Barnen bråkar om min gunst. Elvira har kommit på det mest dräpande hon kan, att "mamma älskade mig först". Jag brukar kontra med att jag älskade båda första gången jag såg dem och att jag älskade båda först men det följs alltid av "jaaaa men du såg mig först och därför älskade du mig först!"
Herman som inte är någon kramig typ kan ibland vid nattning krypa närmare och pussa på mig och deklarera att han älskar mig först. Och jag svarar att jag älskar honom först med. Och Elvira.
Känns som att hjärtat och hjärnan slår knut på sig själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar