Idag är det tio år sen jag tog mitt pick och pack och flyttade till London. Som vi alla vet blev min Englandsvistelse lite längre än det traditionella ett till två år som människor på den tiden brukade orka vara där. Min gissning är att det är lite annorlunda sen 2004 när landet öppnades för tio nya EU-länder som ansåg att den engelska minimumlönen på dåvarande 4,75 pund var en förmögenhet och kanske var beredda att stanna längre.
Men i alla fall. Dessa tio år känns som en smärre evighet. Om jag hade pratat med mig själv då och frågat vad jag trodde att jag skulle göra om tio år så hade jag nog inte kunnat gissa att jag skulle sitta här. Men jag ångrar inte mycket, i nostalgins trygga famn vilar nästan bara bra minnen. Resten har jag arkiverat på en säker plats.
Idag ska jag äntligen få se sista Harry Potter. Jag kunde förstås ha gått själv men jag tycker att bio är en social upplevelse och fick till slut med mig en helt ointresserad människa med löftet om att "det inte kommer några fler filmer och om det gör det ska jag gå med någon annan".
För tio år och några dagar sen läste jag den första boken i ren tristess hos familjen jag var au pair hos i en vecka. Man kan alltså säga att jag även knyter ihop Harry Potter-säcken idag lagom till mitt eget tioårsharrypotterjubileum. Spännande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar