Hundarna.

På kalaset hos Frida blev det lite hundsnack. Då kom jag att tänka på alla hundar jag som aldrig haft hund ändå har haft i mitt liv i perioder. Sen rangordnade jag hundarna i hur mycket jag tyckte om dem, här kommer listan.

1. Harry (egentligen Harriet)

Världens kanske snällaste och finaste hund. Hon sov utanför min dörr i ett år och vaktade mig på nätterna. Vi gick många promenader på åkrarna runt byn och hon älskade att simma i dammen bakom husen. Hon älskade även pommes frites men var ofta dålig i magen och fick leva på ris och kokt kyckling enligt doktorns ordination. Stackarn. Hon gillade inte sallad, men om man dränkte sallad i sås trodde hon alltid att det var kött och fångade det i luften. Sen spottade hon ut det, men föll för det varje gång. Inte helt klyftig men väldigt lyhörd. Tyvärr var hennes husse dum i huvudet.

2. Selva

Tokhunden som åt allt och då menar jag allt. Favoriterna var bland annat stekfett som jag och Bertster hällde ut utanför husvagnen på Mitchell fruit garden. Hon fångade även fåglar i luften, kaninungar från marken, åt jordgubbar direkt från plantorna och allt annat som kom i hennes väg. Hon gillade Rob skarpt, när man kramade honom ville hon alltid vara med i en stor gruppkram. Hon var bra på att skrämma bort grävlingar, det kanske var därför Rob gillade henne så mycket?

3. Trolla

Bor i min korridor nu. Samspelet mellan henne och husse Rasmus är så fint, jag blir nästan rörd. Hon är en riktig liten mjukis, fast väldigt stor och lurvig.

4. Bullmastiffen jag glömt namnet på

Helt sär hund som åt allt. Om man köpte hem kebab och satte sig i rummet ovanför puben brukade hon headbutta dörren tills den öppnade sig för att få smaka. Hon avskydde folk med mössa och skällde åt alla som gick förbi på vintern. Om hennes husse tog på sig en mössa blev hon helt vild, tills han tog av sig den. Han hade inte många hemma, och var alldeles för stor för att vara så dum. En gång åt hon en hel chokladask med papper och allt. Tur att det inte var min, och synd att hon inte dog.

Bubblare:

Pudeln Bodil:

som flyttar in idag. Hon är så söt så att man smälter, hon kanske klättrar upp i rang vad det lider, en sån liten söt lurvig sak kan man ju inte låta bli att älska.

Fulhunden:

Strök omkring Staggen där jag och Bertram jobbade i nästan två månader. Den gick som en bulldog men jag tror vi kom fram till att det var en katt i slutändan.

Taxi-Mikes blinda hund:

Han varken såg eller hörde något. Taxi-Mike var en av de jobbigaste stammisarna på Milburys i Hampshire. Hans hund såg ut att härstamma någonstans från Gustav Vasas tid. Det enda roliga med denna hund var att han gick av och an i den lilla puben, och varje gång han slog huvudet i väggen eller i stolar bytte han håll, likt en pinball. Och varje gång han slog i huvudet lät det väldigt mycket, han var en riktig härdad tjockskalle.

Nu ska jag lista de jag tyckte minst om.

1. Kevin och Phoebe

"Vi har två hundar, de är grand danois och är rätt stora, men inte farliga" sa pubägaren till mig och Berta. En gång var dörren öppen till ägarnas bostad (som var i samma trappuppgång som jag och Emma bodde i) och bara en grind separerade mig från två enorma bestar som skällde med monsterstämmor. Jag har aldrig varit så rädd, jo en gång men det var en annan hund... De var så läskiga att jag inte vågade gå förbi, och de luktade satan.

2. Toya

Samma ägare som bullmastiffen. 16 år gammal hund som var både halvblind, halvdöv och älskade att bajsa på golvet i restaurangen när det var söndagsrusning. Mummigt. Hon brukade även kissa på heltäckningsmattan utanför toaletten, det var dags för avlivning tyckte jag, men det sa jag förstås aldrig högt. De hade även en katt som älskade att gömma sig i min klädlåda, särskilt när allt var rent. Jag hatade alla deras djur, men bullmastiffen får ändå stå på gilla-listan för att hon hade så roliga kvaliteter.

Det var hundarna det.