Att vara ett år och åtta månader och inte bli förberedd på att det är vardag igen efter fyra dagars helg, det är inte roligt det. Efter frukostgröten kom frukostgråten och det slutade med att vi nollställde allt genom att sitta på golvet och kramas i tio minuter, trots morgonstressen. Ibland måste man komma ihåg att förbereda den lilla på att såna stora förändringar är på intågande. I hennes värld är ju fyra dagar lika med ny rutin. Tänk om nån kom och ryckte upp en ur sängen på en söndag och ba "men du ska ju jobba nu". Då skulle jag också tycka att allt var pest och lägga mig raklång och skrika lite. Lite så brukar jag tänka när jag tycker att vredesutbrotten är lite orimliga.