Att vara ett år och åtta månader och inte bli förberedd på att det är vardag igen efter fyra dagars helg, det är inte roligt det. Efter frukostgröten kom frukostgråten och det slutade med att vi nollställde allt genom att sitta på golvet och kramas i tio minuter, trots morgonstressen. Ibland måste man komma ihåg att förbereda den lilla på att såna stora förändringar är på intågande. I hennes värld är ju fyra dagar lika med ny rutin. Tänk om nån kom och ryckte upp en ur sängen på en söndag och ba "men du ska ju jobba nu". Då skulle jag också tycka att allt var pest och lägga mig raklång och skrika lite. Lite så brukar jag tänka när jag tycker att vredesutbrotten är lite orimliga.

Veckans höjdpunkt...

...(förutom the obvious påskvecka) måste vara att bli kallad "mammagumman". Så mycket kärlek! Mitt första föräldrasmeknamn liksom, så långt ifrån tonårens "jag hatar dig" man kan komma typ. Mammagumman. Den karamellen kommer räcka länge!

I väntan på VAB.

Ja, det känns som jag mest går och väntar på nästa VAB jag. Elvira blev snorig i helgen och hade en urkass kväll igår. Hon sov i min famn i soffan från 20:00-23:00 ungefär, det hör inte till vanligheterna. Men när hon mår dåligt blir hon som en liten koalabjörn som hänger i mamma eukalyptusträd nonstop. Och om hon mot förmodan inte skulle befinna sig i min famn på grund av tex toabesök eller kaffekokning springer hon efter mig och skrikgråter "mamma bäääääja".  Så ni må tro att jag även längtar till nästa VAB-tillfälle!

Jo vi ska dela på vabben framtiden men fram tills min nya chef börjar tar jag det stora oket, det kostar ju inget om ingen ser eller hur var det nu?