Förr kallades det "dagbok på nätet". Vi kallade det skunkdagbok, eftersom det var där vi skrev dagbok. Andra skrev på lunarstorm och diverse forum. Detta var innan bloggens tid.
I förrgår satt jag på facebook och läste Emmas senaste uppdatering... skunk kommer läggas ner! Inom en vecka. Jag bestämde mig för att ta tag i saken och spara hela skunkdagboken på fil. Den filen heter numera skunkdagbok och är 265 sidor lång. 265 sidor om minnen från mitt liv som skulle kunna varit försvunna om jag inte blivit förvarnad. Särskilt med tanke på hur alkoholstinna en del av åren mellan 2001-2008 var.
Tack Emma!
Det blev en liten del läsning men mest kopiering av text. Jag hittade dock ett inlägg jag måste dela med mig av.
Inlägget är från 30-01-02 och heter "Jävlar, det var en dröm".
"Vi ska till yttre rymden".
"jaha... jag ska inte blunda den här gången."
Jag tittar. Men varför ser jag ett stormande hav utanför fönstret?
"Det är inte som förra gången, vi ska åka genom havet för att komma till en tidsportal på botten."
"Ja just ja."
Jag börjar komma ihåg. Förra gången vi åkte till rymden tog vi den vanliga vägen, men denna gång ska vi avancera genom att åka andra hållet. Vi kommer ut i rymden, genom tidsportalen, som utspottade från ett svart hål. Helt plötsligt befinner vi oss i ett hus, ungefär som det hemma på folkparksvägen 35, men det är ett annorlunda ljus som skiner in genom fönstret. Jag vågar titta ut. Träden är inte som jordiska träd, hela vyn påminner om något jag sett i något zeldaspel.
"Vi ska återställa freden mellan de fyra zonerna a1 a2 a3 och a11. Det kommer att bli många strider."
Jag får ett svärd i handen. Ser i ögonvrån hur en dubbeldäckad buss med en massa hjälmklädda barn kommer upp för en kulle. Fiender? Det blir strider. Fienden är chanslösa. Vi hugger dem med våra träsvärd. Ingen dör.
Plötsligt är det dagen efter. Jag fäster jag mitt elschockshalsband runt en fiende, som får chockar tills han ramlar ner i en flod och drunknar.
Helt plötsligt är vi på fiendeland, en byggnad som om jag inte misstar mig påminner starkt om storsjö friskvårdsanläggning. Sporthallen. Jag inser att mitt svärd inte är med mig. Jag är chanslös. Jag hör fienderna närma sig, undrar om de hjälmklädda barnen ska skona mitt liv eller inte.
To be continued...
På tal om dagböcker så finns två tredjedelar av mitt liv dokumenterat i skrift av mig. Det är helt galet egentligen.
1 kommentar:
nästa gång jag far till rymden ska jag också prova en alternativ väg...man har ju blivit så bekväm med åren.
king inlägg, för övrigt =)
Skicka en kommentar