FOMANO*

 Efter ett 30 år av kraftig FOMO har jag ändrat min inställning. Tror faktiskt att det blivit tvärtom, jag är lite rädd för att missa en kvälls återhämtning. Rider lite på coronavågen av inställda evenemang just nu, men det kan ju även bero på pms, tröttma och vaccinering efter en månad med två virusinfektioner. Kröppen örk int. Jag ställde in kvällens ytterst små planer för en night in, vi måste packa och städa ändå och barnen har glatt sig så inför kvällens händelse, snacksbuffé. Vi åt det på nyårsafton med, minnesvärt och fantastiskt. 

(*Fear of missing a night in)

Coronafärgade barn.

 Efter ett tips från en kommentar i underbaraclaras blogg satte jag barnen att skriva önskelistor inför sommaren. Stora som små önskningar, vad som helst. Herman ritade pyttesmå krumelurer och beskrev vad det var, sen fick jag hjälpa till med riktiga bokstäver.

Han ville klättra i träd och åka en dubbeldäckarbuss. Elvira ville ha många presenter på sin födelsedag och att hennes kompis skulle sova över någon dag.

Om livet hade fortsatt som vanligt sen 2020 lovar jag att deras önskningar sett helt annorlunda ut. Det hade varit önskningar om Skara sommarland, flygresor, nöjesparker. Idag fick de följa med till Willys och göra något som de länge önskat, köpa varsin egen blomma till balkongen. Att sköta själva. Elvira valde en rosa pelargon och Herman en röd.

Det känns verkligen som att det där förändrade beteendet kring att köpa grejer och göra kostsamma aktiviteter kom av sig självt. Jag har länge tänkt att jag ska bli lite mindre materialistisk och lite mer... varsam med inköp. Inte shoppa som hobby liksom. Och att man inte alltid måste ta med barnen på dyra aktiviteter, ibland räcker det gott att få en egen blomma att ta hand om en sommar.

När man läser om rusningen till Lisebergs biljettsläpp, och att folk står i startgroparna för att resa på första bästa charter så fort de kan blir jag lite förvånad. Känner inte andra såhär? 

 

Släkten kommer, släkten går.

 Igår gick en närstående till min bättre hälft bort, det var väntat och så men såklart väldigt sorgligt och ledsamt, och alldeles för tidigt.

Och idag la min mormor upp en bild på sin 5 år äldre halvsyster som hon fick nys om för en månad sen! Tyvärr hade halvsystern redan gått bort, så de fick aldrig träffas. Hon hette Karin. Känner omedelbart släktskap.

Var det så jäkla svårt?!

 Det började med bikinishoppar som riktade sig till kvinnor av alla former och färger. I år tycker jag mig se en trend i att även high street-kedjor fullt har anammat att alla kroppar köpet deras kläder, så varför inte visa upp kläderna på alla typer av kroppar? Nikes träningstights visas upp av allt från storlek 34 till 48, HMs bikinireklam har en normalkurvig tjej som simmar och har sig, och deras internetreklam är full av valkar, bristningar och representerar alla möjliga hudfärger. Nu när jag inte hajar till varje gång, utan börjar vänja mig vid detta nya så tänker jag bara VAR DET SÅ JÄVLA SVÅRT ATT TÄNKA SIG ATT DETTA KUNDE VARA EN RIMLIG OCH BRA GREJ?

För det är ju inte så att reklamen inte har kritiserats i 50-60 år?

Elaka tutan.

 Om det är någonting som garanterat sätter Hermans dag i gungning så är det testningen av hesa Fredrik. Så en måndag var tredje månad hämtar jag en traumatiserad liten gosse som ältar "den elaka tutan". Tur han fick tröst av inte mindre än två snälla fröknar igår. Tutan sitter på deras skolbyggnad så det är klart att det låter rätt högt.

Om tre månader är det dags igen. 

Doktor Google m.d.

 Jahapp, jag blev ju dunderförkyld för lite mer än 2,5 veckor sen och för vanliga människor brukar det betyda att jag borde varit frisk nu. Men i mitt nya, immunförsvarshämmade tillstånd betyder det att jag ännu en gång avslutar en förkylning med nån jäkla extra inflammation!

Iallafall så hade jag lock för örat i över en vecka, först med ont men sen bara lock, kunde inte tryckutjämna på sex dagar. Sjukt oskönt. När locket släppte lite lätt hade jag en skramlig känsla i örat och min tinnitus levde rövare på ett extremt påträngande sätt, vilket resulterade i noll sömn och en rätt hög stressnivå. Jag var på vårdcentralen första gången på grund av ont i örat, andra gången för att få hjälp att rensa hörselgången från vax eftersom de inte kunde se trumhinnan. Det gick inte att suga örat rent med den där minidammsugaren för jag fick panik av den, så jag fick gå hem igen. Några dagar senare fick jag ut den själv med revaxör men det gjorde bara tinnitusen ännu värre.

I desperation googlade jag på en massa tinntiusforum i helgen, framförallt ville jag ha success stories om infektionsinducerad tinnitus som försvinner när infektionen går ner. Problemet var bara att alla slutade skriva efter några veckor, förmodligen för att det gick över men vem vet?!

Men jag kom iallafall fram till att det oftast rör sig om en inflammation av örontrumpeten mår man får tinnitus efter förkylning. 

Igår var jag hos läkaren igen eftersom min trumhinna nu var synlig igen. Jag fick träffa samma läkare som jag träffade första gången när jag hade lock för örat och förklarade att jag letat igenom halva internet och kommit fram till att jag kanske har en inflammerad örontrumpet. Hon gjorde massa tester, tittade på min trumhinna och gav mig diagnosen otosalpingit, inflammerad örontrumpet.

Iallafall så blev den skramliga känslan bättre redan i lördags, min tinnitus sjönk till en lite mer acceptabel nivå under helgen och det är fortfarande inte bra men jag har inte panik när jag ska sova längre.

Det går inte att medicinera bort men borde försvinna inom några veckor/månader. 

Ja, och barnen som blev sjuka samtidigt som mig har hunnit vara friska i en vecka men är nu rejält sjuka igen i både feber och förkylning. Så ja... kanske får jag tillfälle att använda doktor Google igen med någon ny märklig åkomma?!