Ett år går så fort.
Först var han en liten gris som bara sov och ammade, sen blev det sommar och nu försöker han gå. Vad som hände därimellan? Inte vet jag?!
Jag är lite ledsen att jag aldrig fick känna på hur det var att ha en sån trivsam och enkel bebis som första barn men är också oändligt tacksam att han kom som andra barnet med en hyfsat överkänslig storasyster. Tydligen så var jag en väldigt enkel och glad bebis så vi säger att det är karma. Och han kan ju fortfarande bli en ligist i framtiden.
Fattar inte att han snart är ett år och att jag ska återvända till jobbet imorgon, samtidigt tog mitt tålamod slut nån gång i mars så det känns inte som att det är en dag för tidigt. med blandade känslor återgår jag till att bli Karin om dagarna och inte bara mamma, mamma, mamma, mamma, mamma.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar