Den där dimman som kallas "andra barnets första år" la sig rätt tjock över min vardag. Foggy with a chance of conflict, packa överlevnadskitet som i mitt fall består av en påse att djupandas i och många kompisar med barn i samma ålder att träffa på dagarna så att man kan ventilera och aktivera! Fattar inte var detta halvår tagit vägen och Herman är ju verkligen världens bästa bebis men åldern 3,5-4 år är inte världens bästa ålder på övriga familjemedlemmar.
Men nu börjar det lätta känner jag, kanske för att jag ser ljuset i tunneln men också för att kaosmästaren blir lite äldre och mognare. Snart går Anders på semester och efter det börjar jag jobba. Det ska ärligt talat bli skönt att få spendera dagarna med folk som inte försöker motarbeta varenda steg jag tar bara för att se hur jag reagerar, tack så mycket!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar