Jag har en sån där antidag idag. Vet inte varför. Jag skulle nog behöva lite frisk luft. Det känns nästan som att vara bakfull trots att jag inte rörde en droppe igår. Jag stannade dessvärre uppe till tre och filade på sångtexter som bara kom. Jag är verkligen ingen poet men ibland känns det som man får till det. Så fortsätter det natten lång, och dagen efter när man läser skiten undrar man vad som egentligen rör sig i ens hjärna sådär sent på kvällen. Det är bara tonsättningen jag har problem med, jag är alldeles för strikt musikaliskt skolad, jag kan aldrig skapa melodier för att allt låter platt och tråkigt. Jag tycker inte ens att låtskrivande är kul.
Men ibland vill man verkligen få ur sig saker och dikter är inte min grej. Jag är för otålig för att skriva romaner och noveller tar också tid. Så vad har man kvar. Sångtexter som aldrig blir tonsatta. Så har det sett ut alla år av mitt vuxna liv, sångtexter på papper som egentligen kanske borde skrivits i en dagbok eftersom de reflekterar tankar som man kanske vill komma ihåg att man har. Men pappersbitarna slängs i skammen över att de aldrig är bra nog för att vara vare sig sångtexter eller dikter värda bläcket de är skrivna med.
Jag kanske bara behöver prata med någon, bena ut i det förflutna som jag så många gånger skriver om. All halvångest som legat latent i så många år, inte stor nog för att vara ett problem men tillräckligt stor för att göra sig påmind ibland, särskilt på natten när känslan kryper på och man funderar över större saker än skolan och morgondagens middag.
Det är en fin linje mellan att tänka högt på papper och att vara överpretentiös. Jag vill att allt som hamnar i skrift ska vara lite småroligt och ha en oväntad poäng. Det kanske är det som gör att jag är missnöjd med allt jag skriver.
Och så fortsätter det.
Jaja, vad annars då. Det känns skit att jag skrev en tenta igår och redan måste börja plugga på nästa. Och att vänta på resultaten från både mikrobiologin, organiska kemin och sist men inte minst, jobbesked. Jag måste gå och vänta hela veckan lång. Men första anhalten är onsdag då jag får veta hur det gick på mikrobiologin, sen på torsdag eller fredag ska de ringa från maxi. Oavsett om man får jobbet eller inte så ska de ringa, så det är ett samtal man vet att man ska vänta sig. Skönt iallafall, om de inte ringer när de säger att de ska det så har man alltid hoppet uppe. Nu kommer det grusas eller införlivas redan om några dagar, hipp hurra.
Nu måste jag duscha, det får mig alltid på bättre humör!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar