Jag blev 41 i helgen. Inget spektakulärt firande eller så, övervägde att ha mitt inställda öppna hus från förra året i år istället, men tänkte att det kanske blir mysigare att ha det i ett riktigt hus. Så det får bli försenad 40-årsfest kombinerat med inflyttningsskiva.
Åt en trevlig lunch i stan med vänner och gladde mig åt att jag har ett självklart sammanhang som liksom bara finns där vid alla firanden, biobesök, middagar och luncher. Sånt som man kanske har med sina barndomsvänner, otvunget men självklart. Men här är det människor jag känt mellan mellan åtta och fjorton år, och det känns fint att man kan skaffa sig ett ordentligt kompisgäng efter 30 liksom.
På kvällen stod jag och förberedde middagen vid köksön och pratade med Anders. Elvira satt mittemot och provsmakade vindruvor. Helt plötsligt kommer hon springande och rycker mig i armen och jag hann typ tänka "men klänger du på mig nu igen" men tittade på henne och hon hade total panik i ögonen och började hosta och hann få upp en stor jäkla vindruva som satt sig i halsen innan jag ens gick upp i puls. Är glad att hennes första reaktion var att springa till en förälder och inte typ tystna för ingen av oss tittade på henne just då. Allt gick bra och vi var lite skärrade. Jag delade alla små runda saker i minst två bitar när barnen var små, kanske får börja göra det igen tills de är minst arton.
1 kommentar:
shit, mardrömmen ju! Tur att det gick bra och att du inte hann bli rädd innan liksom.
Skicka en kommentar