Tydligen använder jag ordet okej lite väl mycket när jag kommunicerar mina krav på den lilla bångstyriga människan jag försöker fostra. De senaste veckorna har hon börjat bestämma vad som ska hända genom att säga okej och sen det hon vill göra, till exempel okej gunga, okej åka bil eller okej sång (titta på sångfilmer på youtube). Jag har inte riktigt förstått förrän idag att hon faktist tror att okej betyder "nu bestämmer jag detta". Kanske för att jag säger (lite för ofta) "nu gör vi valfri grej okej"!?
Jag måste nog utöka min vokabulär eller åtminstone sluta fråga henne om hon har förstått vad jag säger. Det har hon ju som regel alltid men även om hon inte har det spelar det ingen roll eftersom svaret på allt jag frågar är nej. Det har varit lite jobbigt såhär i sjukdomstider. Är du törstig? Nej. Ger barnet vuxenstort glas vatten som hon sveper. Är du trött? Nej. Jag bär henne till sängen och hon sover en hel eftermiddag. Vill du vinka till pappa i fönstret? Nej, mamma vinka. Ställer sig och vinkar i fönstret.
Det är lite som att lösa gåtor varje dag detta, och då har jag ju ändå turen att ha ett barn som är rätt tidig med språket. Fast det är ju också det som gör att det blir så frustrerande när man inte förstår, eftersom varken hon eller jag är van vid det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar