Förra veckan var jag på Forum jämställdhet för jobbets räkning. Jag känner att mitt engagemang för kvinnofrågor och jämställdhet ökade lite men att min inställning till världen i allmänhet minskade lite. Det går så förbaskat långsamt sjöng Pia Sundhage i inledningen och den skotska författaren och medborgarrättskämpen som avslutade dag två var ungefär lika munter.
Och hela tiden satt jag med en liten cellklump i magen som kanske blir en kvinna en vacker dag, eller kanske en man. Och jag tänkte, jag vet inte vad som är värst.
1 kommentar:
Grattis!!!!
och ja det är ju frågan, fast det blir ju ändå alltid bäst, oavsett vad det blir =)
Skicka en kommentar