Aldrig har jag myst så mycket över en nyhet som när Paolo åkte dit. Det kändes lite som när Harald Treutiger deklarerade att Robinsonrobban hoppade ur svensk tv-historia... för all framtid. (Vilket jag aldrig såg, men fick berättat för mig). Jag hoppas detsamma gäller för Paolo, hejdå liksom.... saknad av ingen.
En annan sak som slagit mig är att det är sååå skönt med all social distansering. Hur ska vi nånsin kunna gå tillbaka till att ha någon illaluktande människa som står och andas en i örat i kön på Willys, eller tillåta någon att sitta bredvid på bussen? Det är ju knappt så man behöver använda deo längre när alla är så långt borta! (Fast det gör jag ändå pga att jag vill ju inte vara någon som luktar illa bakom någon i kön)
Den tredje bra saken är att jag slipper oroa mig för att Anders ska bli skickad utomlands inom en överskådlig framtid. Och även om Sverige släpper på gränserna tidigt har jag svårt att se Kina släppa in några svenskar, så länge Tegnell och kompani kör i samma linje.
Det fjärde bra med denna tid är ju att det är rätt skönt att hoppa ur duschen på morgonen och typ stämpla in tre minuter senare. Vi kör inga videomöten ska jag tillägga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar