Jag älskar dig först.

Barnen bråkar om min gunst. Elvira har kommit på det mest dräpande hon kan, att "mamma älskade mig först". Jag brukar kontra med att jag älskade båda första gången jag såg dem och att jag älskade båda först men det följs alltid av "jaaaa men du såg mig först och därför älskade du mig först!"

Herman som inte är någon kramig typ kan ibland vid nattning krypa närmare och pussa på mig och deklarera att han älskar mig först. Och jag svarar att jag älskar honom först med. Och Elvira.

Känns som att hjärtat och hjärnan slår knut på sig själv.

Uppdatering.

 Det var visst inte myggbett utan vattenloppor. Och det verkar ju rimligt att jag inte fått några eftersom familjen var på stranden i tre dagar i rad, medan jag låg hemma i sängen och läste böcker. 

Myggbett.

 Anders och barnen har fått massa myggbett, mest troligt på natten. Jag har inte ett enda, och visst tycker jag lite synd om barnen... men efter ett liv av att ha varit en riktig myggmagnet (rekordet är 60 myggbett på ena benet samtidigt) känns det fint att va den i familjen som myggen ratar. Äntligen! 

Ljudböcker.

 Fan att det tar dubbelt så lång tid att lyssna på en ljudbok som att läsa den själv. Men jag orkar inte hålla ipaden ovanför huvudet och jag kan inte ligga på sidan eller sitta någon längre stund. När jag försöker röra på mig eller göra nånting blir jag belönad med förlossningsliknande kramper och blod. Dag sex med den här skiten och har 4,5 dagar kvar tills den plockas ut. Japp, jag räknar minuterna.

Förresten säger man väl inte att man läst en bok om man lyssnat på den? Eller gör man det? Om jag läser manuset till en film har jag ju inte sett den? 

Sommarkatt.

 En sak jag funderat på sen vi var barn är vilka det egentligen är som skaffar sommarkatter? Jag känner ingen som nånsin har pratat om att de haft sommarkatt, eller nån som känner nån som haft sommarkatt. Trots att nästan alla jag vuxit upp med haft tillgång till minst ett lantligt sommarnöje, ofta flera. Är det ett utpräglat storstadsproblem? 

I såna fall undrar jag varför det finns lösspringande katter i hela Sverige? Nåt jag däremot känner till är folk vars hemmakatter sprungit bort. Typ flertalet alla jag känner som haft utekatt i tätbebyggt område har förlorat den på ett eller annat sätt.

Det är dagens fundering. 

Paraden av saker som inte fungerar och några som fungerar.

 Jag känner mig lite som mormors generation, ny dag, nya krämpor.

Men i måndags fick jag svar på senaste röntgen och läget var oförändrat trots två månader på alfablockerare. (Som för övrigt används för förstorad prostata, vi har haft mycket roligt åt min stora prostata i sommar). Så läkaren tyckte att nu kör vi operation istället, kan du komma imorgon kl 9? Ändå bra med kort framförhållning, då hinner man ju inte ens jobba upp ett mentalt motstånd. Och det gjordes med ryggbedövning och lugnande, tack och lov, för jag är livrädd för narkos. Minns att jag låg där och tänkte "fan va gött jag kanske ska somna lite ändå" och då är man nog hyfsat avslappnad trots att folk grejar med ens insida.

Positivt med detta är ju att jag måste vila pga post-op smärtor som ju inte är sådär jättemysiga, och det är ju bra. Och att smärtan jag dragits med i ett halvår borde försvinna sen. Bara det borde ju kunna sänka spänningen i axklarna en del.

Annars har vi haft inskolning på ny förskola och fritids denna vecka och den fick ju bli hastigt kortare när jag inte kunde va med igår, dvs andra dagen. Men Anders lämnade en hyfsat stabil E och blev sedan bortskickad från Hs avdelning för att "andra barn blir så ledsna när någons förälder är med" och han kunde ju typ inte brytt sig mindre. H alltså, inte Anders.

Och den trasiga bilen går som ett litet urverk tack vare Anders och hans tekniska färdigheter/inbyggda ekonomiska (snåla) sida som vägrade lämna in en bil på dekis för för att fixa saker som skulle kosta mer än bilen är värd. Jag var redo att skrota den men nu känns den ju som en trevlig bil igen (minus rosthålen i sidopanelerna men de ska vi fixa). 

Semestern.

Semestern kom, varade och gick. Vi var billösa hela sommaren eftersom styrservot som började krångla redan förra sommaren gav upp under våren. I mitten av semestern hade vi så tråkigt att vi funderade på att köpa en ny bil och dra till Umeå, men vi sansade oss.

I måndags pajade torktumlaren och i onsdags diskmaskinen. Anders kände ändå att han kunde prova att byta pumpen till styrservot själv och igår fungerade bilen igen. Idag på eftermiddagen kommer den nya diskmaskinen. 

För några månader sen drog vi igång ett gemensamt sparande igen, efter att ha låtit det vila under föräldraledighet och en tids aggressiv amorteringsplan. Är rätt tacksam för det idag. Men torktumlaren kan ändå vänta en månad till! 

Vad det gäller ryggen/tinnitus/stress så går det långsamt framåt, tror jag. Svårt att säga.

Vilken skitsemester det varit ändå.