Jag tror nästan jag fick solsting idag. Jag tränade ett cykelpass i morse och svettades mer än vanligt, sen låg jag och solade men fyllde nog aldrig på med de litrarna jag eventuellt förlorade. Sen tog vi en promenad ner till Huskvarna för att slänga återvinning och äta middag och efter det blev jag så trött! Heeelt färdig. Nu börjar jag bli människa igen.
För er som har Facebook är det ingen nyhet att jag såg min första fästning igår. Jag börjar inse att jag har fästingfobi. Livrädd är jag. Nu är vi ute och går långpromenader i skogarna flera gånger i veckan och jag tittar på benen en gång i minuten ungefär för att kontrollera att jag inte har några på mig. Läskigt! Naturen är så otroligt fin här uppe, jag visste det inte i vintras när jag avskydde att bo här på berget, men nu vill jag absolut inte flytta. Kanske har det att göra med latheten som kom över mig över vintern, allt kändes jobbigt och allra jobbigast var att ta sig hem. Nu har jag varit igång på min vanliga träningsnivå i två månader ungefär och då känns det inte alls lika jobbigt att bo lite olämpligt. Naturupplevelserna gör det värt det! Någon dag ska jag ta lite bilder på naturen här, Astrid Lindgren hade inte fel när hon beskrev de småländska skogarna. Det hade förstås inte Moberg heller bär han beskrev Karl Oskars stenrike. Men om man slipper bruka jorden är det himla trevligt.
Oh vad har hänt mer sen sist? Jag har fått min första prestationsbaserade löneökning och jag blev nöjd. Jag har varit i Västerås ett par dagar samt varit dyngsjuk i tio dagar. Värsta förkylningen på flera år. I förgår var farmor och farfar på besök, de var på resa norrut. Vi bjöd på scones och ostkaka. Ja, det var nog det. Och sommar har det blivit, äntligen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar