Journalister och fiktiva badollar.

 Jag har haft en beef med en journalist i veckan, vi kan kalla honom Johan Ljushuvud som är ungefär motsatsen till vad han heter. Han bestämde sig för att skriva en artikel utifrån en powerpoint som jag gjorde till en nämndspresentation förra veckan. Själv vabbade jag i måndags och missade samtalet när han försökte ringa men nådde min chef istället. Skrev en goddag yxskaft-artikel med lika många faktafel som stycken ungefär. Lyckades dessutom blanda in en annan myndighets bedömning på ett felaktigt sätt. Vi kan låtsas att vårt uppdrag var att kontrollera städning av stranden. Den andra myndigheten konstaterade att vi inte lyckades kontrollera att alla badbollar följde med hem, men däremot filtar, skräp och engångsgrillar. De konstaterade detta förra året i maj, avslutade ärendet och det ledde till att vi i år bestämde oss för att räkna även badbollar.

Då slrev han en artikel om att vi FÅR kritik för att vi inte räknar badbollar. Och att myndigheten konstaterar att det inte räcker att gå ut och kolla om det finns badbollar kvar vid klagomål. Jag anser att ordet får betyder att det hänt i närtid och är pågående. Så är inte fallet. Ett avslutat ärende är ju per definition avslutat, desutom för 18 månader sen.

Sen rörde han ihop det min chef hade sagt, att myndigheten inte nöjde sig med att vi går ut när vi får klagomål, utan ville att vi skulle planera badbollsräknanndet. Något de aldrig heller sagt. Dessutom nöjde de sig med sättet vi räknade sandkorn på eftersom de är för många och då är det okej med tillsyn vid klagomål. Detta påpekade jag i ett vänligt mail efter att ha rådgjort med min chef samt pressansvarig. Han svarade spydigt att han visst skrivit rätt trots stt han objektivt sett vinklat saker så att de både blev felaktiga och fick en innebörd som de inte har.

Nåväl, jag lämnade hans försvarsmail obesvarat, idioter gonna idiot tänkte jag.

Men två dagar senare hade denna artikel plockats upp i tidigningens ledare. Där edgelord-killen som alltid klänger längst ut på kanten i precis varenda fråga tyckte att myndigheten borde göra annat än att kräva att vi ska räkna badbollar hela dagarna. Och det är här det blir både dumt och farligt. Självklart ska myndigheter granskas och kritiseras vid behov. Men att bygga kritiken på felaktiga grunder spär på det myndighetsförakt som redan finns. Att journalisten inte förstår att de mörka krafterna hänger ihop. Att varje hatmail han och hans framförallt kvinnliga kollegor får, är sprunget ur samma mörker som det han själv är med och spär på.

Det är allt jag har att sägs om den saken.

Kompisen med problem och ett litet ljushuvud.

Nästan dagligen har vi samtal om ett barn som Herman är mycket förtjust i men som har lite problem med att sitta stilla och andra kognitiva svårigheter. Det blir så mycket avundsjuka och jag försöker vara pedagogiska mamman. "Jag vet att det känns orättvist att han får leka med leksaker på samlingarna men tänk så jobbigt det måste vara att vara ett barn som INTE KAN sitta stilla?"

Och känner att vi är mil från "den där jobbiga ungen får du inte leka med, han är dum".

Tycker nog att vi kommit rätt långt sen vi var barn, när det gäller förståelsen för att vissa faktiskt vill men inte KAN.

Skolan verkar ha en bra påverkan på mitt lilla barn för övrigt, häromdagen kunde han helt plötsligt läsa. De har inte ens börjat öva på bostäver och han har knappt varit intresserad av att skriva sitt namn innan, men nu läser han ord med två och tre bokstäver i. "Jag bara lärde mig det, själv" säger han. Och nu vill han öva varje jag.