Ibland har man kanske en självbild som inte överensstämmer med verkligheten. På mitt jobb verkar folk tro att jag är lite av en teaterapa. Varje gång det vankas nån form av grupputveckling som innebär att man ska spela eller agera på nåt sätt så brukar jag spela över ordentligt. Lite för att jag tycker lite synd om den som håller i aktiviteten och ska försöka engagera 40-50 personer där ca 30 sitter bakåtlutade på stolen med armarna i kors och resten sitter och fnissar. Ett tag där mellan 2008-2012 var det rätt inne med forumspel och jag deltog i flera både som student och i jobbet. Därför tror vissa kollegor som var med på den tiden att jag är sån men egentligen så är jag rätt obekväm med det.
Och idag hände nåt som gör att jag tror att den här rollen är något som jag utstrålar och inte bara får leva med på grund av gamla meriter. Idag skulle det sjungas för kollega i fikarummet (alla får sång på födelsedagen) och för tre år sen slutade den flummiga damen som även sjöng i kör som alltid tog ton. Då togs stafettpinnen över av en värdig efterträdare, lagom flummig dam i ledning utan känd körbakgrund. Idag var hon inte heller där varpå en person i ledningen som inte känner mig särskilt väl alls tyckte att jag var den självklara vice-tontagaren!? Min självbild känns inte helt bekväm med det här, jag vill liksom inte vara på väg mot flummig tant som tar ton-träsket men det verkar inte bättre än att det barkar dithän.
Jaja, hellre det än att sitta bakåtlutad med armarna i kors.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar