Jag känner inte på det sättet särskilt ofta, och idag är det faktiskt befogat!
Jag sov minimalt i natt eftersom mitt dygn har vänt på sig, oberoende av uppstigningstid är jag aldrig trött på kvällen. Jag hade tvättstugan klockan sju och sov mellan besöken. Vid niotiden fick jag ett sms av Rasmus som frågade om jag avfrostade frysen, ungefär samtidigt som jag vaknade till för ett besök i tvättstugan. Sen spenderade jag ett halvår (typ) med att kasta mat, flytta över mat som var halvtinad till en annan frys och skura lådor och golv. Allt på grund av att min kylskåpdelargranne (jepp, jag har berättat om honom) råkat stänga av frysen på knappen som är ovanför hans hylla. Han kom lämpligt nog förbi när jag stod och skurade som värst, och då fick han en utskällning mellan sammanbitna käkar. Han förstod nog inte riktigt vad jag sa på grund av språkbarriären, men något säger mig att budskapet gick fram eftersom han kom förbi med blommor nu på eftermiddagen. Det var ju en fin gest men ersätter inte all jäkla mat som jag nu måste släpa hem igen.
Förutom den ekonomiska förlusten är jag arg över hur denna dag började och att jag är överstressad inför tentan i morgon. Den här dagen kunde inte börjat sämre, men nu känns det faktiskt bra. Det luktar rosor i mitt rum och jag slappar på soffan inför nästa pluggpass och det obligatoriska besöket på Ica. Lyckligtvis skulle jag dit ändå för att köpa energirik mat inför tentan. Tyvärr har vi hälsosatsning i korridoren och jag har avsagt mig både socker och skräpmat... men kanske kan jag köpa en banan!
torsdag 30 september 2010
Hoppsan.
För det första har tentaveckan gjort att jag glömt bort att jag ens har en blogg. Sen måste jag redigera mitt förra inlägg för det var mellanstadietema vi hade, ingenting annat! Det resulterade i :
Vid 2-tiden på natten blev det vattenkrig. Vid 3-tiden fick jag besök av en glad kille som numera bor någon annanstans. Det var väldigt överrumplande och lämnade mycket till eftertanke, men bara bra saker! Vi har hörts väldigt mycket sen dess både per telefon och via internet och pratat om allt som var och allt som är nu. Och det känns lite som att det stämmer överens igen. Typ. Men jag är tacksam för den geografiska skillnaden för det känns som att det måste smälta lite och efterbehandlas lite mer. Helgen alltså.
Idag har jag varit hos tandläkaren och hade inga hål. Det var så skönt! Jag tror aldrig jag varit hos tandläkaren utan väntande återbesök. Ja, möjligtvis under tandställningstiden, men under mellanstadiet och högstadiet tyckte folktandvården i Holmsund att min mun skulle fyllas av plast för att undvika hål i mina gropiga tänder. Som jag oftast redan hade små hål i för att mina tänder var så pass gropiga att jag inte kunde göra rent med tandborsten. Så då fick jag laga och fylla med plast, för att sedan fylla med plast och mer plast. Sen gick plasten sönder och fick ersättas med plast. Men inte idag. Min tandläkare heter Per och är så snäll!
- väldigt mycket tights, även kortare tights som på den tiden gick under namnet piratbyxor
- prickiga klänningar med två flätor/pippilotter (kvällens outfit)
- En klassförälder som höll koll med kaffekoppen full av vin (Rasmus)
- Bål med stjärnfrukt och juice (spetsad)
- Twister
- Lekar
- Obligatorisk danstävling där vinnarna fick dansa tryckare till My heart will go on
- Dansuppvisning till Whigfields Saturday night (I like the way you move, ja ni vet vilken jag menar... jag och Ylva stod för den)
- Macarena!
- Massor av ballonger, serpentiner och snurrande discobollar
- En kille med blå och silversprayade spikes i håret
- Några kepsar på sned
- Väldigt mycket running man och annan mellanstadiedans!
- En rejäl bakfylla för nästan alla deltagande!
Vid 2-tiden på natten blev det vattenkrig. Vid 3-tiden fick jag besök av en glad kille som numera bor någon annanstans. Det var väldigt överrumplande och lämnade mycket till eftertanke, men bara bra saker! Vi har hörts väldigt mycket sen dess både per telefon och via internet och pratat om allt som var och allt som är nu. Och det känns lite som att det stämmer överens igen. Typ. Men jag är tacksam för den geografiska skillnaden för det känns som att det måste smälta lite och efterbehandlas lite mer. Helgen alltså.
Idag har jag varit hos tandläkaren och hade inga hål. Det var så skönt! Jag tror aldrig jag varit hos tandläkaren utan väntande återbesök. Ja, möjligtvis under tandställningstiden, men under mellanstadiet och högstadiet tyckte folktandvården i Holmsund att min mun skulle fyllas av plast för att undvika hål i mina gropiga tänder. Som jag oftast redan hade små hål i för att mina tänder var så pass gropiga att jag inte kunde göra rent med tandborsten. Så då fick jag laga och fylla med plast, för att sedan fylla med plast och mer plast. Sen gick plasten sönder och fick ersättas med plast. Men inte idag. Min tandläkare heter Per och är så snäll!
fredag 24 september 2010
Bra saker...
... med den här veckan:
- jag har blivit frisk och tränat (idag)
- jag har fått beslut om csn (efter påtryckningar via telefonen)
- jag har varit på alla föreläsningar och påbörjat en förhoppningsvis rolig distanskurs
- jag har skrivit färdigt de två arbeten och kompletteringarna till hemtentan som skulle lämnas in idag
- jag har återfunnit pluggpeppen på riktigt
- jag har världens bästa korridor!
- inga, egentligen. Men ändå känner jag mig bortkopplad från mitt vanliga jag
måndag 20 september 2010
Men nej.
Jag hurrade lite för tidigt igen igår. Halsontet kom tillbaka med RÅGE, nu är det värre än det var under hela förra veckan. Men jag måste ändå till skolan eftersom kursen bara har två föreläsningar i början och sen går på distans. Men jag bokade en ny tid på vårdcentralen för att se om det är något annat än en förkylning.
Men lite glad är jag, för jag ringde just till csn för att se om det där förbaskade intyget flyttats över till mig. Först och främst behövde jag inte stå i telefonkö överhuvudtaget, och mitt intyg ligger numera på mig! Som om inte det var goda besked nog, jag fick även veta att mitt ärende blev framflyttat i kön eftersom intyget räknas som att det kom in i slutet på augusti. Vilket borde betyda att väntetiden är obefintlig eftersom mina kompisars ärenden som kom in i mitten av september redan hanterats. Jippi på det.
Annars klättrar jag på väggarna av träningsabstinens, åtminstone psykiskt. Egentligen orkar jag knappt gå på promenad, men orken kommer sakta tillbaka. Frisk innan fredag är mitt motto!
Angående valresultatet är jag varken förvånad eller förbannad, mest fascinerad. Efter att ha läst det tresidiga dokument som SD delade ut i slutet av förra veckan kan jag bara konstatera att det är fantastiskt att vi faktiskt har en 5,7 % stor del av befolkning som varken är läskunnig eller besitter källkritiska förmågor. Bladet var dessutom "anonymt" det vill säga att det inte hade någon adressat. Är det så illa att till och med SD inte kan stå för sina egna åsikter, precis som de där 330 000 väljarna som inte syns? Det var en mycket intressant läsning med härligt inskränkta åsikter och ditt och datt.
Ja, nog om det.
Men lite glad är jag, för jag ringde just till csn för att se om det där förbaskade intyget flyttats över till mig. Först och främst behövde jag inte stå i telefonkö överhuvudtaget, och mitt intyg ligger numera på mig! Som om inte det var goda besked nog, jag fick även veta att mitt ärende blev framflyttat i kön eftersom intyget räknas som att det kom in i slutet på augusti. Vilket borde betyda att väntetiden är obefintlig eftersom mina kompisars ärenden som kom in i mitten av september redan hanterats. Jippi på det.
Annars klättrar jag på väggarna av träningsabstinens, åtminstone psykiskt. Egentligen orkar jag knappt gå på promenad, men orken kommer sakta tillbaka. Frisk innan fredag är mitt motto!
Angående valresultatet är jag varken förvånad eller förbannad, mest fascinerad. Efter att ha läst det tresidiga dokument som SD delade ut i slutet av förra veckan kan jag bara konstatera att det är fantastiskt att vi faktiskt har en 5,7 % stor del av befolkning som varken är läskunnig eller besitter källkritiska förmågor. Bladet var dessutom "anonymt" det vill säga att det inte hade någon adressat. Är det så illa att till och med SD inte kan stå för sina egna åsikter, precis som de där 330 000 väljarna som inte syns? Det var en mycket intressant läsning med härligt inskränkta åsikter och ditt och datt.
Ja, nog om det.
söndag 19 september 2010
Lite gladare och friskare.
Den här helgen har jag inte gjort många knop, men lite socialt umgänge och en del matlagning har jag hunnit med. Jag tänkte mest bjuda på en bild av mitt nya och lite mer vuxna rum. Hejdå 180-säng, välkommen 120-säng plus soffa! Nu trivs jag faktiskt utomordentligt bra i mitt lilla rum på 21 kvadrat!
Igår snodde jag lite garn av mamma och det resulterade i ett par vantar. Nu kliar det otroligt i stickarfingrarna, jag måste köpa mer garn och sticka massor av saker.
Jag är fortfarande ohyggligt hes, men halsontet tog exakt sju dagar på sig att försvinna och hostan har lättat under dagen. Nu hoppas jag på att det blir iksu på torsdag iallafall! För att muntra upp mig själv och för att jinxa insättandet av mina csn-pengar har jag beställt en vinterkappa idag.
Snart ska jag iväg på en valvaka med bara blåingar. Det känns inte helt okej att vara ensam rödgrön men jag tror inte det blir så mycket politiksnack ändå. Imorgon börjar miljöbalkenkursen. Jag tror att det kan bli en mycket trevlig kurs! Och även om det inte är det är jag glad att jag läser den nu, för det innebär att jag har sista halvan av terminen ledig. Det betyder ledig från 3:e december till 17:onde januari det!
Igår snodde jag lite garn av mamma och det resulterade i ett par vantar. Nu kliar det otroligt i stickarfingrarna, jag måste köpa mer garn och sticka massor av saker.
Jag är fortfarande ohyggligt hes, men halsontet tog exakt sju dagar på sig att försvinna och hostan har lättat under dagen. Nu hoppas jag på att det blir iksu på torsdag iallafall! För att muntra upp mig själv och för att jinxa insättandet av mina csn-pengar har jag beställt en vinterkappa idag.
Snart ska jag iväg på en valvaka med bara blåingar. Det känns inte helt okej att vara ensam rödgrön men jag tror inte det blir så mycket politiksnack ändå. Imorgon börjar miljöbalkenkursen. Jag tror att det kan bli en mycket trevlig kurs! Och även om det inte är det är jag glad att jag läser den nu, för det innebär att jag har sista halvan av terminen ledig. Det betyder ledig från 3:e december till 17:onde januari det!
fredag 17 september 2010
CSN och jag.
Detta års ansökan om CSN börjar lika en fars! Det började med att jag inte fick min ansökan godkänd i mitten av augusti eftersom jag saknade 7,5 registrerade hp och det med all rätt. Veckan innan skolan började ringde jag studievägledaren som skulle skicka in de oregistrerade 12,5 hp jag klarat i ett intyg. När skolan började gick jag och pratade med studievägledaren eftersom jag aldrig fått något svar på om hon skickat in detta intyg eller inte. Hon sa att hon gjort det för en vecka sen, men glömt maila den informationen till mig. Då gjorde jag en ny ansökan eftersom jag trodde man skulle göra det, men fick samma besked igen, att jag saknade 7,5 hp. Jag mailade studievägledaren igen och hon sa att CSN har en handläggningstid på tre veckor. Så jag väntade tre veckor, mer till och med. I onsdags ringde jag CSN för att kolla vad som egentligen hänt med mitt ärende och det visade sig att jag fortfarande bara hade 37,5 hp registrerade poäng, precis som förut. Samtidigt som jag fick veta att man inte ska söka igen, eftersom jag inte fick avslag utan att csn skulle vänta på ytterligare information. Ja, nu vet jag det iallafall.
Igår var jag och pratade med studievägledaren igen, och hon sa att det verkade märkligt eftersom hon skickade in tre intyg samtidigt som mig och att de fått besked för länge sen. På eftermiddagen fick jag svar och det visade sig att mitt intyg hade scannats in på min klasskompis handlingar för att hon stoppat intygen i samma kuvert. Men att det nu skulle vara fixat och att allt skulle vara frid och fröjd. Nettan var med och hade lite problem hon med, men idag fick hon mail om att hon beviljats CSN medan min mailbox ekade tom på liknande besked. Jag bestämde mig för att ringa CSN igen och bara dubbelkolla att mitt intyg nu låg på mig, och fick stå i kö i säkert 10 minuter sammanlagt mellan vidarekopplingar. Men NEJ, mitt intyg låg inte på mig, jag hade fortfarande samma gamla vanliga 37,5 avklarade hp och inga tillägg över huvud taget! Jag frågade om det hade med handläggningstiden att göra, men nä, det skulle kommit in omgående sa handläggaren.
Jag ringde studievägledaren igen, och nu sitter jag och väntar på ett samtal om att det ska vara fixat igen. Men, jag kommer ändå inte lita på att det är det, eftersom det verkar vara väldigt svårt för dessa instanser att få rätt sak på rätt plats. Nu har jag alltså väntat fyra veckor sen jag hörde av mig till studievägledaren om mitt intyg, tre av dessa veckor har jag väntat förgäves eftersom mitt intyg legat under Jennifer i min klass och aldrig setts. Jag hittade denna lämpliga bild för att illustrera hur CSN:s administration fungerar. Problemet är bara att apan på bilden förmodligen gör ett bättre jobb.
Det stressar mig oerhört just nu. Dessutom är jag ohyggligt förkyld och har varit det sen i söndags. Det började med rejält ont i halsen och feber, men slog igår över till en mer vanlig förkylning, men den har börjat om från början. Jag har alltså haft feber i tre dagar, och nu är jag sådär trött och hängig som man är första dagarna av en vanlig förkylning. Det plus CSN plus på tok för lite sömn (på grund av hosta) gör att jag är på extremt lättretligt humör just nu... men det var skönt att skriva av sig.
Hej.
Igår var jag och pratade med studievägledaren igen, och hon sa att det verkade märkligt eftersom hon skickade in tre intyg samtidigt som mig och att de fått besked för länge sen. På eftermiddagen fick jag svar och det visade sig att mitt intyg hade scannats in på min klasskompis handlingar för att hon stoppat intygen i samma kuvert. Men att det nu skulle vara fixat och att allt skulle vara frid och fröjd. Nettan var med och hade lite problem hon med, men idag fick hon mail om att hon beviljats CSN medan min mailbox ekade tom på liknande besked. Jag bestämde mig för att ringa CSN igen och bara dubbelkolla att mitt intyg nu låg på mig, och fick stå i kö i säkert 10 minuter sammanlagt mellan vidarekopplingar. Men NEJ, mitt intyg låg inte på mig, jag hade fortfarande samma gamla vanliga 37,5 avklarade hp och inga tillägg över huvud taget! Jag frågade om det hade med handläggningstiden att göra, men nä, det skulle kommit in omgående sa handläggaren.
Jag ringde studievägledaren igen, och nu sitter jag och väntar på ett samtal om att det ska vara fixat igen. Men, jag kommer ändå inte lita på att det är det, eftersom det verkar vara väldigt svårt för dessa instanser att få rätt sak på rätt plats. Nu har jag alltså väntat fyra veckor sen jag hörde av mig till studievägledaren om mitt intyg, tre av dessa veckor har jag väntat förgäves eftersom mitt intyg legat under Jennifer i min klass och aldrig setts. Jag hittade denna lämpliga bild för att illustrera hur CSN:s administration fungerar. Problemet är bara att apan på bilden förmodligen gör ett bättre jobb.
Det stressar mig oerhört just nu. Dessutom är jag ohyggligt förkyld och har varit det sen i söndags. Det började med rejält ont i halsen och feber, men slog igår över till en mer vanlig förkylning, men den har börjat om från början. Jag har alltså haft feber i tre dagar, och nu är jag sådär trött och hängig som man är första dagarna av en vanlig förkylning. Det plus CSN plus på tok för lite sömn (på grund av hosta) gör att jag är på extremt lättretligt humör just nu... men det var skönt att skriva av sig.
Hej.
måndag 13 september 2010
En helg i korridorens tecken!
Fredag blev en skolkisdag som jag spenderade med Malin. Vi var i stan och åt lunch, shoppade, fikade och handlade alkohol. På kvällen tänkte vi ha myskväll med middag, men skippade middagen och drack alkohol istället med Camilla. Kvällen slutade på E-puben. Där blev jag uppraggad av en liten student och en äldre psykologstudent. Jag ville inte ha någon av dem så jag bangade. Väl hemma åt vi soppa och bröd medan jag höll låda i ungefär en timme med Joe, den engelska utbytesstudenten. (Inte den konstiga, vi har två och Joe är ytterst normal)
I lördags spelade jag badminton med Frida och åt fredagens gomiddag med Malin. Vi förfestade hos Frida och gick ut på Rex där Ylva sen slöt upp vid 1-tiden. Vi blev hämtade av Rasmus och halvdäckade i soffan, med soppa och bröd. Gött!
Söndagmorgon vaknade jag tidigt av ett sms från Malin. De var i full färd att göra amerikanska pannkakor i köket, så jag slöt upp och gjorde lite våfflor, sen åt vi en mäkta god frukost! Tyvärr vaknade jag med halsont och spenderade resten av dagen i sängen med feber och en hals som inte ville vara med. Det är inte mycket bättre idag, men jag var ändå tvungen att fara till skolan och prata med Åsa som är kursansvarig på kursen vi läste i våras. Jag skrev ju en hemtenta nu i slutet av augusti och fick en halv poäng från godkänt. Hon tyckte att jag borde kunna göra en kompletterande uppgift istället för att skriva om hela tentan. Men det var lite körigt med läraren som gjort frågorna jag inte klarade fullt ut, så vi får helt enkelt se. G-gränsen var 75 procent så det känns lite surt!
Sen for jag och handlade sjukmat och hem för att möblera om. Jag och Frida har äntligen fått tummen ur för vårt sängbyte. Nu har jag således en 120-säng och en soffa! Yay! Jag tror inte det kunde funnits en bättre dag för att få en soffa, men jag fick jobba hårt med ommöbleringen så nu är jag ännu tröttare än innan...
Men annars har det varit en riktigt bra helg som blev lite längre än jag hade väntat mig.
I lördags spelade jag badminton med Frida och åt fredagens gomiddag med Malin. Vi förfestade hos Frida och gick ut på Rex där Ylva sen slöt upp vid 1-tiden. Vi blev hämtade av Rasmus och halvdäckade i soffan, med soppa och bröd. Gött!
Söndagmorgon vaknade jag tidigt av ett sms från Malin. De var i full färd att göra amerikanska pannkakor i köket, så jag slöt upp och gjorde lite våfflor, sen åt vi en mäkta god frukost! Tyvärr vaknade jag med halsont och spenderade resten av dagen i sängen med feber och en hals som inte ville vara med. Det är inte mycket bättre idag, men jag var ändå tvungen att fara till skolan och prata med Åsa som är kursansvarig på kursen vi läste i våras. Jag skrev ju en hemtenta nu i slutet av augusti och fick en halv poäng från godkänt. Hon tyckte att jag borde kunna göra en kompletterande uppgift istället för att skriva om hela tentan. Men det var lite körigt med läraren som gjort frågorna jag inte klarade fullt ut, så vi får helt enkelt se. G-gränsen var 75 procent så det känns lite surt!
Sen for jag och handlade sjukmat och hem för att möblera om. Jag och Frida har äntligen fått tummen ur för vårt sängbyte. Nu har jag således en 120-säng och en soffa! Yay! Jag tror inte det kunde funnits en bättre dag för att få en soffa, men jag fick jobba hårt med ommöbleringen så nu är jag ännu tröttare än innan...
Men annars har det varit en riktigt bra helg som blev lite längre än jag hade väntat mig.
torsdag 9 september 2010
Mera mat.
Jag glömde förstås nämna att han även förvarar kokos, kaffe och bröd i kylen. Och ja, han har hittat sitt förvaringsskåp för där har han massa chips... var ju tvungen att kolla.
Sen kan han inte säga guy utan säger gay istället. Skitroligt. Idag frågade han efter "the gay". Jag undrade om han menade Rasmus. "No, little gay", svarade han. Hehe.
Sen kan han inte säga guy utan säger gay istället. Skitroligt. Idag frågade han efter "the gay". Jag undrade om han menade Rasmus. "No, little gay", svarade han. Hehe.
onsdag 8 september 2010
Korridorslivet.
Jag trivs verkligen bra i min korridor. Men ibland flyttar det in någon som man helst skulle vilja reklamera till Bostaden.
Vår nya granne är ett skämt.
Reclaim the bästa korridår of Umeå liksom.
Vår nya granne är ett skämt.
- Han pratar knappt någon engelska
- Han ställde sig och rökte i korridoren så fort han lastat in packningen
- Han delar kyl med mig. Det här borde få ett avsnitt för sig. Jag vet inte var han kommer ifrån men det måste vara rötmånad där jämnt. Eller så finns det en annan anledning till att han förvarar bitsocker, salt, korngryn och bröd i kylen.
Reclaim the bästa korridår of Umeå liksom.
måndag 6 september 2010
Helgen.
I helgen har jag fått vara sådär härligt bitter och arg, åtminstone vid dagsskiftet fredag-lördag. Vid lördag lunch var humöret på topp igen och har varit det sen dess. Jag känner att jag äntligen kan gå vidare och betrakta berörd person som den luft han en gång var. Det vill säga, innan han kom förbi, svepte mattan under mina fötter, ljög, ljög, ljög och ljög lite mer. Åh, men jag känner ändå att hjärtfrekvensen ökar lite, så ilskan finns kvar men bara i just detta ögonblick. När jag slutat skriva kommer jag må toppen igen. Det jag är arg över är egentligen ett rykte som florerar som jag fick reda på i fredags vid ett väldigt alkoholdränkt tillstånd. Och det handlar inte om själva ryktet, utan vad den människan sa till mig när han satt gråtande i min säng och berättade hur svårt han hade för relationer, att han övervägde att gå i terapi och hej och hå. För att ett par månader senare (enligt ryktet) umgås väldigt intimt med en person han träffade redan innan han stack och förmodligen göra samma sak igen. Eller så började det redan då, och det gör ju honom ännu mer lögnaktig.
Själv har jag ju visserligen haft en misslyckad halvrelation i sommar, en såkallad sommarkatt (enligt honom själv). Men det var inte jag som satt och grät och sa att jag inte kunde med relationer. Jag var ärlig rakt igenom och det tänker jag fortsätta vara, trots att halva mänskligheten just nu verkar bestå av lögnaktiga fän. Eller så är de upptagna, eller inte min typ. Skulle tro att de flesta tyvärr faller under det sistnämnda.
Jag tror att det kanske är jag som behöver terapi, om jag någonsin ska komma över alla dessa galningar som lyckas lura mig att älska dem, gång på gång på gång. Så nu lägger jag ner hela skiten, och det känns väldigt bra.
I helgen hade vi vår första korrefest med de nyanlända, det var mycket roligt! Jag kanske laddar upp lite bilder sen.
Själv har jag ju visserligen haft en misslyckad halvrelation i sommar, en såkallad sommarkatt (enligt honom själv). Men det var inte jag som satt och grät och sa att jag inte kunde med relationer. Jag var ärlig rakt igenom och det tänker jag fortsätta vara, trots att halva mänskligheten just nu verkar bestå av lögnaktiga fän. Eller så är de upptagna, eller inte min typ. Skulle tro att de flesta tyvärr faller under det sistnämnda.
Jag tror att det kanske är jag som behöver terapi, om jag någonsin ska komma över alla dessa galningar som lyckas lura mig att älska dem, gång på gång på gång. Så nu lägger jag ner hela skiten, och det känns väldigt bra.
I helgen hade vi vår första korrefest med de nyanlända, det var mycket roligt! Jag kanske laddar upp lite bilder sen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)