Jag är så himla irriterad och besviken på min rygg och ännu en sommar med en rygg som begränsande faktor.
För två år sen hade jag en trötthet i ryggen och nacken som startade i samband med långvarig stress. Jag trodde väl först att jag inte var utmattad på riktigt eftersom jag blev begränsad fysiskt mer än psykiskt. Men i efterhand har jag insett att kraschade rakt in i den där väggen både psykiskt och fysiskt, men inte på den nivån att jag låg på hallgolvet och glömde bort vem jag var. Det var ju på grund av nackproblemen jag blev tvingad att bara stoppa allt. Och sen när jag opererades två gånger på kort tid fattade jag ju att aha det är det HÄR som är att vila?!
Iallafall så kom jag tillbaka mentalt ungefär 10 månader efteråt, det var i juni det hände och i maj var första gången jag kände någon slags pepp på jobbet.
I mars i år hade jag en långvarig öroninflammation igen och i samband med det fick jag galet ont i ryggen igen. Eller inte ont egentligen, men en såndär trötthet så man bara måste lägga sig ner och vila efter en timme stående. Jag hittade en ny sjukgymnast och enligt honom så har jag en buktande disk i bröstryggen, typ förstadium till diskbråck men det är inte givet att det blir ett regelrätt bråck utan "disken kan bukta såhär hela livet". Så sen april har jag haft en hållningsväst dagligen och sovit på rygg, tittat på tv i ryggläge och stretchat på en foamroller i en kvart var tredje timme. Jag har gjort alla rätt i princip men ändå faller den ur och blir dålig igen var och varannan dag. Ofta sover jag mig dålig efter flera bra dagar för min säng kanske är lite för mjuk. Jag får inte vara framåtböjd med överkroppen på två månader om det ska kunna läka ihop. Puh, det är så drygt. Hållningsvästen gav mig sån sjuk träningsvärk i början men nu är jag faktiskt rätt glad över den för den avlastar så bra.
Ännu en sommar med en rygg som begränsar. Men jag mår iallafall bäst i rörelse så det allra bästa är att typ stå och gå i lekparken med barnen.
Och jag blir så provocerad när jag går på stan och ser alla människor med katastrofalt dålig hållning. Varför ska just min rygg klappa ihop? Jag som faktiskt HAR bra hållning när jag går och står... men inte när jag sitter.
Jag har lagt en sån träningsmatta från Ikea under min bäddmadrass med förhoppning om att en stum säng kommer göra att jag inte sover disken ur sitt läge hela tiden. Än så länge känns det rätt hoppfullt. Och när den här pärsen är över så kommer jag tänka på min hållning jämt och göra såna där rörelseövningar exakt varje dag. Aldrig sitta i timmar och handarbete eller jobba, jag ska bli bäst på att ta hand om den där jävla ryggen. Så känns det. Så trött på att bli äldre alltså.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar