Sen sist då?

De senaste veckorna har hon börjat gapskratta, vänt sig från rygg till mage, tagit flaskan från mina händer och fört den till munnen för att äta själv, sovit hela nätter nästan varje natt, somnat i vagnen utan protester (ibland) och greppat leksaker med båda händerna. Hon blir snart fyra månader och är verkligen ingen spädis längre!

Just ja.

Det var ju Sophies val som var den fjärde filmen jag såg i samma veva. Det gamla lyckopillret till våffla.

Förlorade barn.

Den senaste tiden har jag lyckats se fyra filmer som inte känns helt lämpliga.

1. Ett skrik i mörkret

Sann historia om bäbis som blir uppäten av dingos. Jag lyckades till och med se den när Elvira var på dagen lika gammal som lilla Azaria.

2. The girl in the park

Sigourney Weaver spelar en mamma vars treåriga dotter blir bortrövad från en park och förmodligen mördas men aldrig hittas.

3. The other woman

Natalie Portman gifter sig med äldre kollega och får en dotter som dör inte ens en vecka gammal.

Den fjärde filmen minns jag varken vad den handlade om eller vad den hette men jag tror att den handlade om något liknande och var hemsk den med. 

Lika som bär.

Ja, vår lilla tjej är ju en liten klon av sin far, jag köper det. Men egentligen så är hon ganska lik mig med när det kommer till detaljerna!

Men ja, helheten talar ju sitt tydliga språk!

Eller

Så gulliga!

Sprutor och sånt.

Åh lilla gumman, vad arg hon blev när hon fick sprutor igår. När hon får plötsligt ont låter hon på ett sätt som skär i hjärtat. Hon blir så arg och så ledsen på samma gång, går rakt upp i falsett och skrikgråter. Sen var hon glad hela eftermiddagen för att sen gråta två timmar i sträck mellan fem och sju. Eller gråta är inte rätt ord, skrika och jämra sig snarare. Hon försökte somna men kände sig nog lite sjuk så hon sög på bröstet och jämrade sig istället. Hon fick alvedon och sov sedan gott till tio, åt en stor flaska ersättning och sov hela natten sen. Idag är hon glad och om två månader är det dags igen. Hujedamig.

Mr. Promise

Varför kan inte du ge några löften när Mr lova lova?

(Trumvirvel)

Middagsfrid.

I tre månaders tid har vi ätit i skift eller så har jag ätit ammandes i soffan, tiden mellan fem och sju på kvällen har varit en riktigt gnällig period. Men inte nu! Igår fick vi äta middag med en kvittrande och skrattande liten bäbis som satt i babysittern vid bordet. Jag intog även lunchen på samma sätt utan protester men med två avbrott pga babysitterns fantastiska förmåga att få igång tarmarna på de små. Man ba, är det värsta över nu? Kommer vårt temperamentsfulla lilla gull låta oss leva ett någorlunda normalt liv? Vi hoppas på det, hallelujah!