter hon Jerr.

Ja och studsbollar har vi gjort några förra veckan. De blev bra.  

Förbjudna kläder.

Vi skulle åka till Skövde och bada i helgen. Jag stod och valde mellan bikini eller baddräkt men landande i baddräkt ändå. Elvira ba "men mamma du har ju sagt att det är förbjudet att ha bikini på badhuset". Jo det sa jag ju när hon som typ 4-åring tjatade till sig en bikini som var alldeles för stor för att hon så gärna ville ha en bikini, men då sa jag att den får man ha på stranden, inte på badhuset. Jag kan ha lagt till att det var förbjudet. "Men har du inte sett att folk har bikini på badhus" frågade jag. Jo det hade hon ju, och inte förstått varför de hade det när det är förbjudet. Vi hade iallafall baddräkt båda två för när det ska åkas rutschkana är det lämpligt att ha nåt som sitter kvar när man landar i uppsamlingspoolen!

En tjatig punktlista.

 1. Jag vet att jag tjatar om jobb och det är ju livet som är det riktiga liksom. Men det tar mycket av min tankekraft just nu.

2. Jag borde söka mig till den privata sektorn där man får anställa den man tror på och inte den som seglar in med flest kravboxar ikryssade. Jag har ett jobb i sikte som jag ska söka idag, nåt helt annat än jag är van men det är nog inte omöjligt att de söker nån med min bakgrund.

3. Med det sagt har jag också sökt en tjänst internt där jag uppfyller samtliga krav, både de man måste och önskemålen. Och sist jag hörde var den inte tilltänkt nån särskild och mitt namn har redan varit upp som tänkbar kandidat, fick jag höra. Det vore en sån guldchans, jag har sökt flera såna tjänster under åren då jag har jobbat på det sättet men inte på papperet och därmed inte blivit kallad ens då det alltid finns en handfull människor som går före med titlar i bagaget. Men nu är jag på radarn, jag uppfyller den extremt snäva kravlistan som stänger ute 90 procent av kandidaterna som möjligtvis skulle söka den, och vem vet, det här kan ju vara det där karriärssteget jag väntat på!? Men med de senaste veckorna i färskt minne kommer jag inte ta ut en enda procent i förskott, för det orkar jag inte. Men hoppas kan man alltid!

Idag är skolorna stängda och jag tänkte jobba men jag tror faktiskt jag ska unna mig en halv föräldradag eller nåt.

Allting blir nog bra till slut, och är det inte bra, så är det inte slut.

 Ja fy fasen vad ledsen jag var i torsdags, men på fredagen vaknade jag, tränade ett glatt morgonpass med bra musik och sen var jag nästan kompensationsglad hela dagen bara för att dagen innan var så oerhört deppig.

Jag hade ett bra snack med vår avdelningschef som bekräftade att ja, jag var förstahandsvalet under nästan hela processen, men sen dök det upp någon med en merit som jag saknar och eftersom det är staten så kan de inte bortse från det. Som Anna Kindberg Batra gjorde fast tvärtom, om nån minns. Hon sa även att de vill behålla mig och att det ska dyka upp en tjänst som passar bara. Så även om jag behöver göra ett gästspel på mitt förra jobb nån månad eller tre är jag nog snart på väg bort igen. Och den chefen som inte anställde mig erbjöd sig att vara referens åt mig, visste inte riktigt på vilket sätt men jag kunde nämna hans namn om det blev läge för att han tyckte att min intervju var så bra. Nu har jag ju tack och lov ett sortimentskåp fullt med bra referenser men det kan ju aldrig skada om jag söker jobb internt att be honom ta ett snack med vederbörande. Så ja, det spelar ju visst roll att vara millimeter eller ljusår ifrån, det gör det! Och så länge chefens chef anser att man är en keeper så känns det ändå som att framtiden finns i det här bygget!