Nu har vi landat lite. Lägenheten är toppenfin och vi har fått i ordning de få möbler vi har samt hunnit med två vändor till Ikea för att köpa nytt. I tisdags höll vi på att storkna när vi kom med vårt överlastade släp och insåg att vi skulle upp för en nästan vertikal bergvägg med skruttomobilen. Vi bor alltså nästan högt upp på ett mindre berg och folk här måste vara enormt duktiga på att manövrera bilar när man ser vissa parkeringsplatser. Vårt hus ligger i en riktigt brant backe och vår parkering bredvid hyresvärdens husvagn. Idag vågade jag backa ut för första gången, det gick bra men är lite krångligt. I tisdags när vi gick hem från Huskvarna centrum för första gången ångrade jag valet av bostad när jag gick på Sveriges kanske brantaste cykelbana. Men då hade jag bara sovit en kvart natten innan samt kånkat möbler hela morgonen och varit på Ikea. Idag gick vi ner igen och hittade jättehäftiga gångstigar och vägen dit och hem kändes mer som en rolig utflykt. Vi har börjat vänja oss och nu känns det lite mer positivt att bo här även om hela området känns direkt olämpligt som bostadsområde.
Internet har vi inte ännu men idag beställde vi bredband, tv och hela faderullan från Telia. Just använder jag telefonen som modem, det funkar ju hur bra som helst egentligen men det kan ju vara roligt med lite fler kanaler eftersom varken fyran eller sexan går att se på om det blåser. Och blåser gör det här uppe kan jag meddela.
Efter tre år i korridor känns det helmärkligt att bo i lägenhet. Jag har fler skåp i köket än vi hade tillsammans i korridoren, och när vi handlar mat kan vi köpa skrymmande förpackningar som ryms i kylen. Jag kan gå i bara underkläder till vattenkokaren på morgonen och behöver inte tömma diskstället på andra människors disk när jag vill diska. Sen behöver vi ju inte diska heller eftersom vi har diskmaskin. Vi har matchande tallrikar, bara en sån sak. Alla köksgrejer som fått stå gömda i garderoben har nu en plats och matlagning känns helt plötsligt roligt igen. Ni som aldrig bott i korridor förstår ingenting av detta men ni som har det kanske känner igen känslan av lyx. Kanske försvinner det med tiden men just nu känns det helt fantastiskt. Jag ska bara lära mig köra i den här stan också, det är lite annars än i Umeå och kräver lite mer gåpåighet.
Sammanfattningsvis är vi nöjda och ska nog trivas här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar