Det här med att leta hus... nu är vi igång i husletandet och priserna är på nedgång. Det är ju jättesvårt att ge bud mot en marknad där huset kanske är värt mindre än vad som står i annonsen och inte tvärtom, som det varit sen 2018 när förra dippen var.
Men där är vi inte än, vi har bara tittat på ett hus hittills och det var så fint och perfekt, förutom att man möttes av en riktigt unken odefinierbar lukt i farstun. Den satt kvar i kläderna till dagen efter. Elvira satt drömmande i uterummet och sa att om vi köper det här huset så vill jag ha mina kalas här. Hon är i ett sånt stort behov av ett eget space här i världen att hon städar sin garderob en gång i veckan bara för att liksom, ha något som är hennes som är fint. Jag vet att det finns barn som delar rum hela livet och det är inte synd om henne, vi bor skitstort ju. Men ändå. Båda barnen kommer att älska att ha egna rum, och en trädgård att odla i. När man ser hur de lyser upp bara att få plocka bär i någon annans trädgård så känns det som att vi har försummat dem lite.
Elvira är också väldigt sugen på att snickra, hon älskar träslöjd. De brukar bygga ihop saker hon och Anders och jag som hatade träslöjd med varje millimeter av min kropp kan bara inte förstå hur man vill bygga nåt frivilligt. Men de hus vi letar efter behöver ha möjlighet att förvara Anders verkstad, och plats för verkstad kommer också betyda plats för snickarbänk.
Vi försöker att inte flytta in mentalt i varje hus, men förra veckan fick vi nys om en kommande försäljning och vi har inte bara flyttat in där, vi har typ bott några år också. Renoverat det som står i protokollet, odlat upp halva växthuset med slingriga växter.... vi bestämde iallafall i helgen att nu kör vi. Fixar lånelöfte, ringer mäklaren som ska sälja vår lägenhet (han som vi köpte den med hjälp av) och även mäklaren för huset som står som kommande. Vad väntar de på? Sälj till oss!
