Floskler i det engelska språket?

När jag går runt med mina ostburar på Maxi brukar jag tänka på allt möjligt. Igår började jag fundera på några engelska uttryck som jag aldrig förstått vitsen med. De är liksom talesätt men alldeles för uttjatade och används bara av dryga människor som tycker det är okej att säga saker som tre miljoner människor sagt förut för att styrka det de menar i en given situation.

Topp tre kommer här.

1. Fact. En typisk David Brent-grej att säga. Används för att sätta en rubrikstämpel på något man sagt för att få det att låta extra viktigt. Verkar det som. Mitt egna exempel är en liten minichef för ett cateringföretag jag jobbade för via ett bemanningsföretag. Jag skulle göra scrambled eggs i micron vilket jag tyckte var lite krångligt och var lite arg för att det inte fanns någon spis. Han tyckte att mina ägg blev alldeles för hårda och och jag sa "ja men ge mig en spis så att jag kan laga mat på riktigt". Varpå han svarade. "90 % of chefs can't make an omelette... fact!" Vad svarar man på det?

2. There's no I in team. Jag tycker att det här uttrycket är väldigt sant, men hur uttjatat är det inte?

3. Don't assume, it makes an ass out of you and me. Seriöst. Kan det bli mer klyschigt?

Finns det fler??? Åsa, kom igen!

Sen undrar jag. Vad har vi för svenska sådana här ordlekar tillverkade för att sätta dit människor? Finns det några alls? Intresseklubben antecknar hör ju som inte hit...

Skräckiskväll.

Jag tänkte också beskriva en dröm, man får ju inte vara sämst. Natten mot igår drömde jag en sjuk dröm. Det kan bero på den halva vinboxen jag klämde kvällen innan. Hur som helst så var jag någonstans, har ingen aning om var, men jag blev vittne till två pojkar som lemlästades brutalt. En blev av med hela ansiktet och den andra med hela kroppen med ett trubbigt trädgårdsredskap. Efter ett tag blev drömmen mer som en skräckfilm som jag satt och tittade på. Det hela var väldigt visuellt, skinnbitar som drogs av och blod som sprutade. I nästa scen var pojkarna äldre och en hade en helt mekanisk kropp och den andra en påse på det som fanns kvar av huvudet. Det var en kuslig stämning i hela drömmen. Det var som om det var trickfilmat på 20-talet, figurerna rörde sig väldigt ryckigt och den mekaniska kroppen var superläskig.

Det var min dröm. Dagen efter (igår) hängde jag med Frida och Gustav och det slutade i en skräckfilmskväll. Två filmer hade jag redan sett, men en var med ett alternativt slut som jag inte hade sett. Det förstod jag först i slutet när jag tyckte att jag mindes filmen lite annorlunda. Vi såg även en riktigt dålig och förutsägbar chick flick som ju också kan vara skrämmande på sitt sätt.
Jag yrkade på att vi skulle se The human centipede, som jag läst om och bara tvunget skulle se. Gärna så fort som möjligt så att jag kunde få klarhet i vad sjutton det var för en film. Vi såg den aldrig så när jag kom hem hittade jag den på youtube. Fy fan vilken märklig film, kanske det märkligaste jag sett sen The Audition som tar hem många priser när det gäller märklig japansk skräckis. Hur som helst.

Se den. Den var rolig. Om man gillar när människor sys ihop via kroppsöppningar och senor som skärs av. Den var inte särskilt blodig eller så utan väldigt kliniskt ren. Men på det mentala planet blev det lite väl mycket. Den var lite väl långdragen. Men se den! Den tyska kirurgen är så härligt sjuk i huvudet som bara en tysk människohatande kirurg kan vara.

Det här var alltså ett filmtips. Varsågoda!

Mera vitsar!

På färsken (färskvaruavdelningen Maxi) kan det bli mycket roligt ibland, i allafall när jag och Fia håller låda innan frukostrasten.

Här kommer mitt bästa färsken-skämt.

-Men jag kan ju inte äta den här tiramisun...
-Varför inte då?
-Det är ju mascarpone!

Ostskämt är bra. Simons gamla skämt lever ännu kvar.

Vad säger osten när den vill ha hjälp med flytten?
-Camembert!

Idag har jag jobbat hela dagen, och det var faktiskt riktigt trevligt. Mycket att göra hela dagen och tiden gick fort. Sen var alla kunder jättetrevliga, till och med han som inledde alla meningar med "Men var faaaen hittar jag ---- nu då?" och "var i helsicke finns det här?". Han lät otrevlig men så fort han fick vägvisning blev han jätteglad, sken upp och sa "tack så mycket!!!"

Ibland gillar jag superlativ, trots svordomar. Så länge de sägs med riktigt eftertryck av någon som egentligen är glad.

Idag har det varit 25 grader varmt hela dagen, det har känts lite surt att vara inomhus men jag har fått mycket sol i veckan och lyckats undvika t-shirtbrännan helt och hållet! Yay!

Förresten.

När jag tänker på den här bloggens namn så tycker jag att jag borde vitsa lite mer i den. Jag kommer fortfarande på dåliga ordvitsar på löpande band i verkliga livet, men jag skriver aldrig ner dem längre.

Så, här bjuder jag på en vits fast det kräver att man är två varav en helt oförstående.

-Hur roligt hade vikingarna?
-Typ asaroligt!

-Hur mycket åt de på sina fester?
-Asamycket!

-Hur varmt hade de i bastun?
(nu svarar den oförstående såklart "asavarmt!")
-Nä, typ, 60-70 grader...

Ja, det var dagens vits.

Helgen.

Idag är det måndag, solen sken i morse men dismolnen började komma redan vid kvart i tio. No promenad for me.

Lördagen bjöd på grillning vid nydalasjön, utgång på Origo med champagne och sedan NH. Vi hann bli mycket fulla och glada, sen gick vi hem. Jag konstaterade att Origo är ett under av organisering och engagemang om man jämför med NH. Jag har aldrig varit där på kvällstid, och jag hade nog trott att det skulle vara bättre. Jag är där flera gånger om dagen och handlar kaffe (det mest prisvärda kaffet på hela campus) men någon mer utgång kommer det inte bli där på ett tag. Skulle jag tro. DJ:en var helsämst på att byta låtar, men spelade ok musik. Det var en salig blandning av allt möjligt, den timme jag var där hann vi höra Håkan Hellström, Paradisio, Ok Go samt The Ark. Ok, tre av dem kanske hör ihop lite grann men en faller definitivt bort. Roligt var det iallafall!

Idag börjar jag 13:00 och har en lugn stund för mig själv. Det är skönt. Cyklade hem från Mariehem i morse, funderade på att gå och träna men jag tränade sent igår och är fortfarande trött i benen. Idag ska vi studera våra intervjuvideor från i torsdags. Jag blev intervjuad av Marc som blev intervjuad av Jenny som i sin tur blev intervjuad av mig. Jag mitt fladder hittade en penna att sitta och leka med under intervjun, det blev enormt störigt! Så intervjun med Jenny när jag leker med pennan faller bort. Jag tror inte hon har något emot det.

På onsdag ska jag jobba, och jag hoppas att det fungerar med min hand som fortfarande gör ont. Det måste det. Det är några nerver i kläm eller nåt. Jag måste nog kolla upp det för det har gått över två veckor och blir inte bättre. Jag ska aldrig mer springa på fyllan!

1:a maj.

Vi var på grillfest igår hos en av Anders klasskompisar. Det var mycket trevligt trots att vi aldrig kom oss iväg till universitetsområdet för lite äkta firande.

Idag är jag faktiskt inte bakis alls. Det är skönt. Men jag dras ju fortfarande med sviterna efter förra helgens bravader, så jag är rätt nöjd att det blev lugnt igår. Min hand har nästan rörelseförmåga nu, jag kan greppa saker men det gör ont. Det läker alldeles för långsamt!

Jag har inte så mycket mer att säga, ikväll blir det lugnt och korridorshäng med Malin som också är hemma. Anders ska dricka whiskey hos en kompis. Nu är det officiell vårmånad, men det känns inte i luften. Igår snöade det och var 1 grad varmt när jag skulle till skolan. Mindre sånt tack!