Oj.

Två inlägg på en dag. Det kan bara betyda en sak. Sjukdomar och ett fall av sjuk tristess.

Idag har jag tagit tag i ett enormt diskberg och sovit. Jag har även fått känna på hur det känns att vara djuphavsdykare, fast tvärtom. Trycket bakom mina ögon, öron och bihålor är inte nådigt. Gud vad jag tycker synd om mig själv...

Idag (eller var det igår) nådde nyheten mig att Hultsfred stänger portarna för gott. Varför känns det lite sorgligt? Jag hann gå på tre festivaler av 24, men har inte haft en tanke på att åka dit sen ett par år tilbaka när jag insåg att jag skulle vara på tok för gammal. Men det är ändå slutet på en era. Och beskedet kommer samma dag som skunk.nu stänger portarna. Det känns lite som en spottloska i ansiktet på mitt forna liv. Den jag var, hur jag levde och saker jag uppskattade. Och folket som var som jag samlades på dessa två ställen. Lite så känns det.

Jag blir lite nostalgisk faktiskt.

Här kommer några Hultsfredsminnen:

• Min första cigarett med Oosty vid Hulingens strand. Sen däckade hon på ett tält.
• Emmas erfarenhetssjal. Kanske kan personerna inblandade ta i den och få flashbacks, vad vet jag?
• Suede -99 med Kamillas mailarMagnus.
• "Och jag är bööög!"
  
• Katthoran. Den slampigaste mannen!
  
• Hur jag och Markus träffades. Hans kompis såg min t-shirt (radiohead), utbrast "Snygg t-shirt, vi måste skynda oss till Tool nu!". Sen tar han min hand, hans kompis tar min andra hand och vi springer till scenen. Kompisen försvinner efter ett tag, kvar står jag och Markus hand i hand och inleder en sommarromans som "dör ut" i augusti.
• Kristine, min gamla brevkompis. Finns många goda minnen. Vi bestämde träff tiden före mobiltelefoner och sa att vi skulle träffas vid "ingången" varje dag klockan halv elva eller nåt. Det funkade inte med fyra ingångar. På stranden vid ett morgondopp några dagar in i festivalen kände hon igen Bertas hår och vi inledde en två-tre års lång festivalkamratskap.

Det finns så många minnen att skriva upp att jag tar det en annan dag. Ciao!

Men åh.

Men åh, säger jag bara.

I söndags började jag känna av sticklingar i halsen och allmän trötthet. Jobbade måndag och var fullständigt död när jag kom hem. Feber hela natten osv. Jobbade tisdag och det var en pärs men det gick. På kvällen tog det fart på allvar, det var länge sen jag var sådär riktigt sjuk! Nu är jag ledig i två dagar och jag kunde inte vara gladare för det, jag känner inte att jag kan ringa och sjukanmäla mig det första jag gör på sommaren. Hoppas att jag blir frisk innan fredag, men det värsta ska nog vara över då.

Igår kväll hade jag en kamrat över, han har köpt massa dvd-boxar och vi ser nu första säsongen av 24 tillsammans. Den har jag visserligen sett men jag kommer inte ihåg mycket så det gör inget. Det var trevligt i allafall, trots att jag mådde pyton hela tiden. Jag kanske måste bjuda in honom ikväll också för att få något att göra... fotbollen känns inte helt intressant längre!

Midsommarhelgen.

Midsommar blev en lugn tillställning, inte på långa vägar lika snapsfylld som tidigare år. Jag saknade stugan, basta, bada i älven, kubb och allt det där vi har gjort på tidigare midsomrar. I år jobbade jag både fredag och lördag så själva afton firades på Ålidhem och midsommardagen i Holmsund. det var trevligt men saknade vissa viktiga komponenter som de jag nämnde ovan.

Det var massa barnfamiljer på Historiegränd som hade picknick samtidigt som oss i fredags, och en av deras ungar var nog det retigaste jag har träffat. Han satte igång så fort han fick syn på oss och slutade inte förrän vi gick in. Han var även i kiss och bajsåldern vilket inte gjorde saken bättre. Men vi hade väldigt roligt åt honom.

I onsdags började jag jobba. Det känns väldigt skönt att vara sysselsatt på dagarna, jag började bli rätt less på att gå och grubbla konstant. Nu hinner jag inte med det... om det är bra vet jag inte, men mitt humör har varit väldigt stabilt och uppåt sen dess så jag antar att det är bra just nu.

So long!

9 års bloggande.

Förr kallades det "dagbok på nätet". Vi kallade det skunkdagbok, eftersom det var där vi skrev dagbok. Andra skrev på lunarstorm och diverse forum. Detta var innan bloggens tid.

I förrgår satt jag på facebook och läste Emmas senaste uppdatering... skunk kommer läggas ner! Inom en vecka. Jag bestämde mig för att ta tag i saken och spara hela skunkdagboken på fil. Den filen heter numera skunkdagbok och är 265 sidor lång. 265 sidor om minnen från mitt liv som skulle kunna varit försvunna om jag inte blivit förvarnad. Särskilt med tanke på hur alkoholstinna en del av åren mellan 2001-2008 var.

Tack Emma!

Det blev en liten del läsning men mest kopiering av text. Jag hittade dock ett inlägg jag måste dela med mig av.

Inlägget är från 30-01-02 och heter "Jävlar, det var en dröm".

"Vi ska till yttre rymden".
"jaha... jag ska inte blunda den här gången."
Jag tittar. Men varför ser jag ett stormande hav utanför fönstret?
"Det är inte som förra gången, vi ska åka genom havet för att komma till en tidsportal på botten."
"Ja just ja."
Jag börjar komma ihåg. Förra gången vi åkte till rymden tog vi den vanliga vägen, men denna gång ska vi avancera genom att åka andra hållet. Vi kommer ut i rymden, genom tidsportalen, som utspottade från ett svart hål. Helt plötsligt befinner vi oss i ett hus, ungefär som det hemma på folkparksvägen 35, men det är ett annorlunda ljus som skiner in genom fönstret. Jag vågar titta ut. Träden är inte som jordiska träd, hela vyn påminner om något jag sett i något zeldaspel.
"Vi ska återställa freden mellan de fyra zonerna a1 a2 a3 och a11. Det kommer att bli många strider."
Jag får ett svärd i handen. Ser i ögonvrån hur en dubbeldäckad buss med en massa hjälmklädda barn kommer upp för en kulle. Fiender? Det blir strider. Fienden är chanslösa. Vi hugger dem med våra träsvärd. Ingen dör.

Plötsligt är det dagen efter. Jag fäster jag mitt elschockshalsband runt en fiende, som får chockar tills han ramlar ner i en flod och drunknar.

Helt plötsligt är vi på fiendeland, en byggnad som om jag inte misstar mig påminner starkt om storsjö friskvårdsanläggning. Sporthallen. Jag inser att mitt svärd inte är med mig. Jag är chanslös. Jag hör fienderna närma sig, undrar om de hjälmklädda barnen ska skona mitt liv eller inte.

To be continued...

På tal om dagböcker så finns två tredjedelar av mitt liv dokumenterat i skrift av mig. Det är helt galet egentligen.

In your face socialpsykologi!!!

Jag fick resultatet på min tenta idag. Jag skrev den efter en vecka fullspäckad med jobb på dagarna, plugg på kvällarna, en pojkvän som dumpade mig 12 timmar innan skrivning och noll sömn.

Låt oss säga att jag ägde tentan hårt! Det känns så värt nu i efterhand. Jag trodde jag skulle ligga på g-gränsen och trampa men hamnade på vg med god marginal neråt!

Idag äger jag.

Ja...

Jag trodde aldrig att jag skulle säga detta (och jag ångrar mig säkert någon gång i mitten av nästa vecka...) men jag är så less på att vara ledig! Var är strukturen? Jag trodde att jag var en sån som alltid kunde hitta på saker att göra men vad fel jag hade. Ge mig jobb, varje dag. Minst.

Om förra veckan var fullspäckad av aktiviteter, både bra och dåliga sådana, så har den här veckan varit tvärtom. Förra veckan var jag uppe vid åtta varje dag och aktiverade mig, den här veckan har jag masat mig ur sängen vid elva, tappat all dygnsrytm och gått på stan. Det är allt. Nä, igår hade vi riktigt roligt, jag och Malin bjöd på cocktailparty för diverse folk. Det blev många fruktdrinkar från alla håll, alla smakade bra men sockerchocken var total efteråt. Jag hann bli nykter innan vi ens kom ut och kände att TC inte var någon bra idé för mitt nyktra jag så jag åkte hem igen. Men kvällen var trevlig fram tills dess och jag ångrar inte att jag drog hem så tidigt. Jag kanske börjar bli gammal, men jag orkar inte dansa till två på kvällarna längre... i allafall inte varje gång!

Ja. Så är det. Idag har jag avböjt att cykla till Carlshem för att kolla på fotboll, jag tänkte först göra det men vädret ser väldigt lurigt ut så jag gör nog bäst i att stanna hemma. Nu har jag diskat och plockat undan och går och hoppas att det ska vara något bra på tv.

Nästa vecka är rutinerna tillbaka och jag kan glädja mig med att jag inte kommer lida av den här känslan i åtminstone 52 veckor framåt. Det känns bra. Nio veckors jobb, en veckas plugg inför omtentor och sen ett späckat sista år på utbildningen. Jag borde nog inte klaga just nu, men jag kan inte se omfattningen av det hela från mitt semesterfönster.

Ciao!

Kaos men kul!

Den här veckan har varit hektisk på alla möjliga sätt. Tyvärr kan jag inte skriva så mycket mer än så :)

Igår hade vi jobbfest och det var en riktigt riktigt trevlig kväll på alla sätt! Idag blir det stan med Frida och eventuellt filmkväll ikväll. Passar mig bra, idag ska jag ta det väääldigt lugnt.

Lååång dag.

Igår var en mesig regndag. Jag och Malin bestämde oss för att ta tag i saken och ha vårt Heroes-maraton vi har pratat om i flera månader. Säsong två är visserligen bara elva avsnitt men jäklar vilken träsmak jag hade när jag skulle sova igår. Idag har jag varit igång exakt hela dagen för att kompensera. Jag och Jenny gick runt Nydala i morse, sen gick jag på step muskel. Efter lunch tog jag mig ner till stan och spatserade runt hela dagen, kom hem, tvättade en ENORM tvätthög och städade samtidigt hela rummet med sortering av alla gamla papper och skrot som jag samlat på mig.

Nu sitter jag i ett rent rum och väntar på att tvätten ska torka och dricker ett glas vitt. Det är skönt med semester!!!

Onsdag.

Jag vet att man inte ska räkna ner dagarna som är kvar på semestern. Men nu är det officiellt bara två veckor kvar... Jag ska förvalta dem väl!

Jag har inte känt något riktigt incitament för att skriva på senare tid. I havet av giftermål, bäbisar och allt annat man dagligen blir bombad med på facebook står jag ensam igen. Nu är det väl så pass många dagar sen att jag inte är vare sig ledsen eller chockad mer. Jag är faktiskt väldigt glad men det är också lite oroande. Igår var jag ute med Jenny, Marc, Linnea och Malin och hade verkligen en jätterolig kväll, på riktigt. I helgen var jag i Piteå och då kändes det fortfarande lite svajigt, men även den känslan har lagt sig.

Det finns inte mycket att säga om varför, jag känner mig mest lite lurad och förd bakom ljuset. Det har hänt så många gånger nu att jag inte ens är förvånad längre men det brukar inte ta sex månader för personer att upptäcka att jag inte är den där superfantastiska tjejen dom bedyrar sin kärlek över i några veckor/månader för att sedan tröttna på. Jag dras verkligen till fel personer.

Men, nöjd och glad som jag är med det mesta så tänker jag inte ens fundera på det. Min förra separation tog verkligen på krafterna, jag kunde inte ens tänka mig att gå ut eller ens ha roligt förrän jag kände att jag hade ett stabilt humör. Bättre att stanna hemma tänkte jag. När jag väl började gå ut igen blev jag tillsammans med första killen jag ens funderade på att ta hem.

Jag har några glada singelmånader att ta igen med andra ord! Och det är sommar, även om vädret säger något annat idag.