Bruset.

Vilken vecka!

Att vara i en jobbsökarprocess igen tar så mycket på krafterna. Jag får försöka påminna mig om att jag har ett jobb jag tycker om redan, och att jag förmodligen är den bästa kandidaten. Jag baserar det på att jag både jobbar med delar av tjänsten redan idag, är inkörd på flera övriga delar och uteslutningsmetoden. Det kan helt enkelt inte finnas en annan kandidat som kan själva kärnan, eftersom ingen i min arbetsgrupp har eller kan söka för de saknar rätt utbildning. Och det verkar så orimligt att välja nån utanför vår arbetsgrupp som inte kan nånting om det vi jobbar med, för det är så väldigt komplext och tar lång tid att lära sig, när processen är beroende av att den flyter på. Det vill säga att det inte blir en inlärningsperiod för den som ska rodda alltihop, eftersom alla delar är beroende av att just den biten flyter på. Ungefär detta ska jag försöka förmedla om/när jag blir kallad på intervju!

Det här jobbsökarbruset stressar mig väldigt mycket, jag hoppas på en kort urvalsprocess! Jag känner mig redan helt utmattad, det är som att kroppen minns hur stressad jag var i våras under min fem månader långa jobbsökarperiod. Men hade heller inte kunnat leva med att inte ha sökt... Eftersom jag sen kommer behöva jobba nära vem det nu blir, om det inte skulle bli jag då.

Ja men nu är det helg iallafall!

Ovännen man inte vill ha.

 Jag är ju rätt snäll men nog fasen har jag en evil streak i mig. Jag kan bli sådär salig när jag tänker på de riktigt godhjärtade människor jag känner, de som inte vill prata skit om nån, inte ens idioter. Min pappa är en sån, min mamma raka motsatsen. Men jag kommer aldrig kunna leva upp till detta godhetsideal som jag ändå känner att man borde leva efter. För att prata skit om folk som förtjänar det ÄR bland det bästa som finns. 

Det har stormat lite på mitt förra jobb. Jag skrev för ungefär 1,5 år sen här i min digitala dagbok om att om jag inte fick den tjänst jag sökte då så har jag vermin to kill, som Uma Thurman sa i Kill Bill. Jag fick det jobbet men eftersom jag hade fyra månader på mig att avsluta så inledde jag en ganska omfattande utredning i min roll som skyddsombud. Jag lämnade över detta till högsta chefen innan jag slutade, som en avskedspresent till honom och som ett sista uppdrag i arbetsmiljölagstiftningens tjänst.

Det ena ledde till det andra och ett år senare är problemet löst så att säga, den som utredningen handlade om utreddes vidare och blev utköpt. Idag fick jag veta något som gör att jag känner mig precis som Krösamaja när Emil gjort nåt dumt och bara måste springa gärsgård till gärsgård och skrika "har ni hört!? Vad Emil den odågan har gjort!?!" Fast i mitt fall är det digitala chattar till människor investerade i informationen på olika sätt. Men jag måste hålla mig och det är sååå tufft. Och snäll, nä det är jag inte!

Happ då var det dags igen.

 Om det är en sak som är sann om min nya arbetsplats är det att saker förändras hela tiden!

Tre månader in och det har kommit ut en tjänst idag internt som är varför jag strategiskt valde att gå till detta jobb från början, för att kunna hoppa på en sådan tjänst på sikt. Och nu verkar typ alla involverade tycka att jag är den bästa kandidaten, till och med min chef verkade pepp. Jag var tvungen att berätta att jag var intresserad eftersom det skulle nått henne på omvägar annars då det outades i ett möte igår. Idag kom tjänsten ut och i helgen ska jag söka jobb!

Det skulle i såna fall vara en utveckling av det jag jobbar med idag men från en annan enhet på en annan avdelning. Jag skulle ha fortsatt kontakt med enheten jag är på idag, men ändå inte jobba där. Jag är så taggad, kanske föll jag på mållinjen två gånger på min förra arbetsplats för att det var detta som väntade istället? Känner verkligen att jag har lite vind i seglen, men visst, jag måste förstås landa tjänsten först. 

Vinden har vänt.

 Nåt hände julen 2023 när jag fick två omgångar influensa/covid på tre veckor med hosta från döden däremellan, och avslutade med en härlig bihåleinflammation bakom ögat som hängde kvar till min födelsedag. Jag var alltså sjuk, ordentligt sjuk, mellan 4 december och minst 21 januari året efter. Jag var sjuk så länge att jag läkte ut min dubbla hälsporre som jag fick i februari 2023. Sen dess har jag varit "förkyld" tre gånger, jag som brukar åka på allt. Men jag har knappt varit sjuk när jag varit förkyld, någon dag i sängen eller så har jag jobbat hemma bara, varit åter på träningspass innan dag sju. Det var som att kroppen efter alla post-covidinfektioner ba nej ver ni jag är färdig med detta nu. Frisk, det är min nya grej. Trots att jag jobbat på tre olika arbetsplatser under dessa år med öppet landskap i två av dem har jag inte varit ordentligt sjuk. Förrän nu då, jag åkte på en ordentlig förkylning i onsdags. Men idag är jag frisk igen, har till och med tränat ett lätt pass. Jag försöker känna in mitt nya immunförsvar och känner mig lite som en såndär gubbe som skryter med hur få sjukdagar han haft.

Lära sig nytt.

Sen jag köpte pianot i somras har jag övat en hel del på att lära mig den förbannade F-klaven som jag aldrig lärde mig som barn. För den oinsatta är det alltså som att jag är helt flytande i att spela med höger hand men nybörjare i att läsa vänsterhandens noter och förlitar mig på att minnas tonerna istället för att lära mig för det är fanimig inte lätt att lära sig sånt här som 43-åring. Även om det egentligen bara är att läsa exakt samma noter som i G-klaven fast två hopp nedåt. Extremt förvirrande och så himla onödigt kan jag tycka, att ha två system.

Jag har ju också ägnat de senaste tio veckorna åt att vara ny på jobbet. I ungefär en månad orkade jag inte röra pianot för jag var så less på att lära mig nya saker, hjärnan värkte nästan. Men nu är det lite lugnare på den fronten och pianot går varmt.

Just nu kämpar jag på med Bachs Preludium I och tänker att få saker i livet är som att lära sig spela ett instrument. Man övar och övar in något i muskelminnet, sover på det några gånger och sen sitter det utantill för evigt, nästintill. Det liknar nästan ingenting annat och att bemästra ett svårt stycke helt flytande efter timmar av övning, vilken tillfredsställelse det ger!