Efter en lång dag på jobbet och ett premiärspinningpass på gymmet i stan har jag legat i soffan och gråtit. Inte för att livet är tungt eller så utan för att jag gjort det de senaste tre måndagarna. Nu är Torka aldrig tårar utan handskar slut, och jag är glad att serien inte var längre för såhär kan man ju inte ha det. Men bra var den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar