I helgen har jag fått vara sådär härligt bitter och arg, åtminstone vid dagsskiftet fredag-lördag. Vid lördag lunch var humöret på topp igen och har varit det sen dess. Jag känner att jag äntligen kan gå vidare och betrakta berörd person som den luft han en gång var. Det vill säga, innan han kom förbi, svepte mattan under mina fötter, ljög, ljög, ljög och ljög lite mer. Åh, men jag känner ändå att hjärtfrekvensen ökar lite, så ilskan finns kvar men bara i just detta ögonblick. När jag slutat skriva kommer jag må toppen igen. Det jag är arg över är egentligen ett rykte som florerar som jag fick reda på i fredags vid ett väldigt alkoholdränkt tillstånd. Och det handlar inte om själva ryktet, utan vad den människan sa till mig när han satt gråtande i min säng och berättade hur svårt han hade för relationer, att han övervägde att gå i terapi och hej och hå. För att ett par månader senare (enligt ryktet) umgås väldigt intimt med en person han träffade redan innan han stack och förmodligen göra samma sak igen. Eller så började det redan då, och det gör ju honom ännu mer lögnaktig.
Själv har jag ju visserligen haft en misslyckad halvrelation i sommar, en såkallad sommarkatt (enligt honom själv). Men det var inte jag som satt och grät och sa att jag inte kunde med relationer. Jag var ärlig rakt igenom och det tänker jag fortsätta vara, trots att halva mänskligheten just nu verkar bestå av lögnaktiga fän. Eller så är de upptagna, eller inte min typ. Skulle tro att de flesta tyvärr faller under det sistnämnda.
Jag tror att det kanske är jag som behöver terapi, om jag någonsin ska komma över alla dessa galningar som lyckas lura mig att älska dem, gång på gång på gång. Så nu lägger jag ner hela skiten, och det känns väldigt bra.
I helgen hade vi vår första korrefest med de nyanlända, det var mycket roligt! Jag kanske laddar upp lite bilder sen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar