Anders skulle på hajk med sina gamla scoutkompisar i helgen lite utanför Norrtälje, så övriga familjen följde med för att hänga med släkten. Vi bestämde att farmor skulle ta barnbarnen och jag åkte med Anders syster för att röja i huset en hel dag i lördags. Egentligen skulle jag och Anders gjort det för några veckor sen men då blev vi hemma eftersom nån var förkyld eller nåt sånt.
Jag har bara varit inne i det huset en gång förut, det var 2011 och jag minns att jag blev irriterad för att mina strumpbyxor fastnade i kartongerna som stod travade på golvet. Det var tre eller fyra flyttkartonger i höjd, fulla med grejer staplade längs hela nedervåningen, man fick liksom klämma sig fram i en trång gång. Det var på våren när Anders systerdotter var nyfödd. Nu är hon 10 år gammal och på god väg att växa om mig.
Nu har de rensat minst ett par dagar i veckan sen i slutet av juni och har kanske fått ut en tredjedel av grejerna. Man kan röra sig ganska obehindrat framåt, men man får liksom väja och krumbukta sig lite. Och nej, man kan inte bara gå in och slänga allt heller för det är uppblandat rätt värdefulla elektronikprylar med sånt som bara är skit. Och det krävs ett tränat öga för att se skillnad på det och veta vad som kan vara nåt värde i. Och så kommer hans gamla kompisar dit och pekar på nåt och säger "den får ni inte slänga, den är jättebra att ha" men när de erbjuds köpa den säger de "nej nej, JAG vill inte ha den".
När vi kom tillbaka till farmors trea som ändå är ordentligt möblerad tänkte jag vilken skillnad det är. En ensam person har ju kanske behov av tre rum, fyra om man har någon hobby som tar mycket plats. Oavsett hur mycket möbler och prylar man har så borde en utstädning kunnat ta max en helg. De har kommit kanske en tredjedel på tre månader, och det finns ett hus till fullt med grejer!
De flesta verkar ändå börja dödstäda nån gång vid 65-70 år, det kan ju vara lämpligt för man vet ju aldrig. Mina föräldrar tvingade oss att tömma vinden för två år sen på alla våra gamla grejer, så vi sorterade ut en hel vind på en eftermiddag. Det kan ändå kännas bra att göra det, oavsett om det är 20-30 år för tidigt. För man vet aldrig. Mamma har dessutom fått prylallergi, så hon har rensat ur varenda grej hon samlat på sig genom åren.
Det känns ändå vettigt. Man kanske samlar på sig prylar under en halv livstid, sen inser man att det är för många prylar och börjar rensa. Jag är redan där, men mest för att barnen har nått nivån där de stökar ner fortare än man hinner städa.
Vi avslutade iallafall lördagseftermiddagen med att åka till en garnaffär i Roslags-näsby, det är ju alltid roligt att besöka en Lys. Det blev ett timslångt besök och det är alltid trevligt att umgås med garnfantaster. Jag fick beslutsångest och köpte bara garn till vantar till slut, samt lite garnprylar som jag ändå tänkt beställa på nätet.
Bilresan hem blev utdragen med tre timmar, vi hade planerat att rulla in vid 17:00 ungefär, men kom hem vid 20:00. Bilköer vid Södertälje och en extra matpaus. Det var kaos när vi kom hem, oerhört sura miner och tårar till sömns. Och idag är det måndag. Puh.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar