Jag blev inte lurad av annat än vädret igår. Ett väldigt avancerat aprilskämt som började för flera veckor sen med tö och vattendroppar från taken. Snöfri asfalt i vecka tolv, gud vad jag njöt. Igår kom snön igen och nu är vi fyra veckor tillbaka i snösmältningen. Gud vad jag hatar vintern ibland, fast jag blev inte ens arg. Det är väl för att jag ska söderut på fredag och kanske, om jag har tur, är snön borta igen när jag kommer tillbaka. Nu väntar en halv vecka av arbete och sen påskhelg.
I år är det bara jag och Anders i en lägenhet i Vallentuna under påsken. Hans mamma är inte där men vi ska hälsa på lite släkt. Mamma och pappa ska bila ner så vi passar på.
Inspirerad av Åsa ska jag berätta om när jag blev som mest lurad på första april. Jag var kanske sex-sju år och mamma berättade vid frukostbordet att de skulle skänka bort leksaker på Sandviksteatern i Holmsund. Mamma och pappa kunde inte åka dit men grannen Mats-Ola var på väg och om jag skyndade mig kunde jag följa med. Mamma sa att alla de bästa leksakerna skulle gå åt först så det var viktigt att vara i tid. Jag slängde i mig frukosten, tog på mig overallen på armarna med benen släpande i backen och sprang över till Forsbergs. "När ska vi åka?" sa jag. "Vi ska åka till farmor men vad menar du?" sa Mats-Ola. Sen kom min mamma in genom dörren i hallen och ropade april april, och jag blev så ledsen. Dels för att jag skämdes och dels för att alla fina leksaker som jag trodde att jag skulle få rann genom fingrarna.
Det bästa var ju ändå att Mats-Ola inte var involverad i skämtet. Gud vad jag ska lura mina barn i framtiden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar