Kallprat om vädret.

Fy sjutton vad nöjd jag är att det är sista november och 6 grader varmt ute. Fantastiskt! Om jag fick bestämma skulle snön komma den 23:e december och försvinna den 2:a januari. Inte för min egen skull men för att det blir så mycket tjat om avsaknaden av en vit jul annars.

Hoppas att det håller i sig ett tag till, om det är något jag avskyr är det snö, och framförallt när snön kommer för tidigt. Nu är det bara att hålla tummarna!

Doktorn ordinerar.

Idag har jag varit hos läkaren och träffat min handledare. Inte samtidigt förstås. Läkaren hittade inget fel på mig och det var väl det jag misstänkte hela tiden men skönt att få det bekräftat. Nu har jag fått ordination på att träna bort det och det sitter jag faktiskt och gör just nu.

Hos handledaren kände jag mig mest förvirrad, jag har varit hemma i fyra och en halv dag nu men det känns som att jag varit hemma i två veckor och bara skitit i att göra något. Nu är det ju inte så och jag kan vara ganska lugn med att jag ligger i fas, har börjat söka fakta och inte behöver oroa mig över min hälsa. Det känns bra och inte alls stressigt.

Igår var vi på kalas hos Frida som fyllde år. Hon fick ett wii fit plus (bräda och spel) av oss syskon men bara ett löfte om att det finns ett sådant på väg. Vi tryckte dock ett träningslinne med en liten ledtråd till det hon skulle få, bara för att det är så roligt att trycka egna t-shirts och för att det börjar bli någon form av tradition att alla som fyller år får något egentryckt eller hemmagjort. Vi har många planer för vår lilla verksamhet men det känns som att en riktigt verkstad kommer behövas om vi ska lyckas förverkliga alla små projekt! Anders har så mycket roligare maskiner hemma, i teorin skulle man ju kunna bygga det mesta som inte är för stort.

I helgen var vi på julfest hos Ylva med gran, pepparkakshusbygge, lussebullar och glöggbål. Det var riktigt roligt. Jag invigde Ylva i dansspelen som finns till Wii och hon blev fast direkt. Vi bestämde att vi skulle dansa nyktra någon dag. Det blev igår kväll, passande nog efter tårtkalaset. Vi dansade nästan två timmar och nu har jag träningsvärk.

Söndag.

Idag är det söndag och nu har jag bara två dagar kvar i Jönköping. Det känns konstigt att åka när jag börjar vänja mig vid staden och trivas som bäst, men samtidigt skönt att få komma hem. Jag är väldigt glad över att ha fått lite rutiner i min annars väldigt rutinfria vardag. Nu har jag ju varit hemma själv i helgen och passade på att sova till halv ett idag, men det skyller jag på huvudvärken som jag drogs med sen lördag eftermiddag. Annars är rutinerna rätt vettiga. Jag vet inte vad jag har gjort i höst, eller jo det vet jag ju, närmare bestämt ingenting. Jag har verkligen haft den mest händelselösa hösten i hela mitt liv. Jag har jobbat en del förstås men utöver det gjorde jag inte många knop. Det var som att jag gick i ide när jag fick min semester i slutet av juli och först nu börjar peppen att fylla mina dagar med något vettigt komma tillbaka.

Ikväll har vi sett "Never let me go" en film av en bok som jag snappade upp på Oxfords bästa skivaffär för många år sen och tyckte var riktigt, riktigt bra. Filmen lyckades fånga boken ganska bra på många sätt men jag saknade viktiga delar som sig bör och nu låter jag precis som alla som någonsin tyckt till om en film baserad på en bok så jag lägger ner. Men se den, eller läs boken! Båda funkar.

Idag kom mina värdar hem och den minsta var glad i hågen. Han hade fått en brandbil och var riktigt nöjd. Vi ramlade i vardagsrummet och det var väldigt roligt tyckte alla. När han skulle lägga sig skulle både mamma och pappa få en puss, och sen pekade han på mig och sa "Karin" och sen fick jag en puss på kinden. Och inte nog med det, när han skulle lägga sig och sova blev det lite jobbigt och grinigt och efter att han ropat både mamma och pappa många gånger ropade han mitt namn. Det var stort. Sen somnade han.

Helgen i övrigt bjöd inte på så mycket annat än långpromenader för min del. Jag har nog gått ett par mil sen i fredags, det blir så när det finns nya saker att se på varje promenad. Igår gick jag till ett köpcentrum utanför stan och passerade ett naturreservat. Där såg det ut såhär:


Sen såg jag även den coolaste lekparken sen Lycksele djurparks lekland. Den var lite avsides förstås men riktigt häftig med konstgjorda gummikullar och massa coola grejer. Inte alls som på min tid när det roligaste i lekparken var om det fanns en hink på den där kedjan som man kunde hissa upp. Den var alltid sönder och kedjan bortplockad men en gång var där en ny kedja med en sprillans ny hink som man kunde stå på medan någon annan svingade runt ställningen den hängde på så att man flög av. Och så fanns det luckor man kunde klättra upp och ner genom men sen kom det något rön om att ett barn hade blivit hängande i sin cykelhjälm i ett sådant hål och så gjorde de hålet jättelitet så att man inte kunde klättra igenom alls. Men ja, det var coolare än så.

Min nya kompis.

Den här veckan har det som sagt gått lite framåt på acceptera-att-Karin-bor-här-fronten. Idag var det en väldigt glad liten kille som kom hem från förskolan. Han sa mitt namn flera gånger och för första gången sen jag kom hit pekade han på mina skor och sa "Karins skor" och inte "mormors skor". Tänk att han har gått och trott att jag har hans mormors skor i två veckor nu, som någon simpel tjuv.

I helgen är jag ensam i lägenheten för Johanna, Fredrik och Sami är hos mormor.

Det är lite underligt det där. Det är väl mänskligt antar jag att man blir mycket gladare när man får bekräftelse av någon som är lite svår, för att det känns som att man uppnått någonting extra. Såna där människor som gillar alla är ju inte så mycket att ha, för de gillar ju alla. Men när någon är lite svår är det så himla mycket trevligare när man blir sedd första gången. Jag har alltid trott att det har att göra med makt, någon som är överordnad en själv eller att man vill vara något i denna persons ögon för att det är någon som är lite häftig. Men när det känns precis likadant att få bekräftelse av någon som är några äpplen hög får jag nog kasta omkull den teorin och inse att det handlar om människor i allmänhet som är skeptiskt inställda till mig, stora som små :)

Yes of the day.

Jag har i dagarna genomfört nio intervjuer varav åtta på två dagar. Idag har jag två till och ännu en i morgon bitti. I början av veckan var jag väldigt orolig över hur det skulle gå, om jag ens skulle få tid och om de skulle vilja berätta något. Efter dessa dagar har jag bara blivit positivt överraskad, alla har varit så himla trevliga!

Jag har haft lite svårt att få till mina femton planerade intervjuer, idag lyckades jag boka in den fjortonde efter en serie av sju nej på grund av tidsbrist. Nu känner jag mig nöjd så, fjorton är mer nästan femton än vad tretton är.

På hemmafronten är allt lugnt, jag är fortfarande lite hunsad av den minsta familjemedlemmen men nu gör han det med glimten i ögat istället för att faktiskt mena allvar. Sen säger han mitt namn också, fast bara ibland och oftast när jag inte hör. En slug liten kille det där!

Det bådar gott.

Början av förra veckan kantades av lite ångest men idag kändes det faktiskt riktigt bra att vara här och göra det jag gör. När jag pratar om ångest menar jag förstås inte medicinsk ångest utan sån där vanlig ångest som man kan få ibland över saker som känns lite ovana och övermäktiga. Idag kände jag faktiskt att jag kom en bra bit på väg med massa intervjubokningar och annat gött. Sen satt jag på en timmes kommuninformation med chefen på miljökontoret i slutet av dagen.

Min nya plan som innebär att jag ska vara klar här senast tisdag nästa vecka känns än så länge genomförbar. Egentligen har jag bara bråttom för att jag saknar Anders, men när vi pratar i webbkameran vet jag att det är ett skäl så gott som något.

Sen saknar jag att få sova i min säng lite. Godnatt!

Den långa veckan.

Nu är det snart veckobyte och jag ska passa på att summera de senaste tio dagarna på ungefär tio minuter. Sen ska jag duscha!

Förra torsdagen åkte jag buss jättejättelänge till Stockholm. Jag har inte så mycket att säga om det förutom att buss till Stockholm alltid känns som en bättre idé innan och efteråt. När man vandrar runt på Tönnebro och minsann inte tänker köpa mat för mellanskillnaden det skulle kostat att flyga så är det lätt att ångra sig. Och bli jäkligt hungrig.

Nä jag tänker inte beskriva varje dag sen dess i detalj, men jag kan säga att Stockholm var trevligt och bjöd på mycket vin, trevliga restaurangbesök, lite shopping, konstiga fantasy-sällskapsspel, allhelgona på Skogskyrkogården och häng med storebror och Anna samt även hennes mamma.

I söndags åkte jag vidare till Jönköping med buss, sträckan Stockholm-Göteborg på en söndag eftermiddag är inte heller att rekommendera. Nu åkte jag ju inte till Göteborg, men väl på samma tur. Sju bussar var beställda som var så knökfulla att man knappt fick plats. Men, väl på plats har det varit mycket trevligt. Förutom att ha kommit en ganska bra bit på mitt exjobb har jag fått prova småbarnslivet med allt vad rutiner och sådant innebär. Det har varit mycket roligt! Sami tycker att jag är helt knäpp och kunde han säga meningar med fler än tre ord hade han nog frågat om jag inte ska åka hem snart. Lite knepigt förhållande har vi men sakta men säkert ska vi nog bli kompisar. Han ropar inte "ut" så fort jag kommer in genom dörren längre iallafall! Han kan mitt namn men kallar mig oftast NN som verkar vara hans ord för saker som han inte ännu vet vad det heter. Det känns lite dissigt men jag har vant mig :)

Vad mer kan jag säga om Jönköping? Det är en fin stad och stadskärnan känns sådär gulligt gammal med låga hus och mycket personlighet. På hörnet av huset vi bor i finns det en affär som bara säljer kristen musik och litteratur. I helgen gick vi på en sunkig irländsk pub där "spontandans" var förbjudet. Jag hann med att dansa lite bugg innan dess. Sammanfattningsvis känns det som en bra stad. Buffé är stort här, i dubbel bemärkelse. det finns bufférestauranger överallt och alla bufféer är gigantiska. Man skulle typ kunna äta ihjäl sig om man ville. Det bådar gott för min undersökning eftersom jag gärna vill ha något att fråga alla restaurangägare om.

Vad det gäller exjobbet har det varit en intensiv vecka och under helgen har jag inte ägnat en enda minut åt att tänka på det. Jag tror att jag stressat lite väl mycket i början men nu är intervjufrågorna färdiga och jag har jag bokat in en tredjedel av mina intervjuer. Imorgon ska jag boka in lika många till, helst alla. Jag hade ju planerat att vara här i tre till fyra veckor men jag skulle tro att jag är redo att åka om ungefär åtta dagar. Inte för att jag har jättebråttom men det skulle kännas bra att få komma hem och träffa Anders också, jag längtar ihjäl mig! Men det går upp och ner, i början undrade jag vad sjutton jag gett mig in på, men nu känns det faktiskt ganska bra. Det är lite som bilkörning, handlar bara om självförtroende!

Det var nog allt. Haj!

Kör såklart.

Jag hade en sån fin positiv känsla efter söndagens bilkörning att jag ju bokade in en lektion idag. Det gick förjäkla bra och jag fick äntligen ett godkänt på manövreringsbiten! Jag vet, vissa kanske behöver fem lektioner för att ta körkortet och vissa behöver femton lektioner för att lära sig växla.

Men när man väl kan hantera en bil känns det som att det värsta är över.