Och påsken ska vara gul. Är den vit har någon mjölkat på den. Kanske en k-k-ko.

Jag har haft en superfin påsk! Vi kom fram sent på torsdagkväll och har spenderat helgen med att träffa massa släktingar, bland annat systerbarnet Lovisa 4 veckor, en hel del shopping och lite utelekar. Idag kom vi hem vid femsnåret och sen dess har jag hunnit köra ett spinningpass på iksu. Nu sitter jag här med skolarbetet jag måste ta tag i och inser att min tre dagars sommarsemester är över. Nu är det tillbaka till vårväder a la Umeå igen, samt praktik och skola. Det har varit otroligt skönt att koppla bort allt några dagar!

Jag har fått färg i ansiktet, massvis med nya kläder och framförallt ny energi. Man kanske borde åka bort oftare?

Lars, min gamla oxfordpolare hörde just av sig. Han hade sett Rob, vilket bevisar att han lever. Jag har ju undrat ett tag vad som blev av den karln. 41 fyller han på söndag i allafall, om jag minns rätt. Det gör jag. Han hade rödlila tuppkam och drack öl i parken. Allt är sig likt med andra ord. Jag bad Lars ta en bild nästa gång han ser honom och skicka till mig. Han skulle fundera på saken.

Lägesuppdatering!

Nu är vi på väg mot södern! Anders och Lotta där fram, jag i mitten och Ila och Doris där bak. Vi har ett megasläp med Lottas bohag med oss. Allt mitt godis är slut och jag vågar knappt dricka nåt eftersom jag har en blåsa med samma volym som en hasselnöt. Vi åt på burger king i övik och stannade på fjällräven outlet utanför stan. Jag köpte en ryggsäck. Snart når vi Sundsvall tror jag. Häpp!

Published with Blogger-droid v1.6.5

Ljuvlig nyhet på en trött dag.

Både jag och Jenny har jobbat hela helgen och var ganska trötta idag. Förutom en liten utflykt har vi mest suttit inne på kontoret och läst. Jag är verkligen obeskrivligt trött idag, trots att jag somnade vid tio igår och vaknade halv sex av mig själv. Någon gång borde ju tröttheten gå över, annars är min framtid i kontorsvärlden inte särskilt ljus. Men idag var nog också en extra jobbig dag, åttonde dagen med tidig uppstigning och två to go.

Snart påsk. Men, nu till den ljuvliga nyheten. När jag kom upp i trapphuset och skulle öppna dörren såg jag att min äckelpäckelgranne hade tagit bort sitt namn på ringklockan. Kanske ska han göra en ny, han kanske inte var nöjd med sin design (tjocka bokstäver med djup) eller så ska han flytta! Jag mötte Anna i korridoren nyss och hon hade också lagt märke till det och hoppades minst lika mycket som mig. Om han flyttar är det slut med följande störande moment:

• Röklukt som pyser ut ur ventilationsdonet precis vid min dörr

• Vattenskaderisken när han "skurar" dvs kastar ut en hink vatten på golvet och går därifrån

• Sporadisk avfrostning av min frys med all mat kvar där i

• Ångbastu i köket när han lagar mat utan att slå på fläkten

• Det eviga skrikandet från hans rum när han pratar på skype (han måste vara döv)
  

• Svettlukten som sprider sig i korridoren varje gång han råkar ha dörren på glänt

Jag har nu bott granne med denna människa i kanske åtta månader och för mig hade han gärna fått flytta igår. Han var här hela julen och har såvitt jag förstår inte en enda kompis. Jag ser honom ibland gå på promenader på kvällarna, alltid ensam. Min och Annas farhågor var att han skulle stanna över sommaren men kanske kanske kanske blir det inte så. Hoppas! Vi vill ha en snäll och trevlig person med lite folkvett som flyttar in, problemet är bara att rummet måste saneras innan någon ens kan bo där. Så om någon vill ha rummet innan dess måste det vara någon av samma kaliber som är minst lika äcklig, eller någon stackare som inte kollar på rummet innan han/hon flyttar in. Jag hoppas på det senare. Inte för deras skull, men för korridorens.

Dag 13 - Ett brev till någon som har sårat mig nyligen.

Det är faktiskt inte någon som nyligen har sårat mig. Det beror förstås på hur man tolkar nyligen, men senast jag blev sårad var nästan ett år sen. Att skriva brev till honom (om än oskickat) är bara fånigt. För hur ont det än gjorde då, och hur illa jag än tycker om honom nu är jag glad att det hände. Jag har träffat någon som passar mig mycket bättre och är en mycket trevligare och finare människa. Att jag sedan fortfarande är förbannad på honom är en helt annan sak, men det handlar nog mer om att jag tillät mig luras så grundligt av en sån skitstövel.

Jaja. Livet går vidare :)

Dag 12 - Hur jag fick höra om bloggar och varför jag skaffade en.

Första gången jag hörde ordet blogg minns jag inte. Det här var under tiden jag bodde i England och hade tillgång till internet någon timme i veckan. Den tiden är för övrigt ett mysterium. Hur klarade man sig med internet någon timme i veckan?

Men, tillbaka till ämnet. Blogg. Första gången jag hörde ordet reagerade jag på att det var ett sånt töntigt ord. Jag förstod inte hur det överhuvudtaget hade blivit ett vedertaget begrepp. Men, jag kom över det efter ett tag. Min första blogg är väl egentligen skunkdagboken, men på den tid hette det "dagbok på nätet". Den förde jag mellan slutet av 2001 och någon gång under 2007. Idag finns skunk.nu inte kvar. Det finns en grupp som arbetar på att bevara skunken men arbetet verkar ligga på rätt tjock is. Jag hann spara ner hela min dagbok innan de stängde ner och det kanske glädjer mig i framtiden när jag glömt allt som hände under de åren. Innan det förde jag dagbok regelbundet, jag har ett tjugotal dagböcker liggande på vinden från hela min uppväxt.

När skunkdagboken tappade sin funktion bestämde jag mig för att starta en blogg. Det här var på den tiden när jag inte hade mycket till liv och den handlade därför inte om något särskilt. Tanken var att jag skulle skriva om mitt återtagande av min svenska identitet som jag kände att jag tappat så mycket av. Men, jag vågade inte vara privat, och vad är väl en dagbok om man inte kan vara privat? Jag la ner den efter några månader och startade denna. Jag har aldrig annonserat den här bloggen, men när bloggar kommit på tal har jag ibland nämnt att jag har en. På så vis har jag fått min minimala skara läsare, ni vet vilka ni är. Jag tror jag vet vilka ni är. Ibland får jag en känsla av att några personer läser den här bloggen som jag inte längre har kontakt med. Om ni läser det här vet ni att jag menar er.

Det var allt för dag tolv av min till synes oändliga 30-dagarsutmaning.

Praktik för narkoleptiker.

Igår var en riktigt varm kalasdag för alla som hade möjlighet att komma utanför dörren på eftermiddagen. Själv satt jag och Jenny inne på ett kvavt kontor lyssnandes på en dam som satt i motljus och pratade om hennes arbetsområde. Efter ett tag började jag få riktigt ont i ögonen och kände en stark längtan att få stänga ögonen och sova en stund. Men det gjorde jag inte såklart, jag försökte hålla dem öppna istället men det gick inte obemärkt förbi. Till slut sa damen att jag såg så himla trött ut, som att jag höll på att somna. Jag skämdes lite och skyllde på vädret.

I morse var jag och Jenny på en av Umevas verksamheter för att göra tvådagarspraktik där. Vid en guidad rundtur runt deponiområdet säger vår guide plötsligt "men Jenny, sover du?" och där satt hon i baksätet och sov. I eftermiddags höll vi på att frysa ihjäl på återvinningscentralen under vår andra guidade rundtur för dagen och väl på Umevas kontor hade vi en lång pratstund inne på ett litet rum med dagens andra guide. När Jennys ögonlock började falla neråt tyckte hon att vi skulle gå och ta kaffe för att hon såg så trött ut.

Så, än så länge står det 2-1 till Jenny men jag kanske kvitterar imorgon när vi ska befinna oss långt bortanför stan redan kl sju, vilket innebär att ställa klockan på fem och nåt.

På torsdag ska vi få delta på nämndsammanträde hela eftermiddagen och jag bävar redan. Jag tänkte ladda fickan med dextrosol för säkerhets skull. Förhoppningsvis finns det tillgång till kaffe och en bensträckare.

Vi har roligt på praktiken för det mesta, men kombinationen av ljus vår, långa eftermiddagar och att mest sitta och lyssna på olika människor kan vara rent förödande. Annars är det bra. Förutom skitkursen MKB som är ett litet orosmoln på min himmel, och att jag måste sova själv i natt. Kombinationen nattligt arbete för den ene och tidig morgon för den andra är inte någon hit. Ett plus är väl att slippa ligga och trängas men det är ett ännu större minus.

Nu har jag åtta dagar kvar av mitt tio dagars maraton. Det jobbigaste är mornarna men det verkar som jag lyckats byta till mig sovmorgon på lördag! Det gillas skarpt! Söndag har jag redan sovmorgon, dessvärre slutar jag 21 och ska i princip bara hem och somna. Jag skulle inte gjort detta om det inte vore för sex dagars ledighet över påsk, jag längtar redan ska ni veta!

Vårpromenad!

Så kom jag äntligen ut på en fin promenad i eftermiddagssolen. Även förmiddagssolen kom jag på, eftersom vi gick klockan elva. Vi tog en tur runt Mariedal handelsområde, mest för att köpa snus på godishuset. De har näst billigaste stockarna i stan. Vi hann även med en lunch på frasses eftersom Frida var bakis.

Vi diskuterade sommaren och jag längtar verkligen efter att få vara ledig! Världens bästa sommar-gruppen på facebook kommer nog vara användbar när man ska göra något trevligt av sin lediga tid. Förhoppningsvis blir det fart i gruppen och många roliga aktiviteter med många deltagande. Än är gruppen bara i startgropen men efter att ha hört runt och fått positiva reaktioner känns det faktiskt som det kommer bli något fint av det! Annars kommer jag ligga på Nydala varje dag, var så säker! Det var länge sen jag hade en trevlig och ledig sommar, de få sporadiska veckor jag haft har i två somrars tid varit kantade av uppbrott och känslor. I sommar hoppas jag på känslomässig frid och en trevlig sommar. Det är inte mycket begärt egentligen.

Nu ska jag till iksu för ett trevligt body combat-pass!

Lögardag.

När jag jobbar heltid och dagtid ska jag ha en tvättmaskin hemma. Nu tvingas jag tvätta på en lördag eftermiddag! Visserligen är det mitt eget fel eftersom jag bokat tvättid igår och insåg precis när jag skulle börja att mitt tvättmedel var slut. Det visste jag sist jag tvättade eftersom jag då konstaterade att det var slut och att jag måste komma ihåg att köpa nytt. Jag skulle behöva ett bra system för att komma ihåg allt som tar slut. En lista vid dörren kanske.

Istället för att tvätta gick jag igår på ett zumbapass som var specialinsatt med en instruktör från amerikatt. Det sög. Med pulsklockan på insåg jag att jag efter 45 minuter hade fått lika mycket konditionsträning om jag gått en promenad. Kanske är det jag som är dum i huvudet och inte har någon koordination. Men när iksu började med zumba i höstas var det fartfyllt, mycket hopp och roligt. Nu är det bara steg, steg och steg och dessutom till långsamma toner. Deras slogan "det är så roligt att du inte ens märker att du tränar" fungerar inte längre. Det är varken träning eller roligt, så nu slår jag spiken i zumbakistan för gott. Eller väntar ett par månader tills de har bytt koreografi.

Idag har jag spelat badminton med Linda. Jag var lite bakis efter några glas vin igår, men det gick bra. Vi vann två set var och var nöjda med det.

Veckan som gick var rolig på praktikfronten. Vi hade jättemycket att göra och det var trevligt. Det bådar gott för kommande veckor. Snart är det påsk och då ska vi åka till Stockholmstrakten för att träffa Anders nykläckta systerdotter och även den blivande svärfamiljen. Det kan ju bli roligt hoppas jag! Jag är alltid lite orolig inför att träffa "familjen", kanske för att jag gjort det så sällan. De flesta förhållanden jag haft har det inte funnits någon, de har bott i ett annat land eller varit ovänner. Men, här finns det en familj, i samma land och de är inte ovänner. Så då är det bara att få det gjort!

Måndag.

Den här måndagen skulle kunna döpas om till bradag. Iallafall min måndag.

Praktiken var riktigt rolig idag, jag och Jenny fick utföra vårt första uppdrag på egen hand. Säkert ett sådant ärende som man absolut inte vill åka ut på när man jobbat några år och är jättetacksam att det finns praktikanter som kan utföra. Men för oss var det super och gick väldigt bra med nöjd kommunmedborgare som resultat!

Söndag.

Igår var det min tur att ha halv åtta hos mig-middag. Jag hade tema 80-tal och bjöd på räkcocktail, plankstek och chokladmousse, allt enligt lchfs snäva regler! Men det gick bra, jag är nöjd och gästerna var nöjda! Jag fick massa roliga presenter i form av sprit och groggvirke och ett fint gurkträd. Jag fick aldrig något gurkträd som barn, alla andra fick sådana utom jag. Jag var så lycklig!

Dessutom hade gästerna gått all in på utstyrslar, när de ringde på dörren tog det kanske tre sekunder innan jag registrerade att det faktiskt var mina vänner och ingen av grannarnas! Riktigt oväntat och kul! Nu är det dags att lägga in en högre växel på middagarna eftersom Jenny flyttar till Frankrike i augusti. Det går inte att ha en middag per termin längre, så killarna får helt enkelt skynda på.

Denna vecka började jag praktiken så jag har verkligen haft fullt upp. Första veckan var inte vad jag förväntade mig, och då inte i någon positiv bemärkelse. Men, det kommer bli bättre och vindarna vände på fredagseftermiddagen när vi fick lite klarhet i varför det blev så bökigt under veckan. Jag är ännu inte säker på om jag valde rätt i att göra praktik istället för exjobb nu i vår, men det får jag utvärdera om nio veckor. Nästa vecka ser spännande ut i alla fall, så jag hoppas att det ordnar sig.

Jag kom på i veckan att jag kommer ha åtta veckors ledighet i sommar. Fyra av dom är istället för de fyra veckor jag skulle haft i december men jobbade istället. Ibland är man så smart, att välja att jobba en hel vintermånad för att kunna vara ledig från slutet av juli och hela augusti! Dessutom hade jag väldigt roligt på jobbet hela julveckorna, det var fullt upp och supertrevligt! Jag gillar ju faktiskt att jobba, nästan så mycket att jag tycker det är synd att jag aldrig får vara där nu när jag går åtta till fem varje dag. Men, jag behöver verkligen semester i sommar. Förmodligen blir det ingen semester nästa sommar eftersom jag, om jag får ett jobb i höst, inte kommer vara berättigad till det. Därför är det dags nu, och jag ska göra så många roliga saker!

Och mitt i jobbperioden ska jag även ta miniledigt för ett bröllop, det är storebror som ska knyta band!