Första gången jag hörde ordet blogg minns jag inte. Det här var under tiden jag bodde i England och hade tillgång till internet någon timme i veckan. Den tiden är för övrigt ett mysterium. Hur klarade man sig med internet någon timme i veckan?
Men, tillbaka till ämnet. Blogg. Första gången jag hörde ordet reagerade jag på att det var ett sånt töntigt ord. Jag förstod inte hur det överhuvudtaget hade blivit ett vedertaget begrepp. Men, jag kom över det efter ett tag. Min första blogg är väl egentligen skunkdagboken, men på den tid hette det "dagbok på nätet". Den förde jag mellan slutet av 2001 och någon gång under 2007. Idag finns skunk.nu inte kvar. Det finns en grupp som arbetar på att bevara skunken men arbetet verkar ligga på rätt tjock is. Jag hann spara ner hela min dagbok innan de stängde ner och det kanske glädjer mig i framtiden när jag glömt allt som hände under de åren. Innan det förde jag dagbok regelbundet, jag har ett tjugotal dagböcker liggande på vinden från hela min uppväxt.
När skunkdagboken tappade sin funktion bestämde jag mig för att starta en blogg. Det här var på den tiden när jag inte hade mycket till liv och den handlade därför inte om något särskilt. Tanken var att jag skulle skriva om mitt återtagande av min svenska identitet som jag kände att jag tappat så mycket av. Men, jag vågade inte vara privat, och vad är väl en dagbok om man inte kan vara privat? Jag la ner den efter några månader och startade denna. Jag har aldrig annonserat den här bloggen, men när bloggar kommit på tal har jag ibland nämnt att jag har en. På så vis har jag fått min minimala skara läsare, ni vet vilka ni är. Jag tror jag vet vilka ni är. Ibland får jag en känsla av att några personer läser den här bloggen som jag inte längre har kontakt med. Om ni läser det här vet ni att jag menar er.
Det var allt för dag tolv av min till synes oändliga 30-dagarsutmaning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar