Vi hann jobba inte mindre än 3,5 dagar post covid innan förskolan ringde igen. Herman hade ramlat och slagit i sin tand, och den hade enligt uppgift blivit lite intryckt... att den redan var till hälften intryckt sen en skada för två år sen hade nog inte denna pedagog märkt. Jag ringde till folktandvården och fick tid direkt i princip så hann bara ringa tillbaka till förskolan men de kunde inte svara just då, och fick kasta mig i Lådis för att hämta barnet för att hinna. Barnet som precis skulle äta när jag kom och bröt ihop fullständigt. Personalen ba "men kom in, kom in, ät du också så får han i sig sin lunch" och så kom det sig att jag att satt på en liten röd frökenpall på hjul och åt kycklingsoppa med en barngrupp. Hermans tårar avvärjda. Men så började det från olika håll "jag vill också att min mamma ska äta här" *snyft*. Så istället för ett ledset barn fanns det två andra ledsna barn efter denna manöver.
Soppan var god och tanden mådde förhållandevis bra. Herman var så tapper där i stolen, trots röntgen och att jag fick lämna rummet. Sen hämtade vi Elvira och hennes kompis Olivia och lekte hela eftermiddagen. En del vabdagar är ju rätt trevliga ändå.
2 kommentarer:
Åh jag tänkte på det när dom sa att restriktionerna skulle slopas. Att nu kanske man kan få gå in på föris igen! Jag har inte satt min fot innanför dörren på två år. Vet inte ens var E har sin hylla....
Vi har fått gå in på denna förskola hela tiden, det var annorlunda på den vi var på när pandemin började men här har de haft noll restriktioner. Så skönt.
Skicka en kommentar