måndag 29 augusti 2022

Leta hus.

 Det här med att leta hus... nu är vi igång i husletandet och priserna är på nedgång. Det är ju jättesvårt att ge bud mot en marknad där huset kanske är värt mindre än vad som står i annonsen och inte tvärtom, som det varit sen 2018 när förra dippen var.

Men där är vi inte än, vi har bara tittat på ett hus hittills och det var så fint och perfekt, förutom att man möttes av en riktigt unken odefinierbar lukt i farstun. Den satt kvar i kläderna till dagen efter. Elvira satt drömmande i uterummet och sa att om vi köper det här huset så vill jag ha mina kalas här. Hon är i ett sånt stort behov av ett eget space här i världen att hon städar sin garderob en gång i veckan bara för att liksom, ha något som är hennes som är fint. Jag vet att det finns barn som delar rum hela livet och det är inte synd om henne, vi bor skitstort ju. Men ändå. Båda barnen kommer att älska att ha egna rum, och en trädgård att odla i. När man ser hur de lyser upp bara att få plocka bär i någon annans trädgård så känns det som att vi har försummat dem lite.

Elvira är också väldigt sugen på att snickra, hon älskar träslöjd. De brukar bygga ihop saker hon och Anders och jag som hatade träslöjd med varje millimeter av min kropp kan bara inte förstå hur man vill bygga nåt frivilligt. Men de hus vi letar efter behöver ha möjlighet att förvara Anders verkstad, och plats för verkstad kommer också betyda plats för snickarbänk.

Vi försöker att inte flytta in mentalt i varje hus, men förra veckan fick vi nys om en kommande försäljning och vi har inte bara flyttat in där, vi har typ bott några år också. Renoverat det som står i protokollet, odlat upp halva växthuset med slingriga växter.... vi bestämde iallafall i helgen att nu kör vi. Fixar lånelöfte, ringer mäklaren som ska sälja vår lägenhet (han som vi köpte den med hjälp av) och även mäklaren för huset som står som kommande. Vad väntar de på? Sälj till oss!

2 kommentarer:

Åsa sa...

När jag läste om Elvira och träslöjd tänkte jag på Rylle... hon pratar ofta om sitt behov av att skapa och jag fattar ingenting. Har noll behov av att producera grejer med händerna. Men jag har ju (uppenbarligen) ett viss behov av att skriva och skapa text... såatte, man är väl olika där. Men kul ju, att hon gillar träslöjd. Och lycka till med husköp, vad spännande!!

Karin sa...

Ja skaparkänslan är stark i mig också men då är det främst genom garn. Men trä, nej tack! Jag tror det handlar om alla gånger man fick putsa lite extra med ännu finare sandpapper när man bara ville bli klar. Därför är ju garn tacksamt, när man stickat/virkat ett varv så är det gjort. Och blev det inget fel i varvet är man liksom klar. Men likt en träslöjdslärare som tycker man ska putsa en miljon år till kan jag bli så oerhört provocerad när man ser någon virka en figur som finns, säg kalle anka. Och de har följt ett mönster som ger rätt proportioner men sen när finliret som ögon och detaljer ska broderas på sätter de saker helt ur proportion pch man ba "men ni var ju så nära". Det kunde ju blivit helt perfekt men nu ser det ut som att en 3-åring kastat dit detaljerna....