Sol!

Japp. Fint väder idag. Jag, Erik och Emelie (heter hon så, jag tror det jag) gick på promenad till Maxi. Det var för varmt med jacka så jag knatade runt i t-shirt. Härligt!

Jag köpte mig en liten sån där klotgrill. Nog för att jag har en grill men jag kommer aldrig att använda den innan jag flyttar ändå. Och jag kan ju inte gå en till sommar utan att grilla bara för att jag är för lat för att leta upp någon som har en borrmaskin som kan fästa det där sabla handtaget. Nä, jag köpte en ny istället så nu ska här grillas! Vi behöver nog hålla oss utomhus så mycket vi kan för att slippa den klaustrofobiska känslan av att vara två personer på 21 kvadrat. Anders skulle flyttat in i juni men nu ska han flytta i mitten av maj istället. Nog ska vi klara det, vi är ju alltid här ändå, men mer tid utomhus har ju aldrig skadat någon.

Nästa grej på inköpslistan är ett krocket och ett mjuktennis. Kanske även ett trädgårdsyatzy. Häromdagen spelade vi strandtennis men bollen var så hård att grannarna började titta ut genom sina fönster för att det lät så mycket. Ingen hit...

Skräp eller skatt?

Jag är kanske senast i världen med det mesta, men nu har jag upptäckt tradera. Jag fick ett ryck förra veckan och städade ur både rummet och vinden på skräp. Jag la upp en del på tradera och tänkte att om jag får en femtiolapp är det ju värt det. Att någon ville betala 205 kronor för mina gamla converse gjorde mig minst sagt förvånad. Jag fick även sålt min gamla htc-mobil till ett högre pris än jag beräknat och lite annat krimskrams. Härligt. Sen la jag upp ett tv-spel på blocket. Självklart kom en massa skambud första dagarna men jag var helt säker på att det skulle ringa en farmor eller mormor och köpa det till sitt barnbarn för det pris jag ville ha. Ja, sen ringde det en familj från Luleå, tre gånger, och deras farfar som bor i stan kom och köpte det dagen efter. Innan jag hann ta bort annonsen ringde det en till mormor/farmor och frågade efter spelet.

Nu har jag lärt mig att det lönar sig att sälja sånt man inte vill ha, istället för att låta det ligga i en låda. Ja, och när man lägger ut barnvänliga tv-spel på blocket ska man vänta på den prutskygga generationen. Häpp!

Igår och idag har jag haft Martin här för att beta av skolarbeten. I löpande takt kan tilläggas, fyra och ett halvt är redan klart och fler ska betas av imorgon. Även om det är tråkigt att skriva arbeten åt någon annan (vi delar upp det) så är det väldigt befriande att skriva på gymnasienivå. Källkritik, nej tack! Skriva egna värderingar i texten, ja!

Det gick iallafall väldigt snabbt och smärtfritt. Han blev lite mer peppad också och nu kanske han inte kommer ta studenten men iallafall vara mycket närmare än han hade varit om han inte tagit tag i det. Najs. Nu vill jag ha en drink.

Familj, hungerspel och tonårsmord.

Jag har haft en trevlig helg i Holmsund med mamma, pappa, syskon och syskons respektive. Fredag var det bara halva familjen, på lördag kom resten. Tanken var att jag skulle hjälpa Martin med lite skolarbete men det är svårt när den som faktiskt ska göra jobbet varken är särskilt förberedd eller peppad. Vi får se om han vill ta nya tag. Igår bestämde jag och Frida att vi skulle gå på bio och se antingen Titanic i 3D eller Hunger games. Eller ja, valet för mig var ganska självklart eftersom jag redan sett Titanic på bio.

Vi såg Hunger games. Jag är inte kräsmagad i vanliga fall och var inte det nu heller. Men jag har problem att kontrollera min hjärtfrekvens när jag blir nervös, och det slutade med att jag tog ett break precis när nedräkningen inför spelen var för att mitt hjärta var på väg upp ur halsen och jag var rädd att jag skulle vara en sån där som svimmar på bio. Inte för filmens skull egentligen, men det blev väldigt mycket på samma gång med trång bio, en viss släng av bakfylla och väldigt mycket ångest samt puls i typ 180. Mest var jag rädd för att svimma och kissa på mig samtidigt, kanske inte för filmen i sig. I efterhand kändes det rent strategiskt ganska bra att gå ut precis innan blodbadet eftersom just den scenen inte var svår att hitta igen på youtube. Men ja, filmen var sjukt jobbig. Kanske mest av biologiska skäl. Och den var klart sevärd, faktiskt riktigt bra. Det där med nya Twilight ger jag inte mycket för. Första twilightfilmen var mest jobbig och man ba "men har ni hört talas om brun-utan-sol eller"?

Sen kom jag hem och såg Mad men med Anders. I det avsnittet var det också ett mord men jag tänkte att nä, det måste vara en feberdröm i serien, och det var det. Sen var det en dokumentär om Utöya på discovery channel. Efter en söndagkväll med en lång kedja av tonåringars dödsångest på bio och i verkliga livet känner jag förhöjd livsglädje idag.

April april och påsk.

Jag blev inte lurad av annat än vädret igår. Ett väldigt avancerat aprilskämt som började för flera veckor sen med tö och vattendroppar från taken. Snöfri asfalt i vecka tolv, gud vad jag njöt. Igår kom snön igen och nu är vi fyra veckor tillbaka i snösmältningen. Gud vad jag hatar vintern ibland, fast jag blev inte ens arg. Det är väl för att jag ska söderut på fredag och kanske, om jag har tur, är snön borta igen när jag kommer tillbaka. Nu väntar en halv vecka av arbete och sen påskhelg.

I år är det bara jag och Anders i en lägenhet i Vallentuna under påsken. Hans mamma är inte där men vi ska hälsa på lite släkt. Mamma och pappa ska bila ner så vi passar på.

Inspirerad av Åsa ska jag berätta om när jag blev som mest lurad på första april. Jag var kanske sex-sju år och mamma berättade vid frukostbordet att de skulle skänka bort leksaker på Sandviksteatern i Holmsund. Mamma och pappa kunde inte åka dit men grannen Mats-Ola var på väg och om jag skyndade mig kunde jag följa med. Mamma sa att alla de bästa leksakerna skulle gå åt först så det var viktigt att vara i tid. Jag slängde i mig frukosten, tog på mig overallen på armarna med benen släpande i backen och sprang över till Forsbergs. "När ska vi åka?" sa jag. "Vi ska åka till farmor men vad menar du?" sa Mats-Ola. Sen kom min mamma in genom dörren i hallen och ropade april april, och jag blev så ledsen. Dels för att jag skämdes och dels för att alla fina leksaker som jag trodde att jag skulle få rann genom fingrarna.

Det bästa var ju ändå att Mats-Ola inte var involverad i skämtet. Gud vad jag ska lura mina barn i framtiden.